long time no see

Saknaden efter mitt bloggarkiv blev för stor (trots angstandet över alla de skämmiga texter som finns där) och därför har jag nu sagt hej då till Ratata och återvänt hit. För att göra arkivet komplett har jag dessutom tagit med mig de få inlägg jag publicerade på Ratata. Så, hej igen.

bloggåret 2016

Så övergick 2016 till 2017 och vad passar väl bättre på en blogg än att sammanställa en lista över (en del) av det gångna årets blogginlägg.

I januari var blogglusten stor och jag skrev bland annat om feministiska böckermin relation till prylar, minimalism och frivillig enkelhet, samt sökfrasen ”är du rädd för män blir du straffad litar du på män får du skylla dig själv” som någon hittat till min blogg med. Utöver det skrev jag ett inlägg om fördomar om bisexualitet, vilket delades ganska flitigt på Facebook. Gjorde också upp planer på att fokusera mina musiktips på håriga och vrålande kvinnor under 2016 (sist och slutligen blev det inte fler än tre tips: Crucified BarbaraLita Ford och Skew Siskin).

I februari tog bloggivern slut och det enda jag åstadkom var en frågestund, som det sedan tog evigheter för mig att svara på.

I mars skrev jag om endometrios-myter och svarade på de första frågorna från frågestunden, bland annat hur en kommer igång med läsandet igen efter en paus och vilket bär jag skulle vara om jag vore ett bär.

I april fortsatte jag att svara på frågestunden och funderade där kring vad jag skulle skapa för att göra världen lite bättre om jag hade obegränsade resurser. Skrev också ner mina tankar om att slopa inträdesproven till tredje stadiets utbildning.

I maj kom de sista svaren på frågestunden och där avslöjade jag bland annat vilken maträtt jag åt till middag 90% av dagarnaUppmanade också mina läsare att skriva under medborgarinitiativet Äitiyslaki (vilket uppnådde tillräckligt många underskrifter för att gå vidare) och skrev om det där med att likställa könsorgan med kön när en för en feministisk diskussion.

I juni angstade jag över vad som hittas i mitt bloggarkiv och blev intervjuad om endometrios av Caroline.

I juli skrev jag inget, men delade med mig av ett musiktips (som tyvärr inte längre finns tillgängligt).

I augusti vilade bloggen.

I september startade jag en serie boktips på lätta böcker om feminism och skrev om min bloggångest.

I oktober förvandlades min blogg till en reseblogg för en dag, och jag funderade kring både mens och könsneutrala toaletter.

I november delade jag med mig av boktips om mens och trans*. Jag skrev också ett inlägg om garderobsrensningar och att ändra sitt konsumtionsbeteende.

I december flyttade jag bloggen till Ratata och delade med mig av mina tankar om regeringens planer för fulljouren vid Vasa centralsjukhus.

För bloggåret 2017 finns ännu inga planer. Kanske blir bloggen ett välutnyttjat klotterplank när graduskrivandet står mig upp i halsen, kanske börjar jag skriva om mina kulinariska färdigheter eller kanske allt fortsätter som vanligt. Det återstår att se.

”ett ritstift i din rumpa” goes ratata?

Jag har en längre tid känt ett sug efter att existera i någon form av gemenskap när det kommer till min blogg, i stället för att sitta ensam på ett wordpress-moln någonstans ute i cyberspace. Därför tänkte jag ta mitt pick och pack till Ratata för att se om den till synes trevliga gemenskapen där har plats för någon fler. Åtminstone för en tid framöver hittar ni mig alltså här: yllestrumpa.ratata.fi.

den där bloggångesten

Jag har rätt mycket prestationsångest gällande den här bloggen för tillfället. Det känns som att inläggen borde hålla så hög nivå när det kommer till innehåll att jag bara ger upp och sparar allt jag skriver i utkast-mappen i stället för att publicera och det känns ju faktiskt rätt onödigt. Det här är en blogg, ingen vetenskaplig uppsats eller artikel i någon snofsig tidskrift, det finns faktiskt inga andra krav på innehåll än dem jag själv ställer, så varför gör jag det så jobbigt för mig själv? Förr i tiden kunde jag skriva nonsens-inlägg om lite vad som helst, som till exempel hundskit, och det borde jag väl rimligtvis kunna klara av i dag också.

”tänk om folk tror att jag ännu tycker så där”

Ibland när jag känner mig nostalgisk brukar jag gå tillbaka i mitt bloggarkiv och läsa inlägg jag skrev för några år sedan. Ibland skäms jag dock ögonen ur mig när jag konfronteras med texter jag skrev och tankar jag tänkte då. Jag skäms över sätt jag uttryckt mig på och åsikter jag yttrat. Och jag tänker tanken ”vad ifall folk tror att jag ännu tycker så där”. Ibland skäms jag så mycket att jag får lust att radera hela bloggen och börja om helt från noll. Men samtidigt är det ju, som jag konstaterat tidigare, rätt så tillfredsställande att svart på vitt se hur mycket mina tankar och åsikter utvecklats.

Jag kan inte säga att jag i dag står för allt som hittas i den här bloggens arkiv, men jag kan med säkerhet säga att jag en gång gjorde och det är väl orsak nog att låta det finnas kvar. Jag tänker att den här bloggen väl ändå kan få vara ett helt öppet arkiv över hur mina tankar, prioriteringar och sätt att skriva har förändrats sedan 2010, när det första inlägget är daterat. Det kan ju vara intressant också för andra att se. Och jag tänker det ända tills jag nästa gång råkar på ett inlägg vars innehåll återigen får mig att dra skämskudden till mig och låta muspekaren dansa över knappen där det står ”Radera webbplats”.

svar på frågestunden, del 4: Österbotten, loppis och mat

Bättre sent än aldrig, här kommer de sista frågorna och svaren från frågestunden i februari.

Det bästa med Österbotten? Och det sämsta?

Ju längre tid jag bott i en annan del av landet, desto fler saker har jag insett att jag tycker om med Österbotten. Ibland krävs det tydligen lite distans för att en ska inse vad en egentligen tycker om något. Jag gillar närheten till naturen, speciellt vattnet. Loppisarna är något av en höjdare, speciellt i Vasa-trakten. Jag är ett stort fan av de olika dialekterna, mina öron njuter när jag här nere i Åbo råkar höra någon som talar riktigt bred dialekt härstammande från någon av Österbottens små byar. Sist men inte minst har jag (nästan) hela tjocka släkten och flera nära vänner uppe i Österbotten, vilket ju i sig gör hela området så mycket bättre.

Jag har suttit länge och funderat på vad det egentligen var som jag var så trött på med Österbotten där någon gång under tonåren, men inte kunnat dra mig till minnes nästan någonting. Kanske det där med att längta bort från hemknutarna egentligen bara var något en skulle göra och att det därför blev så. Nå, något jag ogillade då och fortfarande ogillar med området är hur stark jantelagen och attityden att en ska vara och göra som alla andra är. Fast när jag tänker efter har jag faktiskt inte sett så mycket av den attityden den senaste tiden, kan det vara så att det håller på att ändras eller beror det bara på att jag oftast rör mig i en liten bubbla när jag är uppe på visit i Österbotten?

Vet du om några bra loppis i Helsingfors? Jag har liksom inte hittat ett enda jag blivit kär i ännu.

Det är några år sedan jag varit på loppis i Helsingfors, så jag minns tyvärr inte vilka som var bra och vilka som var mindre bra, eller ens vad de hette. Var dock tidigare i år på en loppisrunda i Esbo och fastnade lite för loppisen Toinen Kierros (trots att jag inte gjorde något fynd). Jag tycker om loppisar som känns fräscha och inte är fulla med skräp. Eftersom jag inte brukar vara på jakt efter vintagekläder eller -prylar lockar loppisar med huvudsakligen äldre saker inte alls. Vet att många riktar in sina loppisrundor på just äldre kläder och prylar, och vi brukar därför av förståeliga orsaker inte gilla samma ställen…

Vad lagar du till middag då du är som latast/inte har tid/inte orkar fundera vad du skall äta?

Min go to mat när jag har brist på tid/ork/lust att stå i köket är utan tvekan havregrynsgröt (kokad i mikron förstås, så att jag inte ens behöver stå och röra i en kastrull). Skäms nästan för att skriva det här, men jag har ätit havregrynsgröt till middag ungefär 90% av dagarna de senaste månaderna (för att inte göra er helt förfärade kan jag meddela att jag som en flitig besökare av Åbos studentrestauranger äter betydligt mer varierande till lunch).

En annan go to rätt (som ändå kräver lite mer ansträngning än havregrynsgröten) är sallad, varierad med olika grönsallader, gurka, tomat, rödlök, champinjoner, nötter, frön, fetaost, cous cous och annat spännande som för tillfället finns i köket.

Och så klassikern — du ordnar en middagsbjudning för dig själv + fem personer. Vilka skulle du bjuda? Spelar ingen roll om de lever, är döda, är verkliga personer eller fiktiva. Men du måste förklara varför du skulle välja just dem!

Den här var klurig och jag kan erkänna att det är den här frågan som gjort att inlägget dröjt så länge. Det finns ju en hel massa typer som skulle vara oerhört intressanta att ha med på en middagsbjudning. Jag misstänker att jag skulle kunna sitta och fundera på gästlistan ännu i flera veckor (och antagligen ändra mig kort därefter), så det är väl lika bra att bara slå fast den nu en gång för alla. Den får se ut något i stil med det här:

Tove Jansson, för att jag gärna skulle träffa skaparen av barndomsfavoriterna i Mumin och höra om hennes liv och tankar bakom mumintrollen. Lisa Simpson, eftersom hon är en av mina feministiska förebilder (är också lite nyfiken på att se hur hon skulle se ut i verkligheten). Simone de Beauvoir, på grund av hennes inflytande över feminismen och för att det skulle vara hemskt intressant av att höra vad hon har att säga om samhället som det ser ut idag. Elizabeth II, för tänk vad mycket intressanta historier hon måste samlat på sig under sina 64 år på tronen. Och slutligen Joan Jett, för min middagsbjudning är knappast komplett utan det här:

svar på frågestunden, del 3: genusvetenskap, världsförbättring och jämställdhet

Du börjar ju relativt snart vara klara med dina studier. Har ju hört att man kan jobba med VADSOMHELST, men vad skulle vara ditt absoluta drömmjobb som då relaterar till genusvetenskap?

När jag började studera tänkte jag mig ett framtida jobb som något där jag på ett sätt eller annat skulle arbeta med att informera ungdomar om olika jämlikhetsfrågor. Den tanken har jag delvis lagt på hyllan och skulle nu hellre jobba med att skriva om olika jämlikhetsfrågor och på det sättet informera, ifrågasätta, skapa debatt och förhoppningsvis komma lite närmare ett bättre samhälle. Skulle också gärna jobba med något som på ett mer konkret och praktiskt sätt har att göra med jämlikhetsfrågor, men är inte helt säker på exakt vad. Tror egentligen inte att jag har något absolut drömjobb, borde en ha ett sådant?

Om du fick obegränsade resurser att skapa något som du tror världen skulle behöva, vad skulle du göra? Kan vara något konstnärligt, grunda en organisation, (blogga all day, every day! :D) eller dylikt.

Svårt. Det finns ju massa viktiga och spännande saker en kunde göra, men jag tror att jag skulle skapa ett nätverk som runtom i världen erbjuder trygga rum för olika diskriminerade och förtryckta grupper. De trygga rummen skulle ge individerna ett ställe där de kan vara sig själva, få stöd av varandra, umgås, utvecklas och bara finnas till utan rädsla och obehag.

Jag tror egentligen att lösningen på förtryck och diskriminering ligger i att förändra själva problemet, inte i att rikta in sig på dem som påverkas av problemet. När det till exempel gäller våldtäkter tycker jag det är galet att kvinnor uppmanas att göra det ena och det andra för att undvika att bli våldtagna, snarare än att fokus läggs på hur våldtäktsmän ska sluta våldta. Vi kan inte få ett slut på våldtäkterna genom att be dem som utsätts att förändra sitt beteende, bara genom att få dem som begår brotten att sluta. Jag skulle med andra ord gärna skapa en organisation som får slut på all orättvisa, hat och förtryck, men jag har mina misstankar om att obegränsade resurser kanske inte ens räcker till för att lyckas med det…

Så som världen ser ut idag behövs det därför trygga och säkra rum där de som utsätts för olika former av diskriminering, förtryck eller våldshandlingar kan andas ut och vara sig själva utan att behöva vara rädda för vad som kan komma att hända med dem. Samtidigt måste vi ju självklart fortsätta att sträva mot en värld där det inte längre finns behov av de trygga rummen.

Hur jämställda är ni i ert förhållande?

Jag vill ju åtminstone tro att vi är relativt jämställda. Vi delar på kostnaderna (betalar varannan gång när vi åker och veckohandlar, 50/50 på räkningar etc.) och delar så gott det går på hushållsarbetet (diskar varannan vecka, städar resten av lägenheten varannan gång etc.). När det gäller matlagning har vi ganska olika kostvanor (jag äter till exempel huvudsakligen vegetariskt, medan sambon äter kött) och kokar därför i nuläget oftast vår egen mat.

Fastän jag anser att vi är rätt så jämställda finns det ju förstås också områden där det kunde vara bättre. Tror också att det finns många faktorer inom ett förhållande som en blir blind för och inte ens tänker på att inte skulle vara helt jämställda. Sist och slutligen tycker jag ändå att jämställdhet inom förhållanden (och överlag) inte behöver innebära tvång på millimeterrättvisa, så länge arbetsbördan och dylikt ligger någorlunda jämnt, och alla inblandade parter känner sig okej med hur det ser ut.

tadaa, frågestund

Trots allt som händer runtom i världen lyser blogginspirationen (och -lusten) med sin frånvaro och jag har i drygt tre veckors tid försökt få till ett inlägg, helt utan resultat. Jag tror det betyder att det är dags för frågestund (det känns alltid lika nervöst att publicera ett inlägg med det där ordet i, för tänk om det inte kommer några frågor och en får sitta där i sin ensamhet och skämmas (den här kommentaren är möjligen ett mindre diskret försök att fiska frågor)).

Om ni spammar kommentarsfältet med frågor, rubrikförslag och/eller önskemål på specifika bloggämnen, så ska jag göra mitt bästa för att leverera intressanta svar och övrig läsning. Deal?

bloggåret 2015

År 2015 har varit långt ifrån mitt mest produktiva år när det gäller bloggen, men ett antal någorlunda vettiga inlägg har jag ändå fått ur mig. Nyårsafton till ära kommer här en liten sammanfattning av bloggåret 2015.

DSC_0066

I januari skrev jag om hår och hur ens relation till håret förändras när en märker att det plötsligt ramlar av. Spoiler: Den förändras mycket.

I februari låg min energinivå på noll och jag stängde ner min väldigt kortlivade spin-off blogg och producerade inte nämnvärt med text.

I mars var jag mer produktiv och publicerade ett öppet brev till läkare som behandlar endometrios-patienter, samtidigt som jag funderade på kvinnodagen, studiestöd och vad jag tänkte om feminismen innan jag själv började kalla mig feminist.

I april gav jag lästips om endometrios och funderade kort på riksdagsvalet.

I maj skrev jag om objektifiering av män.

I juni blev det inte mycket annat skrivet än ett inlägg om vanliga motargument en kan stöta på som feminist (bland annat klassikern ”…inte alla män!”).

I juli skrev jag om det svåraste med att vara feminist och tog farväl av vår älskade kisse.

I augusti publicerade jag ett inlägg om sommaren i Finland.

I september funderade jag på det där med att hänga ut döda flyktingar med bilder i medierna och gav några lästips.

I oktober publicerade jag en massa korta inlägg och skrev dessutom lite längre om mediciner och mens, samt kommenterade medborgarinitiativet Aito Avioliitto.

I november skrev jag om sociala medier, funderade kring huruvida alla är bisexuella och gav en kommentar till människor som inte kallar sig feminister eftersom feminister här i Norden fokuserar på fel saker.

I december bloggade jag om min relation till religion och tro och hur feminismen syns i min vardag.

Det var 2015. Hur nästa år tar sig uttryck återstår att se. Gott nytt år på er!

söndagstipsen

Här kommer tips på några bra inlägg jag läst de senaste två veckorna:

Caroline har bloggat om den där myten att alla studerande är så lata.

Christina har funderat kring ungas kräsenhet när det kommer till jobb.

Caroline har skrivit om stress och utmattning.

Fanny har bloggat om att äta enligt en diet som avviker från normen och hur det av någon anledning provocerar.

Maria har skrivit om vad hon egentligen önskar sig till jul.