äitiyslaki

Ni har väl undertecknat medborgarinitiativet Äitiyslaki?

Medborgarinitiativet strävar efter att förenkla processen där kvinnopar som skaffar barn genom assisterad befruktning båda erkänns som juridiska föräldrar och på så sätt garantera barnets rättigheter. I dagsläget kan den av kvinnorna i ett samkönat förhållande som inte bär barnet endast erkännas som förälder genom intern adoption efter barnets födelse. Detta innebär att barnets rättigheter i händelse av exempelvis dödsfall eller att dess mammor väljer att gå skilda vägar är väldigt diffusa innan adoptionsprocessen är färdig. Medborgarinitiativets föreslagna lagändring skulle innebära att den av kvinnorna som inte bär barnet kan erkännas som juridisk förälder redan innan barnets födelse, på samma sätt som mannen i ett olikkönat förhållande erkänner sitt faderskap. Genom en sådan lagändring skulle barnets rättigheter försäkras redan från dess födelse och den långa och kostsamma adoptionsprocessen undvikas.

Medborgarinitiativet kan undertecknas till och med den 28.5 av alla röstberättigade finländska medborgare, antingen på papper eller elektroniskt här. Mer information (tyvärr bara på finska) hittas på Äitiyslakis hemsida.

julkalender – lucka 11

Vad tycker du, borde någon form av attitydförändring ske på dagis och i skolor angående genusfrågan, eller är det helt och hållet föräldrarnas ansvar att vägleda och ifrågasätta könsrollerna?

Jag tycker att dagis och skolor borde ha ett visst mått av genusmedvetenhet. Självklart är det mycket på föräldrarnas ansvar att uppfostra sina barn genusmedvetet, men för man sedan barnet till ett dagis eller en skola där det är noll koll på genusfrågor raseras ganska snabbt det man hemifrån försökt bygga upp. Så, genusmedvetenhet på dagis och skolor? Ja, tack.

om att få säga nej (till en dans)

I slutet av lågstadiet fick vi lära oss några av de vanligaste pardanserna under några gymnastiklektioner. Vi fick också upprepade gånger höra att man inte fick säga nej om någon bjöd upp en till en dans. Jag förstår varför de sa så åt oss, men jag undrar ändå hur bra det är att lära barnen att de inte får säga nej. För om det inte är okej att svara nekande när någon vill dansa med en, hur ska man egentligen veta när det är okej att säga nej?

”grattis till babyn!”

En bekant har nyligen fått barn och återigen reagerade jag på något som flera gånger tidigare gjort mig irriterad. Nämligen det att personens vänner och bekanta fyller hens Facebook-vägg med lyckönskningar redan innan hen själv gjort någon uppdatering om tillskottet i familjen.

Så läs nu noga, alla som känner sig träffade: Jag förstår att ni vill säga grattis, jag förstår att ni vill uppmärksamma födelsen av en ny familjemedlem hos någon ni känner, jag förstår att ni vill vara en god vän eller bekant (lika god som alla andra som redan sagt grattis…) och jag förstår att ni kanske inte ser något problem i att skriva lyckönskningarna helt offentligt så att alla personens vänner (och dina?) kan läsa det.

Vad ni inte riktigt verkar inse är att personen ifråga kanske själv vill vara den som gör nyheten offentlig, hen kanske vill bestämma när och hur hen meddelar sina andra Facebook-vänner om tillökningen, hen kanske vill berätta åt närmare vänner per telefon istället för att de ska behöva läsa det på Facebook, hen kanske inte ens vill att alla ska veta. Och allt det här förstör ni när ni skriver ”grattis till babyn!” på personens vägg innan hen valt att meddela om det. Så snälla, ha förståndet att skicka ett privat meddelande med era lyckönskningar nästa gång istället.

verkligheten

I en nästan 12 år gammal FRIDA hittade jag den här insändaren som for all I know kunde publicerats igår.

det där med att underordna sig naturens lagar…

Jag undrar om datorer, internet, bilar, elektricitet och allt annat man dagligen använder räknas som att ”underordna sig naturens och skapelsens lagar”.

Insändaren är saxad ur Vasabladet den 8.6.2013.

 

hur tänkte ni där, citymarket?

Sedan när behöver treåringar minimala trekantsbikinin?

heteronormen

Det där med att ensamstående får adoptera medan samkönade par inte får det… Varför tar alla förgivet att den ensamstående som adopterar är heterosexuell?

för redan på stenåldern lekte ju pojkar med bilar!

Kommentarerna på den här artikeln får mig att tappa den sista lilla gnutta hopp jag hade om mänskligheten.

Och eftersom det verkar vara så sjukt viktigt att barnen leker med leksaker gjorda för just deras kön kommer här en guide hur man ska veta vem som kan leka med vilken leksak.

”barnen kan bli mobbade om de har homosexuella föräldrar!”

På Kristian Nymans blogg rasar debatten om homosexuellas rätt att prövas för adoption. När den här saken diskuteras brukar någon alltid komma med argumentet att det för barnens skull är bättre om par av samma kön inte får adoptera, eftersom barnen riskerar att bli mobbade på grund av föräldrarnas kön.

Att tänka på barnen i första hand, det borde man alltid göra. Men vet ni en sak. Ni som säger att homosexualitet är emot naturen, att Gud fördömer homosexuellt beteende, att det är synd, det är ni som uppfostrar mobbarna. Det är barnen som uppfostras med en sådan syn på homosexualitet som gör livet surt för de med homosexuella föräldrar. Ha det i åtanke.