Hej på er, en liten fråga: Kan ni sluta upp med att råda era patienter att skaffa barn för att lindra smärtorna och minska endometrioshärdarna?
Sluta anta att 1) alla era patienter har en partner som 2) har manlig fortplantningsförmåga, 3) att alla har möjlighet (ekonomiskt, socialt etc.) att skaffa ett barn i den livssituation de för tillfället befinner sig, 4) att alla vill skaffa barn någon gång i livet och att alla ens 5) kan få barn (det är ju faktiskt endometrios-patienter vi pratar om, och en relativt stor andel av dessa har svårigheter att bli gravida).
Att skaffa barn är ingen, och jag menar just INGEN, bra metod att lyfta fram för att lindra en kronisk sjukdom. Att överhuvudtaget försöka intala folk att skaffa barn av den orsaken är helt galet. Det spelar ingen roll hur bra (tillfällig) lindring en graviditet ger mot sjukdomen, det är ändå inte okej att på allvar uppmana sina patienter att sätta ett nytt liv till världen för att lindra en smärta som högst troligt ändå kommer tillbaka inom några år.
Att gång på gång få hintar eller rakt ut bli uppmanad att skaffa barn när en besöker läkaren för att få hjälp med sin smärta, det känns inte bra. Jag vill inte känna press från sjukvården att skaffa barn när det verkligen inte är något jag i nuläget vill eller ens skulle klara av, varken ekonomisk, fysiskt eller mentalt.
Att läkare förklarar att det kunde vara en bra idé att inte vänta för länge med att skaffa barn (om en vill ha), eftersom det ökar risken för att inte kunna bli gravid, det kan jag ta. Det handlar ändå om att informera och förklara riskerna med sjukdomen. Men att läkare gång på gång lyfter fram graviditet som bästa sättet att lindra endometrios, det vägrar jag acceptera.
ett ritstift i din rumpa 
Jag tycker det är väldigt oansvarigt av läkare att förespråka barnskaffande för smärtlindring utan hänsyn till om personen ens vill ta beslut om ett livslångt ansvar för ett liv just nu (eller någonsin).. :O Hela grejen med att bli gravid kanske enbart för smärtlindring och kanske inte alls för att man faktiskt vill ha barn är ju totalt ansvarslöst det med. I de fall någon faktiskt vill ha barn och råkar ha denna sjukdom kan man ju se smärtlindringen som en bonus, men det är ju en annan situation.. Såhär tänker jag iallafall.. :P
jag håller helt med dig!
Varför känns det som att de flesta läkare är tölpar!? Om de nu skall ha människokontakt så vore det inte skäl att införa något slags personlighets/lämplighetstest åt dem? Jag hade en gynekolog som inte ville göra min nya slidöppning (den gamla stor som en tändsticka) för stor ”det är skönare för mannen om den är mindre”.. jag var 17 och singel bör även tilläggas…
jaa du, det verkar finnas en överrepresentation av tölpar bland läkare, eller så har vi bara haft hemskt otur med vilka vi träffat… personer som är i ett yrke där man har kontakt med människor i vad man nu kan kalla en ganska utsatt situation (att vara sjuk då) borde nu absolut gå genom någon form av större test där man kollar hur passande de egentligen är för den uppgiften. kan nog tänka mig att det sker någon form av personlighets-/lämplighetstest när man söker in till medicin-utbildningar, men är inte säker?
nej fy, vilken hemskt gynekolog! har tyvärr också hört av flera andra med underlivsbesvär att gynekologer verkat mer brydda om den potentiella (manliga) sexpartnerns chanser att få ligga än de smärtor kvinnan ifråga fått tampas med… känns inte helt ok.