#ekofasta

I dag börjar ekofastan, som är en fastekampanj med fokus på miljö, vilken ordnas av Evangelisk-lutherska kyrkan i samarbete med Kyrkostyrelsen, Finlands svenska Marthaförbund och Domkapitlet i Borgå stift. Temat för årets ekofasta, som pågår fram till den 20 april, är hållbar klädkonsumtion och eftersom detta är ett ämne som de senaste åren kommit att ligga mig väldigt nära om hjärtat tänkte jag hänga på. Fasta innebär att en frivilligt avstår från något (generellt mat) under en viss begränsad tid och under ekofastan kommer jag att avstå från att köpa just kläder, något som går bra ihop med mina aktiva försök att minska min klädkonsumtion.

Reglerna för köpstoppet är enkla: inköp av kläder, både nya och begagnade, är förbjudet. Jag har dock ett undantag och det är om jag råkar hitta en vinterjacka som uppfyller alla mina krav, något jag utan framgång sökt efter redan i ett och ett halvt års tid. Även om jag inte får köpa kläder är jag tillåten att byta till mig, ärva eller sy plagg (så länge jag inte köper tyget). That’s about it. Kanske du vill hänga på?

Annonser

boktips för den unga feministen eller soon-to-be-feministen vol. 5

Det är dags för femte del i serien med boktips för den unga feministen eller den som ännu inte riktigt vågar kalla sig feminist. Tidigare inlägg hittas under taggen ”boktips för den unga feministen”. Den här gången vill jag tipsa om seriealbumet Homeparty med Gudrun (2017) av Gudrun Schyman och Ellen Ekman.

Grund för boken är de så kallade homepartyn politikern Gudrun Schyman började hålla år 2013, där människor samlades under mer informella former hemma hos varandra eller på caféer för att lyssna till Schyman prata om feministisk politik. Boken skildrar innehållet i dessa träffar på ett lättillgängligt sätt i serieform och ger en väldigt bra och rätt rolig introduktion till feminism och intersektionell feministisk politik. Eftersom den är i serieformat och bara drygt 100 sidor passar den bra också för den som inte är ett fan av att läsa tjocka böcker med mycket och svår text (eller av att läsa överhuvudtaget).

Boken får 4 rosa Venussymboler av 5.

klädkonsumtionen år 2018

För att försöka minska min egen konsumtion och göra mer genomtänka klädinköp valde jag inför 2017 att sätta en årsbudget för mina klädinköp. Eftersom försöket blev rätt lyckat, med betydligt mer genomtänkta inköp (dock med en pytteliten överskridning av budgeten och tyvärr inte ett minskat antal inköp), valde jag att år 2018 fortsätta med en budget på samma summa och nu även försöka dra ner antalet plagg. Så hur gick det då den här gången?

Bättre, är svaret. Det första kvartalet av året konsumerade jag inte kläder överhuvudtaget och resten av året skulle jag våga påstå att det som kom in i garderoben var relativt genomtänkta plagg. Klädkonsumtionen under året var också förhållandevis hållbar; drygt en tredjedel av kläderna som kom in i garderoben har jag antingen ärvt, bytt till mig eller sytt själv, och resten (bortsett från underkläder) köptes begagnat. Antalet plagg som flyttade in sjönk från året innan och även budgetmässigt blev 2018 lyckat eftersom över en femtedel av budgeten ännu var orörd vid årets slut. Med tanke på att en del av min garderob behövt bytas ut till en annan storlek är jag därför mycket nöjd med hur jag lyckades prioritera och hushålla med budgeten. Något jag också är nöjd med från 2018 är att jag mer aktivt än tidigare försökt låna, istället för att köpa, plagg jag behövt vid ett enstaka tillfälle och som vid ett eventuellt inköp därför med väldigt hög sannolikhet skulle bli garderobsvärmare. Summa summarum blev 2018 ur klädbudgetsperspektiv ett lyckat år och jag siktar på att låta 2019 följa i dess fotspår.

bloggåret 2018 (alternativ titel: saker jag gjorde istället för att blogga)

Bloggåret 2018 lär väl inte gå till historien som ett av mina mest produktiva med det ofattbara antalet sex publicerade inlägg. Det är inte som att det funnits brist på bloggvärda tankar, diskussioner eller rants i mitt liv, de har bara inte tagit sig hela vägen fram. Saker som jag däremot har gjort under 2018 är:

  • …skrivit en nästan klar gradu om ett ämne som jag är så otroligt taggad över att jag misstänker att jag kommer att bli ledsen när gradun väl är färdig och jag inte längre behöver gräva ner mig i ämnet. Det här är utan tvekan det tyngsta, men absolut roligaste arbete jag har gjort under studietiden.
  • …vuxit ur en del av mina kläder och därför sprungit på loppis ovanligt mycket för att försöka hitta ersättande plagg som ryms inom den bestämda klädbudgeten för året.
  • …kämpat med hälsoproblem som ätit största delen av min ork och vardag, speciellt under våren.
  • …deltagit i en bokklubb som berikar mitt liv med diskussioner om böcker, feminism och livet i allmänhet.
  • …fotat så många solnedgångar att mitt ena Instagram-konto nästan nischats till ett solnedgångskonto.

storslagna nyårslöften och året när jag blir en bättre version av mig själv

När jag var yngre gjorde jag ofta upp storslagna planer inför det nya året. Jag skulle förbättra mig själv på alla möjliga sätt genom den långa lista nyårslöften jag knåpade ihop. De flesta av nyårslöftena bröts redan i januari och det blev aldrig någon massiv förändring som jag planerat. Nu ger jag inte längre nyårslöften, för min erfarenhet har lärt mig att det ändå inte fungerar för just mig. Men ett och annat mål att uppnå har jag formulerat de senaste åren. Dock är det ju inte alltid de lyckas heller. Mitt enda egentliga mål för 2018 var att skriva klart gradun och få min examen. Livet hände och jag sitter fortfarande på en halvfärdig gradu men ingen magisterexamen.

I år har jag samma mål.

Jag kunde ge mig själv en lång lista med nyårslöften, precis som förr, för det finns massor jag kunde börja med, sluta med och bli bättre på. Det finns en massa löften jag kunde ge som alla kunde göra mitt liv lite bättre om jag lyckades hålla fast vid dem. Men varje litet löfte leder också till lite mer stress, lite mer press på mig själv. Att till exempel gå ut på en promenad varje dag, äta minst en frukt per dag eller att inte använda telefonen efter klockan 21 på kvällen är inga stora saker var för sig, men tillsammans börjar alla dessa små saker kräva ganska mycket. Och det är just det, att de där punkterna på den där listan med löften aldrig är ensamma, de står alltid tillsammans. Och det stressar. Och därför är jag nöjd med mitt enda mål, som inte är ett löfte, för jag kan inte lova att livet inte kommer emellan och att jag faktiskt lyckas skriva klart gradun och ta ut min examen det här året. Jag kan bara försöka så gott jag kan och ha det som mål att lyckas.

en anekdotisk guide till loppisar i Vasa och Korsholm

Vad kan väl passa bättre nu mitt i mellandagsrea-tider, när det återvunna plagget blivit valt till årets julklapp och fast fashion till årets onödigaste pryl, än en loppisguide? Loppis ligger mig sedan många många år nära om hjärtat och jag skulle våga kalla Vasa med omnejd en guldgruva för loppisentusiaster. Det finns många loppisar av olika typ, prisnivåerna är rimliga, det som säljs är generellt i okej skick och öppettiderna är inget att klaga på. Så, vilka loppisar finns det då att besöka i Vasa-trakten?

Combo (Flygfältsvägen 7) befinner sig en bit utanför stadskärnan, men är om en har möjlighet att ta sig dit värt ett besök med sina cirka 400 försäljningsbord och rätt stora outlet-avdelning där en kan hitta allt från inredningsprodukter och hudvård till verktyg och underkläder. På loppisavdelningen finns utöver traditionella försäljningsbord också en del möbler. Loppisen är stor, ljus och fräsch, och om en är på det humöret kan en lätt spendera flera timmar där. Fun fact: Combo fanns tidigare i en annan lokal några kilometer närmare stadskärnan och jag minns att jag mot bättre vetande besökte loppisen dagen den öppnade efter flytten. Där möttes jag av den utan tvekan mest skräckinjagande kassakön jag någonsin sett och åkte hem utan den bok jag tänkt köpa. (Kassaköerna är idag mindre skräckinjagande.)

Comboliina (Smedsbyvägen 4) är Combos mindre, men mer centralt liggande syskon. Konceptet är detsamma som vid Combo, men Comboliina har ”bara” cirka 300 försäljningsbord och en mindre omfattande outlet-avdelning. Också Comboliina är ganska ljus och fräsch, med rätt rymliga gångar. Denna loppis är något av en favorit för mig när jag är på jakt efter kläder. Fun fact: Tidigare fanns i Comboliinas utrymmen en annan loppis (som innan dess fanns på våningen ovanför) vilken också var en favorit, så en stor del av mina klädinköp de senaste tio åren kan faktiskt härledas till denna adress.

Brändö Loppis (Brändövägen 77) är rätt liten med cirka 90 försäljningsbord. Jag har det senaste halvåret börjat gilla den här loppisen mer och mer, dels för att utbudet blivit mer i min smak (läs: kläder i min storlek) och dels för att jag börjat uppskatta kortare loppisrundor. Det är ganska trångt mellan hyllorna i loppisen, så med till exempel barnvagn eller rullstol kan det vara ett problem (det är också några trappsteg upp till ytterdörren, så trots att det finns en liten ramp kan det med rullstol vara krångligt att ta sig in).

Oma Tori (Liselundsvägen 2) har 550 försäljningsplatser med allt mellan himmel och jord. Den här loppisen har funnits så länge jag kan minnas och om en inte räds oordning och högar med gamla böcker eller märkliga maskindelar kan den vara värt ett besök, eftersom fyndfaktorn när det kommer till äldre prylar kan vara hög. Tidigare i livet gjorde jag ett och annat fynd här, men i dag känns loppisen för rörig för att jag ska kunna få en ordentlig överblick och orka ta in allt jag ser.

SPR-kirppis (Klemetsögatan 17) säljer kläder, saker och möbler som donerats till dem. Eftersom loppisen följer samma organiseringsprincip som ett varuhus är det lätt att hitta om en är ute efter något speciellt; behöver en svarta jeans går en bara till ställningen med svarta jeans och är en ute efter virknålar styr en kosan mot andra våningens handarbetsavdelning. Priserna håller också (oftast) en rimlig nivå. Värt att veta är att det upp till andra våningen, där det finns böcker, husgeråd, inredningstextilier och handarbetsmaterial, är trappor. Observera också att det vid besök med bil lönar sig att komma ihåg parkeringsbrickan, eftersom en böteslapp annars ganska snabbt landar på ens vindruta. Fun fact: Röda Korset har haft loppisverksamhet i Vasa i olika former över tio år och det var faktiskt i deras loppis, som då låg ett stenkast från nuvarande Comboliina, jag för en halv livstid sedan insåg min förälskelse i loppis. Det var också från Röda Korsets loppis jag köpte min avslutningsklänning i nian, på den tiden när loppis fortfarande sågs som ganska äckligt och ocoolt.

Hoppets stjärna Second hand (Fredsgatan 20) säljer kläder och saker som donerats till dem. Loppisen är liten och ett besök dit äter alltså inte upp hela ens dag. Prisnivån här är generellt lite högre än på andra loppis i trakten, men en del av intäkterna går ju också till ett gott ändamål. Observera att det vid loppisen är några trappsteg upp till ytterdörren.

ReStore Second Hand (Vasaesplanaden 14) befinner sig i absoluta kärncentrum av Vasa och öppnade så nyligen som första december i år. Loppisen, eller second hand butiken som den marknadsförs som, säljer begagnade (vuxen)kläder, skor och väskor på provision. Det finns även lite LP-skivor och nya prydnadssaker till salu. Kläderna som säljs hänger på ställningar runtom i butiken och är, trots att de inte är kategoriserade desto noggrannare, relativt lättöverskådliga. Jag var rädd att priset på det som säljs skulle ligga ganska högt, eftersom det generellt brukar göra det vid den här typen av loppis, men det ligger (än så länge) på ungefär samma nivå som övriga loppisar i nejden och är alltså riktigt överkomligt. Observera att det också här är några trappsteg när en ska in i butiken och även ner till källarvåningen där hälften av produkterna finns är det en trappa.

Det här var loppisarna med postanstalt Vasa, men har en möjlighet att ta sig några kilometer utanför stadskärnan lönar det sig också att åka en sväng via Smedsby, där ytterligare två loppisar befinner sig.

Fyndis (Marknadsvägen 3) befinner sig i Smedsby centrum och har några hundra försäljningsplatser. Den här loppisen har från och till varit en av mina favoriter och många är de timmar jag spenderat här.

Retrobazar (Marknadsvägen 1) ligger granne med Fyndis och är en blandning av en loppis och butik för lokalproducerade produkter. På den del av loppisen som personalen har hand om är det relativt lätt att hitta om en är ute efter något speciellt eftersom det är uppdelat enligt klädstorlekar och kön/ålder. Det finns också traditionella bord att hyra, där det som sig bör finns lite allt möjligt i en salig blandning.

PS. Här hittas också några äldre loppisguider av fellow loppisentusiaster: Marias och Christinas.

PS2. Jag inser att en guide till var en hittar loppisar, vars affärsidé precis som traditionella affärers går ut på att människor ska konsumera, kan uppfattas som uppmuntran till konsumtion. Den mängd vi konsumerar idag i västvärlden är inte hållbar i längden och jag uppmuntrar absolut alla att tänka över sin egen konsumtion. Samtidigt är det för de flesta inte möjligt att helt sluta konsumera och jag fattar ju också att en ibland bara vill ha nya saker trots att en egentligen inte behöver (jag vill ju det själv också), och då är loppis ett betydligt bättre alternativ än att köpa nyproducerat. Konsumtionen av begagnade saker förlänger livet på desamma och motverkar prylsvinn, samtidigt som just den prylen då inte behöver nyproduceras för just den personen. Att handla på loppis är därför något som jag alla dagar i veckan stöder framom konsumtion av nyproducerat. Och därav denna loppisguide. Här (1, 2, 3, 4) hittas förresten några gamla inlägg om konsumtion och loppis.

klädkonsumtionen år 2017

Inför 2017 bestämde jag mig för att aktivt försöka se över min klädkonsumtion. I dagsläget är kläder nästan det enda utöver förbrukningsvaror som jag köper och trots att också klädkonsumtionen är förhållandevis liten, och rätt hållbar, skulle jag gärna både minska den ytterligare och göra den ännu mer hållbar. Ett steg på vägen var därför att sätta en budget för mina klädinköp för år 2017. Budgeten låg på knappt en fjärdedel av vad jag spenderade på kläder året innan och året dessförinnan*.

Hur gick det då med min budget? För det första får jag väl lov att erkänna att jag överskred budgeten med 3 euro och 5 cent, vilket jag ändå inte ser som ett misslyckande. För det andra bör det nämnas att jag i klädbudgeten inte räknat med plagg jag fått i present (strumpor, handskar, vinterskor) och jag är medveten om att budgeten antagligen överskridits med betydligt mer ifall jag inte fått dessa som gåvor.

Så hur påverkade budgeten min klädkonsumtion? Jag har övervägt varje inköp mer noggrant än tidigare, eftersom jag varit medveten om att jag har en begränsad kassa att använda mig av. Jag misstänker att det här har skonat mig från ett och annat mindre lyckat inköp. Alla plagg jag köpt, förutom underkläder, har varit begagnade och jag har också bytt till mig och ärvt ett flertal plagg under året. Trots att konsumtionen varit mer genomtänkt under 2017 tycker jag dock fortfarande att jag konsumerat för mycket kläder och kommer därför att försöka dra ner på mängden ytterligare under 2018. Jag har också valt att fortsätta det här året med en klädbudget på samma summa som i fjol och det återstår att se om jag lyckas hålla den i år.

* Jag är medveten om att jag är privilegierad som kan göra en budget på en begränsad summa av den orsaken att jag vill och inte för att jag är tvungen.

#fisvläsutmaningen2017 – feminist edition, del 3

Det är dags att redovisa läsningen för årets sista månader i den finlandssvenska läsutmaningen (här hittas del 1 och del 2). På grund av olika omständigheter lämnade böckerna för november och december helt olästa, men det är sådant som händer.

 

I september var det en bok från ett antikvariat som gällde. Jag har inga böcker inhandlade på antikvariat i min bokhylla och köper i dagsläget helst inte böcker alls, utan lånar dem på biblioteket. Det närmaste jag kom var därför en bok från loppis och jag valde En halv gul sol (kom ut på originalspråk 2006) av Chimamanda Ngozi Adichie, vilken funnits på min läslista en tid. Boken handlar om några personer i inbördeskrigets Nigeria och ger en bra inblick i en värld som är mig ganska främmande. Boken är drygt 700 sidor lång och jag får väl erkänna att jag ännu inte läst ut den…

I oktober gick utmaningen ut på att läsa en deckare skriven av en man om en är kvinna och vice versa. Att hitta deckare skrivna av män är inga problem, att däremot hitta en feministisk deckare skriven av en man var desto svårare. Jag bestämde mig till slut för att läsa Lars Bill Lundholms Citymorden (2015) trots att den inte är mer feministisk än gemene bok. Dock är den aningen normbrytande i det att förövarna är unga kvinnor (det här är inte en spoiler). Jag var inte desto mer imponerad av boken, och slutet gillade jag inte alls, men ur underhållningssyfte (vilket är det syfte åtminstone jag brukar läsa deckare för) var den ändå helt okej.

Som nämnt lämnade böckerna för november och december olästa, trots att jag rätt snabbt bestämt mig för vilka jag skulle läsa. I november gällde det att hitta en bok där författaren har hatt på porträttfotot och jag valde Liv Strömquists seriealbum Kunskapens frukt (2014), där Strömquist bär mössa på porträttfotot, vilket är close enough. Jag har läst boken en gång tidigare och kan alltså, trots att jag inte läste den nu under läsutmaningen, varmt rekommendera den till alla som är ens en promille intresserade av det som brukar kallas ”det kvinnliga könsorganet”. I årets sista månad, december, var tanken att läsa en bok en vän rekommenderat. Jag bad en av mina bokälskande vänner rekommendera någon för utmaningen och fick som svar Sara Stridsbergs Drömfakulteten (2012), vilken beskrivs som en litterär fantasi om Valerie Solanas. Eftersom vännen ifråga är väldigt passionerad över boken har jag definitivt som plan att läsa den i något skede, även om det inte blev av under december.

Vi kan väl konstatera att jag inte klarade den finlandssvenska läsutmaningen det här året, men det känns okej. Jag tycker om att utmana mig själv ibland och har genom åren försökt mig på en rad olika läsutmaningar. Även om alla böcker jag valde för just den här utmaningen inte lästes ut har jag ändå påbörjat (och i många fall slutfört) böcker som jag knappast skulle läst utan utmaningen. Jag har gått utanför min comfort zone (jag har till exempel aldrig försökt mig på att läsa någon rysk klassiker tidigare) och jag har gjort en hel del research för att hitta någorlunda passande böcker för de olika utmaningarna, vilket i sig har breddat min kunskap om litteratur. Läsutmaningen har med andra ord tillfört rätt mycket till min läsning och kunskap om böcker. Därför har jag självklart planerat in några nya läsutmaningar för år 2018 (bland annat Helmets läsutmaning).

bloggåret 2017

Det är dags att vända blad i kalendern och välkomna det nya året. Jag har några av mina tidigare år som bloggare valt att vid årsskiftet sammanfatta det gångna årets bloggåstadkommanden i ett inlägg (se till exempel år 2015 och 2016) och tänkte göra en favorit i repris. Eftersom 2017 var ett väldigt lamt bloggår, med i genomsnitt ett och ett halvt inlägg per månad, kommer jag den här gången istället för att göra en månadsvis redovisning som tidigare, bara att presentera de fyra inlägg jag tycker bäst om från året som gått. So, here goes.

I mars publicerade jag inlägget ”Vad en kan undvika att säga till någon med endometrios”, där jag svarade på olika kommentarer jag personligen fått höra eller kommentarer jag på olika sätt råkat på när endometrios diskuterats. Endometrios som sjukdom har fått (och får) alldeles för lite synlighet med tanke på hur vanlig den är (den drabbar ungefär en tiondel av alla födda med livmoder) och jag bidrar mer än gärna till att öka kunskapen om den, och, som i det här fallet, minska risken för jobbiga och/eller obekväma frågor.

I augusti uppdaterade jag er om min definition av feminism med inlägget ”Vad är feminism?”. Det blev ett ganska kort inlägg med en lista av meningar som beskriver vad feminism är för mig. Eftersom det här är något som lever och utvecklas hela tiden blir det intressant att se hur samma lista kommer att se ut om ett eller två eller fem år. Hur ser din lista ut?

I oktober hakade jag på #metoo-kampanjen och skrev lite om mina egna erfarenheter av sexuella trakasserier i inlägget ”#metoo”. Det här är en oerhört viktig diskussion och i december fortsatte jag på temat med ”Dammen har brustit, vad händer nu?”. Inlägget innehåller en lista på saker vi alla kan göra för att försöka skapa ett samhälle där sexuella trakasserier och övergrepp är historia. Sexuella trakasserier och övergrepp har genom #metoo, #dammenbrister och alla de andra upprop som publicerats fått väldigt stor uppmärksamhet och diskussionen kring ämnet har äntligen vaknat på allvar. Nu gäller det bara att vi inte låter den dö ut och falla i glömska, utan att vi smider medan järnet är varmt och faktiskt gör något för att få till en förändring.

Det var Best of Bloggåret 2017. Vad bloggåret 2018 för med sig återstår att se. Kanske blir det året när jag skriver inlägget om att eleverna nu får lära sig om endometrios under hälsokunskapslektionerna i högstadiet eller inlägget om hur sexuella trakasserier och övergrepp minskat radikalt runtom i världen. Gott nytt år!