#fisvläsutmaningen2017 – feminist edition

Som jag nämnt tidigare deltar jag i den finlandssvenska läsutmaningen och har som mål att göra den så feministisk som möjligt. Hittills har det gått bra med feministvinkeln och när nu drygt en tredjedel av året har gått tänkte jag presentera vad jag läst hittills.

 

I januari var utmaningen att läsa en gul bok och jag bestämde mig för den gulaste bok jag hade i min bokhylla, nämligen essäsamlingen Män förklarar saker för mig (2015) av Rebecca Solnit. Boken innehåller nio olika essäer som alla kretsar kring teman som makt, våld och jämställdhet. Den första essän, ”Män förklarar saker för mig”, har blivit något av en feministisk klassiker och bidrog till att uttrycket mansplaining myntades.

I februari skulle det läsas en bok som gör en upphetsad. Jag valde en bok som gjorde mig intellektuellt upphetsad (och förbannad), nämligen Maria Svelands Hatet: en bok om antifeminism (2013). Boken diskuterar antifeminism, samt hat mot kvinnor och feminister, och är tyvärr minst lika aktuell i dag som när den kom ut för fyra år sedan.

 

I mars var det dags att läsa en bok av en levande nobelpristagare och valet föll på Svetlana Aleksijevitjs Kriget har inget kvinnligt ansikte (2012) om ryska kvinnor som stred i andra världskriget. Boken kändes emellanåt lite rörig och jag skulle kanske föredragit ett lite annat upplägg, men den var trots det absolut läsvärd. Berättelserna som lyfts fram i boken visar en annan sida av kriget än den som oftast ges plats och den känns som ett väldigt viktigt tillägg till all den krigslitteratur som finns.

April-utmaningen var en inhemsk klassiker med bokstaven A i titeln eller i författarens namn och jag valde att läsa om en bok jag redan läst tidigare, trots att det är något jag väldigt sällan gör. Boken jag valde var Märta Tikkanens Män kan inte våldtas (1975), en av de första feministiska böckerna jag läste. Romanen handlar om Tova Randers som blir våldtagen och bestämmer sig för att våldta förövaren och anmäla sig själv till polisen. Boken väckte hetsiga diskussioner när den kom ut på 70-talet och har sedan dess blivit en feministisk klassiker, som fortfarande är väldigt läsvärd.

PS. Om någon är intresserad av att se mer av vad jag läser kan ni kika in på Instagram-kontot @mikabookss där jag (ibland) lägger upp bilder på böcker jag läser, eller så kan ni lusläsa listan som finns längst ner i högra sidospalten här på bloggen.

boktips för den unga feministen eller soon-to-be-feministen vol. 3

Jag började i höstas en serie med boktips på lätt feministisk litteratur och här kommer den tredje delen (de två tidigare hittas här och här). Tredje boktipset för den unga feministen eller soon-to-be-feministen är Livet och patriarkatet (2016) skriven av Peppe Öhman.

”Feminism – så här funkar det” skriver förlaget om boken och det är just vad den är, en lättläst och lättsmält bok om feminism. Den är grundläggande och tar upp olika aspekter av feminismen på ett sätt som är begripligt också för den som inte alls är bekant med feminismen sedan tidigare. Boken passar därför utmärkt till den som är i början av sitt feministiska uppvaknande eller ännu inte riktigt förstått grejen med feminism. För en som redan varit med en tid i den feministiska svängen, och har koll på det mest grundläggande, bidrar boken knappast med så mycket ny information, men är ändå en intressant läsupplevelse.

Olika teman som tas upp i boken är bland annat olika relevanta begrepp (som patriarkat och cis-person), arbetsliv, löneskillnader och oavlönat arbete, jämställdheten som ”gått för långt”, olika förutsättningar trots lagstiftning om jämställdhet, mäns våld, skuld, sexism, samt rätt mycket om jämställdhet i olikkönade förhållanden med och utan barn, familjeliv och föräldraledighet. I boken presenteras och besvaras olika feminism-relaterade frågor människor ställt på författarens blogg, och läsare får ta del av lite statistik en kan ha nytta av i debatten om jämställdhet. Utöver det här delar Öhman även med sig av en del personliga exempel och egna erfarenheter, för att belysa olika problem och frågeställningar.

Boken är skriven ur ett vitt cisheteroperspektiv och kunde eventuellt varit lite mer inkluderande av till exempel icke-vita, icke-heterosexuella och så vidare, men eftersom Öhman i början av boken positionerar sig och berättar att hon kommer att skriva ur just ett vitt cisheteroperspektiv är en som läsare redan från början medveten om vad som gäller. Samtidigt är det ju också bra att, just som Öhman gör, inte skriva för mycket om en kamp en själv inte har tolkningsföreträde inom och på så sätt undvika att ta talutrymme från dem som har.

Om en är inne på det där med att ge presenter åt människor i sin närhet är det här ett utmärkt presenttips till kompisen som ibland drar höhö:iga skämt om kvinnan i köket, till släktingen som tycker att feministerna ska sluta göra barn könlösa, eller varför inte till den som redan är bekant med feminismen och helt enkelt bara behöver lite mer feminist-pepp i vardagen och bokhyllan. Hur som helst, en mycket bra bok för att introducera feminismen eller ge nyblivna feminister lite mer kött på benen.

Boken får 4 patriarkat-krossar-hammare av 5.

#fisvläsutmaningen2017

Eftersom jag älskar att läsa hoppade jag självklart på den finlandssvenska läsutmaningen (och sju andra läsutmaningar) i början av året. Jag tänkte dessutom, så långt det går, försöka lägga en feministisk prägel på utmaningen. I januari skulle det läsas en gul bok, och jag valde den gulaste bok jag hittade i min bokhylla, nämligen Män förklarar saker för mig av Rebecca Solnit.

Boken är en essäsamling som behandlar teman som makt, våld och jämställdhet. Den börjar med den hyllade ”Män förklarar saker för mig”, som blivit något av en feministisk klassiker och bidrog till att uttrycket mansplaining myntades. Därefter följer åtta andra essäer på olika teman, men vilka alla mer eller mindre kretsar kring just makt, våld och jämställdhet. Solnit väver smidigt ihop det lilla med det stora och presenterar gott om exempel och statistik. Essäsamlingen var en intressant och givande läsupplevelse, och trots att jag emellanåt tappade tråden lite (det kan eventuellt ha berott på trötthet), rekommenderar jag den verkligen!

Transgender Awareness Month

Den 20 november uppmärksammas Transgender Day of Remembrance för att lyfta fram det våld som drabbar transpersoner och minnas transpersoner som blivit mördade i hatbrott under året. För att uppmärksamma transfrågor ordnas under november även Transgender Awareness Month och Transgender Awareness Week på olika håll i världen. Här i Finland ordnas den här veckan (14-20 november) Trans Helsinki, där transfrågor lyfts genom seminarier och föreläsningar, och olika träffar ordnas specifikt för transpersoner och deras anhöriga.

I stället för att skriva desto mer om ämnet tänker jag ge er ett tips på en läsvärd bok, nämligen I mitt namn : en bok om att vara trans (2016) av Moa-Lina Olbers Croall. Boken är skriven för ungdomar som funderar över sin könsidentitet, men passar också bra åt anhöriga och bekanta till transpersoner, skolpersonal eller vem som helst som vill få lite bättre förståelse för vad trans* egentligen är. Boken introducerar trans* som begrepp och förklarar vad det innebär på ett lättförståeligt och tydligt sätt. Den innehåller också bok- och filmtips, samt en ordlista med transrelaterade begrepp. Det kanske viktigaste i boken är ändå alla de berättelser där (främst unga) transpersoner själva får komma till tals och berätta om sina egna erfarenheter och tankar. Läs den.

boktips för den unga feministen eller soon-to-be-feministen vol. 2

Det är dags för boktips nummer två för den unga feministen. Första boktipset i serien var Feminism pågår och nästa ut är Ja jag har mens, hurså? (2015) av Clara Henry. Det här är en bok som riktar sig till livmoderbärare i tonåren, men den kan även passa för (lite) yngre såväl som äldre läsare. Den kan dessutom vara riktigt bra och lärorik att läsa också för personer utan livmoder.

Boken handlar som namnet antyder om mens. Teman den tar upp är bland annat mensdebuten, mensrelaterade ord, myter, fakta, skydd, PMS, mensvärk och endometrios, menshistoria och -tabun, mens och feminism, kropp och kroppsbehåring, sex och mens, samt mensrelaterade lifehacks. Stora plus med boken är att den inte stärker tvåkönsnormen, vilket tyvärr ofta är fallet när mens diskuteras, och att den tar upp och förklarar vad sjukdomen endometrios är, något jag saknat i många andra informerande böcker och texter om mens.

Boken är skriven med rätt mycket attityd och en del svordomar här och där. Språket ligger väldigt nära talspråk och texten är luftig och lättsam med mycket humor. Det känns väldigt tydligt att målgruppen är tonåringar, men som jag redan nämnde tvivlar jag inte på att också läsare i andra åldrar kan få ut något av boken.

Den här boken är mensaktivism i en rosa förpackning och får betyget 4 av 5 menskoppar.

boktips för den unga feministen eller soon-to-be-feministen

Jag jobbade på bibliotek under sommaren och överväldigades av det enorma utbudet intressanta böcker som bara ramlade över mig (inte bokstavligen). Bland annat släpade jag hem en del facklitteratur från barn- och ungdomsavdelningen och tänkte nu dela med mig av en serie boktips för den unga feministen eller den som balanserar där på gränsen och inte riktigt bestämt sig för om hen är feminist eller inte.

Först ut är Feminism pågår (2016) av Sassa Buregren och Elin Lindell. Det här är en kort och lättsmält bok som ger en introduktion till vad feminism egentligen innebär. Den riktar sig till personer i 9-13 års åldern, men kan självklart också läsas av personer i andra åldrar.

Boken tar bland annat upp feminismens historia, viktiga feminister och kvinnor genom tiden, olika typer av feminism, kön, kropp, våld, arbetslivet och feminism inom kultur och språk. Dessutom innehåller den några korta berättelser där unga feminister (i åldern 12-13 år) berättar om egna erfarenheter relaterade till jämlikhet.

Några minus med boken var att den gick ganska ytligt genom de olika frågeställningarna och det kändes som att vissa saker skulle varit bra att utveckla en aning. Det skulle också varit bra med en ordlista med förklaringar på svårare ord som kan vara obekanta för läsaren (som exempelvis patriarkat och interkönad). Utöver det var boken väldigt vit och tog egentligen inte alls upp rasaspekter, inte heller problematiserades tvåkönsnormen (förutom ett snabbt nämnande av interkönade), utan det behandlades mer som ett faktum att flickor har snippa och pojkar snopp. Dock måste en hålla i bakhuvudet att boken riktar sig till en ganska ung publik som kanske inte ens hört om feminism tidigare och då kan det vara lite overkill att ta upp alla diskussioner under feminismens stora paraply.

Trots minusen gillade jag ändå boken och tror att den kan fungera riktigt bra för att introducera ett barn/snart tonåring till feminism. Den presenterar grundtanken och gör det på ett enkelt och (rätt så) tydligt sätt. Boken innehåller också illustrationer och har överlag en luftig layout och lätt språk, vilket gör den till en ganska trevlig läsupplevelse.

Boken får 3,5 kvinnosymboler av 5.

svar på frågestund, del 1: böcker

Tack för alla spännande frågor ni ställt i frågestunden (som förresten ännu går att delta i om en har något på hjärtat)! Eftersom det kom ganska många frågor (med långa svar) delar jag upp dem i flera inlägg för att slippa ett riktigt maratoninlägg där en inte ens orkar scrolla till slutet. Här kommer de första frågorna och svaren:

Jag ser att du har en läslista över böcker lästa under 2016. Skulle du kunna skriva något om böcker, om till exempel Jessica Schiefauers ”När hundarna kommer” (eller ”Pojkarna”, om du har läst den – den blir ju film med premiär här i dagarna!) eller något allmän eller annat om litteratur, kanske med fokus på feministisk eller queer litteratur? Eller något helt annat om böcker! Böcker är bra.

Så fort jag har läst ut en bok går jag genast vidare till nästa och glömmer det mesta av den jag just läst. Därför har jag lite svårt att i efterhand skriva något desto mer om en specifik bok (förutom om vissa enstaka böcker som av någon orsak lämnat i minnet), men eftersom du nämner Schiefauers ungdomsromaner kan jag försöka dra mig till minnes just de läsupplevelserna.

Jag läste ”Pojkarna” förra året och tyckte att både den och ”När hundarna kommer” var ganska trevlig (och snabb) läsning. Själva storyn i ”Pojkarna” var spännande och väldigt annorlunda jämfört med det jag vanligen läser. Boken var intressant och tänkvärd, men den utlöste en svag irritation i mig utan att jag riktigt kunde sätta fingret på varför (det kan ha varit sättet den var skriven på, jag är ganska kräsen med att språket i böckerna jag läser inte blir för drömskt eller flummigt). Som nöjesläsning tyckte jag därför bättre om ”När hundarna kommer”, trots att historien emellanåt är ganska dyster. Ur ett feministiskt perspektiv är dock ”Pojkarna” oerhört intressant och den skulle vara perfekt som underlag för en diskussion om genus och genusskapande med tanke på de frågor den tar upp (och ställer).

Vill också gärna läsa om böcker! :D Har du nåt tips för hur man får in läsandet i sin vardag eller kommer igång igen efter en paus? Vilka är dina favoriter?

År 2014 var ett väldigt dåligt läs-år för mig och i november hakade jag därför på en läsutmaning för att försöka komma igång med mitt läsande på nytt. Utmaningen gick ut på att läsa minst 30 sidor skönlitterärt varje dag och eftersom jag kan bli aningen tävlingsinriktad när det gäller olika utmaningar fungerade det här utmärkt som motivation. Mitt tips för att få in läsandet i sin vardag eller komma igång efter en paus är därför helt enkelt att göra en deal med sig själv (eller varför inte med någon annan) om hur mycket en måste läsa per dag/vecka/månad och sedan hålla sig till det. Om en överlag gillar läsning tror jag att det kan hjälpa en att hitta tillbaka till charmen med att försvinna in i en bra bok (om en hatar att följa regler och uppgjorda scheman lär det dock knappast vara så lyckat). Ett annat knep jag brukar använda mig av är att besöka bibliotekets hylla för ungdomsböcker och låna hem något som ser roligt ut. Ungdomsböcker är oftast relativt snabb- och lättlästa, vilket sporrar åtminstone min läs-motivation när jag är inne i en svacka.

Jag har inga egentliga favoritböcker tyvärr, men däremot favoritförfattare, vilket jag skrev lite mer om här.

10. Här är tre skitbra boktips som på ett eller annat sätt handlar om feminism

Det börjar vara dags att avsluta 10xfeminism-listan och sista delen handlar om något så roligt som böcker. Det här inlägget skulle kunna bli nästan hur långt som helst, men jag tänkte försöka begränsa mig lite och bara ge ett fåtal tips på olika typer av böcker som har att göra med feminism (hojta till ifall ni vill ha fler och var förresten inte heller blyga med att ge egna tips i kommentarsfältet).

Först ut är Katarina Wennstams reportageböcker om våldtäkt, ”Flickan och skulden” och ”En riktig våldtäktsman”. Har för mig att jag tipsat om de här några gånger tidigare, men de är fortfarande värda att nämna. Jag tror att orsaken till att Wennstams böcker ligger så nära till hands att tipsa om är att just de här två var några av de första böcker jag läste med ett genomgående feministiskt tema. Det var de här som introducerade mig till feminismen och jag antar att jag har lite motsvarande relation till dem som många har till antologin ”Fittstim”, vilken jag läste först betydligt senare i mitt feministiska uppvaknande och inte alls känner lika starkt för.

”Egalias döttrar” av Gerd Brantenberg är en feministisk klassiker från 1977. Världen romanen beskriver är ett matriarkat och Brantenberg har jonglerat med såväl könsroller som ord hon använder berättelsen igenom. Berättelsen är intressant och underhållande, och trots att språket i början kan kännas nästan överdrivet och förvirrande kommer en snabbt in i det. Om ni inte är bekanta med den här har ni en spännande läsupplevelse framför er!

Sista tipset får bli ”Sexjournalen”, en antologi om sex, sammanställd av Karolina Hansson och Elina Pahnke. Antologin innehåller 40 olika texter där unga kvinnor delar med sig av eller filosoferar kring olika erfarenheter och frågor som rör sex. Texterna är ocensurerade och ärliga, och ger en betydligt bredare bild av unga kvinnors sexualitet än vad vi vanligen får ta del av.

Tidigare inlägg ur 10xfeminism-listan finns här: Det här är feminism för mig…Det här är feminism inte för mig…Jag började kalla mig feminist när jag var…Det här tänkte jag om feminismen innan jag själv började inse att jag nog var en del av den…, De vanligaste motargumenten jag stöter på som feminist är…Det svåraste med att vara feminist tycker jag är…Här är en lista på fem av mina främsta feministiska förebilderDen viktigaste feministiska frågan för mig är… och Så syns feminismen i min vardag.

boktips

Fick en kommentar som såg ut såhär:

Hej! Hamnade på något vänster in på din blogg och märkte att du verkar läsa en hel del. Jag älskar att läsa men har lite fastnat i kriminalroman/deckare genren. Skulle gärna läsa något helt annat. Så min fråga är, har du några favoritböcker som man absolut inte får missa att läsa? :) /Fanny

Mitt läsande går i perioder, men det här året har jag läst väldigt mycket skönlitterärt (som motvikt till all facklitteratur jag plöjde genom under arbetet med kandidatavhandlingen). Jag läser helst inte torra gamla klassiker, utan gärna något mer modernt och lättläst eftersom den typen av böcker ger mig just den avkoppling jag behöver.

Jag vet att många har favoritböcker de regelbundet läser på nytt. Jag är inte sån. Jag kan inte komma på en enda bok jag läst fler än ett varv. För den skull inte sagt att jag inte läst böcker jag gillat mer än andra, jag får bara inte ut något av att läsa samma sak på nytt (det här gäller också filmer). Så några regelrätta favoritböcker som jag alltid återkommer till har jag nog inte (däremot nog favoritförfattare).

Det finns en viss typ av böcker som faller mig mer i smaken än andra och det är de som (oberoende genre) på något sätt bryter mot en eller flera normer. Av böcker som passar in på det här kan från årets bokskörd till exempel nämnas ungdomsboken ”Jag, en” av David Levithan och ”Närhelst hon kommer” av finlandssvenska Jolin Slotte.

Bland författare är Sara Lövestam en stor favorit. Hennes böcker innehåller intressanta och ibland lite udda karaktärer och storyn är spännande, oförutsägbar och håller hela vägen. Här finns många guldkorn som en faktiskt inte får missa: ”Udda”, ”I havet finns så många stora fiskar”, ”Tillbaka till henne”, ”Hjärta av jazz” och ”Sanning med modifikation” (snart kommer också fortsättningen på den sistnämnda: ”Önska kostar ingenting”). Dessutom har hon i år kommit ut med sin första ungdomsbok ”Som eld”, vilken jag ännu inte läst, men vågar gissa håller samma standard som hennes vuxenromaner. Fredrik Backman är en annan författare vars böcker jag fallit pladask för, mest tack vare de väldigt speciella karaktärerna (”En man som heter Ove”, ”Min mormor hälsar och säger förlåt” och ”Britt-Marie var här”).

Och även om Fanny som frågade efter boktips gärna ville komma bort från deckar-genren tänker jag ändå passa på att nämna min favoritförfattare på just det området: Katarina Wennstam. Hon har tidigare gett ut en trilogi om mäns våld mot kvinnor (”Smuts”, ”Dödergök” och ”Alfahannen”) och håller nu på med en serie som kretsar kring två kvinnliga huvudkaraktärer; en försvarsadvokat och en polis (”Svikaren”, ”Stenhjärtat”, ”Skuggorna” och ”Skymningsflickan” som kommit ut i år och vilken jag ännu inte hunnit läsa). Om en gillar deckare (och feminism) är det de här böckerna en ska sikta in sig på vid nästa biblioteksbesök.