Transgender Awareness Month

Den 20 november uppmärksammas Transgender Day of Remembrance för att lyfta fram det våld som drabbar transpersoner och minnas transpersoner som blivit mördade i hatbrott under året. För att uppmärksamma transfrågor ordnas under november även Transgender Awareness Month och Transgender Awareness Week på olika håll i världen. Här i Finland ordnas den här veckan (14-20 november) Trans Helsinki, där transfrågor lyfts genom seminarier och föreläsningar, och olika träffar ordnas specifikt för transpersoner och deras anhöriga.

I stället för att skriva desto mer om ämnet tänker jag ge er ett tips på en läsvärd bok, nämligen I mitt namn : en bok om att vara trans (2016) av Moa-Lina Olbers Croall. Boken är skriven för ungdomar som funderar över sin könsidentitet, men passar också bra åt anhöriga och bekanta till transpersoner, skolpersonal eller vem som helst som vill få lite bättre förståelse för vad trans* egentligen är. Boken introducerar trans* som begrepp och förklarar vad det innebär på ett lättförståeligt och tydligt sätt. Den innehåller också bok- och filmtips, samt en ordlista med transrelaterade begrepp. Det kanske viktigaste i boken är ändå alla de berättelser där (främst unga) transpersoner själva får komma till tals och berätta om sina egna erfarenheter och tankar. Läs den.

Annonser

könsneutrala toaletter

Både Vasabladet och Åbo Underrättelser har idag skrivit om att Socialdemokratiska studeranden vid Åbo Akademi lämnat in en motion till studentkårsfullmäktige om att göra toaletterna vid universitetet könsneutrala. Föga oväntat har en del negativa kommentarer ramlat in på artiklarna och jag tänkte fundera lite kring några av de teman som kom upp.

En grej som för många kvinnor verkar avskräcka med könsneutrala toaletter är det att herrtoaletterna ofta kan vara rätt grisiga med piss lite överallt. Låt oss nu snabbt fundera över pissandets anatomi: Det finns många olika sätt att pissa på, till exempel kan en stå om en har utrustningen (antingen medfött eller köpt i butiken) för det, en kan sitta, eller så kan en träna benmusklerna och huka sig ner över toaletten. Ett av de här alternativen är klart mindre grisigt än de andra: att sitta. Efter vad jag förstått är det i större utsträckning personer utan snopp som använder sig av det här alternativet och eftersom dessa individer generellt använder damtoaletten kan en tänka sig att just damtoaletterna är mindre grisiga och nerpissade än herrtoaletterna.

Det kan alltså ligga något i att herrtoaletterna är grisigare, men eftersom jag ytterst sällan använder offentliga herrtoaletter vet jag inte det här med säkerhet. En sak jag däremot vet är att offentliga damtoaletter de senaste åren också börjat bli rätt grisiga. När vi pausar på vårt vanliga ställe på resorna mellan studiestaden och födelseorten är jag ibland tvungen att svänga i dörren till både ett och två och tre bås för att det kanske är piss över hela kransen, toaletten är stockad av en pappershärva och några bajskorvar eller det simmar runt en använd tampong nere i wc-byttans vatten och kransen är prydd av blodstänk. Så helt fast i anatomin är det där med att grisa ner vessan nog inte. Jag kan dock ändå förstå att det kan vara grisigare på en toalett där många står och pissar, för kanske är trycket i blåsan lägre eller högre än väntat, kanske får en plötsligt en yrselattack och stänker bredvid, kanske tittar en på en fluga och glömmer att sikta eller kanske skvätter en bara runt lite på rent jävelskap för att en kan. Hur som helst, kan vi väl ändå vara överens om att grisiga och nerpissade toaletter är ganska äckliga oberoende vem som ställt till det.

Ett annat argument mot könsneutrala toaletter är trygghetsfaktorn. Några som kommenterat artiklarna skrev om det där med trygghet och att det inte skulle vara lika tryggt för kvinnor om också män befann sig i samma toalettutrymmen*. Det här kan jag fullständigt förstå och också hålla med om. I en värld där kvinnor i så stor utsträckning utsätts för sexuella trakasserier och sexualbrott av män, är det tyvärr ett faktum att könsneutrala toaletter med bås kan göra toalettbesöken otryggare. Dock kan även könsspecifika toaletter med bås, där det är öppet både nedanför och ovanför båsväggar och -dörrar, för många kännas väldigt otrygga och obehagliga.

Slutligen då, vad är alltså vitsen med könsneutrala toaletter? Några av de negativa kommentarerna till artiklarna illustrerar faktiskt poängen med könsneutrala toaletter ganska bra, trots att de som skrivit dem kanske inte insett det själva. Kommentarer i stil med att ”en man på damtoaletten verkligen inte är välkommen och blir utschasad” är ett rätt bra exempel på problemet med strikt könsuppdelade toalettutrymmen. Om det endast finns toaletter specifikt för kvinnor och för män, då är en tvungen att välja endera om toalettbehovet är akut. För exempelvis en transperson som av andra läses som ett annat kön än hen själv identifierar sig med, men också för transpersoner som passerar som det kön de identifierar sig med, kan det här bli riktigt problematiskt. En transkvinna med maskulina ansiktsdrag kanske tolkas som man av andra toalettbesökare och blir därför med hårda ord utschasad från damtoaletten. En transman som sitter och kissar kanske blir ifrågasatt och hånad av andra toalettbesökare på herrtoaletten när de märker att han inte använder pissoaren. En icke-binär transperson med androgynt utseende kanske blir stoppad från att använda någondera toalett överhuvudtaget, för att andra användare inte kan könsbestämma hen. Tyvärr kan transpersoners problem vid toalettbesök handla om långt värre saker än att bli utschasad, ifrågasatt eller stoppad (trots att dessa saker i sig redan är otäcka), det kan rent ut sagt vara (livs)farligt för en transperson att använda könade offentliga toaletter. Och just därför är könsneutrala toaletter inte alls en så dum idé.

*För att nu bara poängtera det uppenbara visar de här kommentarerna på en manssyn som feminister ofta blir anklagade för att ha, nämligen att vilken man som helst kan vara en förövare/våldtäktsman/snuskgubbe. Men det här är en annan diskussion.

äitiyslaki

Ni har väl undertecknat medborgarinitiativet Äitiyslaki?

Medborgarinitiativet strävar efter att förenkla processen där kvinnopar som skaffar barn genom assisterad befruktning båda erkänns som juridiska föräldrar och på så sätt garantera barnets rättigheter. I dagsläget kan den av kvinnorna i ett samkönat förhållande som inte bär barnet endast erkännas som förälder genom intern adoption efter barnets födelse. Detta innebär att barnets rättigheter i händelse av exempelvis dödsfall eller att dess mammor väljer att gå skilda vägar är väldigt diffusa innan adoptionsprocessen är färdig. Medborgarinitiativets föreslagna lagändring skulle innebära att den av kvinnorna som inte bär barnet kan erkännas som juridisk förälder redan innan barnets födelse, på samma sätt som mannen i ett olikkönat förhållande erkänner sitt faderskap. Genom en sådan lagändring skulle barnets rättigheter försäkras redan från dess födelse och den långa och kostsamma adoptionsprocessen undvikas.

Medborgarinitiativet kan undertecknas till och med den 28.5 av alla röstberättigade finländska medborgare, antingen på papper eller elektroniskt här. Mer information (tyvärr bara på finska) hittas på Äitiyslakis hemsida.

update

Här kommer två (tre) HBTQ-relaterade nyheter från den gångna veckan, ifall någon missat dem:

I fredags ordnades i Irland en folkomröstning angående att tillåta samkönade äktenskap. Ja-sidan vann med 62,1% av rösterna och landet blir det första i världen att genom en folkomröstning godkänna samkönade äktenskap!

Stafettkarnevalen gick av stapeln under helgen och några dagar innan blev det rabalder i medierna om Ekenäs högstadieskolas hejarklack som inte skulle få flagga med regnbågsflaggor eftersom det ansågs vara för politiskt. Militärkläder var dock okej. Nåja, beslutet omprövades hur som helst och skolledningen tillät regnbågsflaggorna. Och angående idrott och att visa på och stöda mångfalden inom den har Seta unga startat kampanjen ”Sporta helt homo mycket” (”Urheile ihan homona”), vilken ni kan bekanta er med här.

julkalender – lucka 5

Hurra, vilken bra idé! Jag föreslår ett inlägg om att beakta HBTQ-frågor och regnbågsfamiljer i skolan och dina tips kring hur man kunde göra det i praktiken. (Med ”skolan” menar jag alltså lågstadiet/högstadiet, och med ”man” menar jag lärare och annan skolpersonal. Känner att jag formulerade mig lite dåligt i min iver.)

Först och främst skulle jag säga att det är viktigt att själv vara medveten om heteronormen*, ge akt på den och försöka undvika att automatiskt utgå från den. Kanske läsa på lite om hur just heteronormen tar sig uttryck i helt vardagliga situationer och hur man kan motverka den. Heteronormen är väldigt stark i vårt samhälle och vi påverkas allihopa av den, oberoende om vi vill det eller inte. Ju mer medveten man är om den, desto lättare är det också att upptäcka när den smyger sig på och att då försöka styra åt ett annat håll.

Kom ihåg att inte utgå från att alla elever framför dig är cis och hetero. Undvik att framställa HBTQ-personer som ”de andra” eller en odefinierbar grupp någonstans där ute i världen. Gör det inte till ”vi och de” eftersom det enligt statistiken högst antagligen sitter personer som befinner sig under HBTQ-paraplyet i ditt klassrum.

Det är också tror jag viktigt att när man pratar om HBTQ-frågor och liknande, att låta det komma in naturligt utan att göra det till någonting speciellt eller till en stor grej. Ju bigger deal man gör det till, desto bigger deal blir det ju också. Försök att få med representation av HBTQ-personer i undervisningen på ett naturligt sätt, till exempel på någon bild bland andra bilder eller genom icke-normativ läsning.

Dessutom tror jag det kan vara bra att också komma ihåg att inte alltid låta normen vara det ”normala” utan att någonsin bli ifrågasatt (t.ex. ”hur känner man igen en heterosexuell person?” eller ”hur känns det att vara hetero?” som motvikt till dylika diskussioner som kan dyka upp om t.ex. homosexualitet).

Låt inte kränkande kommentarer där man till exempel använder HBTQ-termer som något nedsättande gå förbi utan att bli ifrågasatta. Om kommentarer i stil med ”jävla bög” kommer upp, bemöt dem och fundera kring varför ordet används på det sätt det görs och varför det inte är en bra idé. Att använda ord som bög och flata som skällsord eller annars i negativ mening ger orden en negativ laddning, vilket såklart speglar av sig på synen på just homosexuella.

Sedan tänker jag lite på problematiken i att alltid dela upp elever enligt kön. Samtidigt som jag kan förstå varför man gör det, är det viktigt att komma ihåg att en sådan situation för en transperson kan bli väldigt jobbig och ångestfylld.

Angående att beakta regnbågsfamiljer kan man framför allt undvika att prata om ”mamma och pappa” som en paketdeal som alltid kommer i just den uppsättningen. Istället kan man kanske prata om ”förälder/föräldrar” eller ”vårdnadshavare”, även om det senare kanske känns lite för svårt när det gäller yngre barn. Att använda andra ord istället för frasen ”mamma och pappa” är ju till fördel inte bara för elever med föräldrar av samma kön, utan också till exempel för dem som har skilda föräldrar eller har mist någon förälder.

Slutligen rekommenderar jag verkligen alla som är lärare, ska bli lärare, jobbar med barn och unga eller bara är intresserade av HBTQ-frågor att gå in på bloggen ”Det öppna klassrummet” och läsa Sannas otroligt viktiga och givande inlägg om bland annat normkritik och HBTQ-främjande arbete i skolor.

*Den norm enligt vilket heterosexualitet är det normala och förväntade.

imorgon gäller det

Eftersom lagutskottet i förra veckan röstade emot lagförslaget om en könsneutral äktenskapslag (med rösterna 9-8) är det imorgon riksdagens tur att ta ställning till lagutskottets avvisande. Ifall riksdagen förkastar lagutskottets beslut och istället röstar för en könsneutral äktenskapslag kommer lagförslaget att gå upp till behandling i stora utskottet. Ifall rösterna mot lagförslaget blir i majoritet är det över för den här gången.

I Helsingfors ordnas innan morgondagens omröstning en kärleksdemonstration för den könsneutrala äktenskapslagen, så ni som är i närheten och har möjlighet att delta, gör det! Och alla ni andra, håll tummarna för att riksdagen röstar för jämlikhet och emot fortsatt diskriminering av samkönade par.

logo_print_sve_tahdon2013-300x300

det där med mänskliga rättigheter och äktenskap

Det här är på gång: Räsänen förklarade igår i en intervju (kan höras här på finska) sitt motstånd mot en könsneutral äktenskapslag med att denna inte går hand i hand med FN:s deklaration om mänskliga rättigheter. Detta eftersom deklarationen enligt Räsänens tolkning (enligt henne också den enda rätta tolkningen) säger att äktenskapet är mellan en man och en kvinna.

Nåja, artikel 16, som gäller äktenskap börjar så här (i översättningen från 2000-talet): ”Fullvuxna män och kvinnor har rätt att utan någon inskränkning med avseende på ras, nationalitet eller religion ingå äktenskap och bilda familj. Män och kvinnor skall ha samma rättigheter i fråga om äktenskaps ingående, under äktenskapet och vid dess upplösning.”

Vi kan ju först och främst konstatera att det ingenstans står att män och kvinnor uttryckligen måste ingå äktenskap med varandra eller att rättigheten endast skulle gälla män och kvinnor som ämnar gifta sig just med någon av annat kön. Sedan kan vi visserligen konstatera att det 1948 när deklarationen antogs antagligen underförstått syftade till kvinnor som gifte sig med män och vice versa. Därefter konstaterar vi att det inte längre står 1948 i vår kalender. Efter det här kan vi konstatera att vi alltid kommer att tolka saker olika eftersom vi kommer från olika bakgrund, har olika värderingar och förstår världen på olika sätt. Och eftersom motstridiga tolkningar verkar kunna debatteras in i evigheten utan att komma till något slut känns det som att vi behöver finna stöd i något annat. Till exempel första artikeln ur just FN:s deklaration om mänskliga rättigheter:

”Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter.”

Inte vet jag, men nog känns det ju lite som att det är vår nuvarande äktenskapslagstiftning och inte lagförslaget som går emot det här.

äktenskap och underhållning

Från och med januari får finländska tevetittare njuta av ett underhållningsprogram vid namn ”Ensitreffit alttarilla” (om ni vill läsa mer får ni googla för jag tänker inte länka skiten), där okända personer gifter sig med varandra på första dejten och man sedan får följa deras liv i fem veckor. Alltså what the actual fuck?

Samtidigt som medborgarinitiativet som strävar efter jämlikhet mellan samkönade och olikkönade par i äktenskaps- och adoptionsfrågan debatteras och noga övervägs under bittra hmm:ande ska vi alltså få njuta av underhållning i form av totala främlingar som säger ”ja” till varandra lite sådär på random och sedan ser vad som händer.

Samtidigt som ”Tahdon 2013” möter motstånd bland annat på grund av att ”äktenskapet tappar sin betydelse” om, ve och fasa, homosexuella får börja gifta sig, är äktenskapets betydelse tydligen inte hotat av att totala främlingar gifter sig med varandra i teverutan.

Samtidigt som samkönade par kämpat i åratal för att få samma rätt som olikkönade att ingå äktenskap anser man att det är en toppen-idé att låta två för varandra obekanta människor göra just det och utnyttja just den rätten, bara för underhållningens skull.

Samtidigt som vi som kämpar för en icke-diskriminerande äktenskapslag sitter och håller tummarna tills de blir blå för att lagförslaget ska gå genom, kommer nu det här programmet och pissar oss i ögat.

om n-ordet

I Sverige är det ramaskri kring SVT:s val att klippa bort två kränkande element ur den nya versionen av Pippi-serien. Icke förvånande är det en enorm grupp människor som (tangetbords-)krigar för sin rätt att få använda ordet n*ger, eftersom de inte anser det vara kränkande.

Men vet ni vad? Och lyssna nu noga alla andra vita människor med västerländskt utseende: IT’S NOT OUR FUCKING CALL TO MAKE. Vi kan inte sitta och bestämma vad som är kränkande och rasistiskt eller inte, när det inte ens gäller oss. Låt människor som faktiskt berörs avgöra om något är kränkande eller inte. Håll tyst och lyssna.

jeppis pride 2014

Igår kulminerade den två dagar långa Jeppis Pride i en färgglad och festlig parad genom staden. Otroligt många fler än väntat deltog i paraden och glada åskådare var det inte heller brist på. Stämningen var på topp när alla färgglada paraddeltagade påhejade av en applåderande publik tågade genom stan och Österbotten visade sig från sin allra bästa sida. En helt underbar parad blev det och jag vill skicka ett stort TACK till alla som deltog, hejade på eller på annat sätt har visat sitt stöd!

Eftersom jag själv deltog i paraden har jag inga bilder på hur den såg ut från åskådarplats, men det har bland annat Maria och Sara (och på instagram finns också en hel del).

pride pride2

Min familj, tillsammans med många andra, visade sitt stöd genom att hänga upp tvätt i regnbågens färger. Här är farmors tvättlina på villan.

pride3