en anekdotisk guide till loppisar i Vasa och Korsholm

Vad kan väl passa bättre nu mitt i mellandagsrea-tider, när det återvunna plagget blivit valt till årets julklapp och fast fashion till årets onödigaste pryl, än en loppisguide? Loppis ligger mig sedan många många år nära om hjärtat och jag skulle våga kalla Vasa med omnejd en guldgruva för loppisentusiaster. Det finns många loppisar av olika typ, prisnivåerna är rimliga, det som säljs är generellt i okej skick och öppettiderna är inget att klaga på. Så, vilka loppisar finns det då att besöka i Vasa-trakten?

Combo (Flygfältsvägen 7) befinner sig en bit utanför stadskärnan, men är om en har möjlighet att ta sig dit värt ett besök med sina cirka 400 försäljningsbord och rätt stora outlet-avdelning där en kan hitta allt från inredningsprodukter och hudvård till verktyg och underkläder. På loppisavdelningen finns utöver traditionella försäljningsbord också en del möbler. Loppisen är stor, ljus och fräsch, och om en är på det humöret kan en lätt spendera flera timmar där. Fun fact: Combo fanns tidigare i en annan lokal några kilometer närmare stadskärnan och jag minns att jag mot bättre vetande besökte loppisen dagen den öppnade efter flytten. Där möttes jag av den utan tvekan mest skräckinjagande kassakön jag någonsin sett och åkte hem utan den bok jag tänkt köpa. (Kassaköerna är idag mindre skräckinjagande.)

Comboliina (Smedsbyvägen 4) är Combos mindre, men mer centralt liggande syskon. Konceptet är detsamma som vid Combo, men Comboliina har ”bara” cirka 300 försäljningsbord och en mindre omfattande outlet-avdelning. Också Comboliina är ganska ljus och fräsch, med rätt rymliga gångar. Denna loppis är något av en favorit för mig när jag är på jakt efter kläder. Fun fact: Tidigare fanns i Comboliinas utrymmen en annan loppis (som innan dess fanns på våningen ovanför) vilken också var en favorit, så en stor del av mina klädinköp de senaste tio åren kan faktiskt härledas till denna adress.

Brändö Loppis (Brändövägen 77) är rätt liten med cirka 90 försäljningsbord. Jag har det senaste halvåret börjat gilla den här loppisen mer och mer, dels för att utbudet blivit mer i min smak (läs: kläder i min storlek) och dels för att jag börjat uppskatta kortare loppisrundor. Det är ganska trångt mellan hyllorna i loppisen, så med till exempel barnvagn eller rullstol kan det vara ett problem (det är också några trappsteg upp till ytterdörren, så trots att det finns en liten ramp kan det med rullstol vara krångligt att ta sig in).

Oma Tori (Liselundsvägen 2) har 550 försäljningsplatser med allt mellan himmel och jord. Den här loppisen har funnits så länge jag kan minnas och om en inte räds oordning och högar med gamla böcker eller märkliga maskindelar kan den vara värt ett besök, eftersom fyndfaktorn när det kommer till äldre prylar kan vara hög. Tidigare i livet gjorde jag ett och annat fynd här, men i dag känns loppisen för rörig för att jag ska kunna få en ordentlig överblick och orka ta in allt jag ser.

SPR-kirppis (Klemetsögatan 17) säljer kläder, saker och möbler som donerats till dem. Eftersom loppisen följer samma organiseringsprincip som ett varuhus är det lätt att hitta om en är ute efter något speciellt; behöver en svarta jeans går en bara till ställningen med svarta jeans och är en ute efter virknålar styr en kosan mot andra våningens handarbetsavdelning. Priserna håller också (oftast) en rimlig nivå. Värt att veta är att det upp till andra våningen, där det finns böcker, husgeråd, inredningstextilier och handarbetsmaterial, är trappor. Observera också att det vid besök med bil lönar sig att komma ihåg parkeringsbrickan, eftersom en böteslapp annars ganska snabbt landar på ens vindruta. Fun fact: Röda Korset har haft loppisverksamhet i Vasa i olika former över tio år och det var faktiskt i deras loppis, som då låg ett stenkast från nuvarande Comboliina, jag för en halv livstid sedan insåg min förälskelse i loppis. Det var också från Röda Korsets loppis jag köpte min avslutningsklänning i nian, på den tiden när loppis fortfarande sågs som ganska äckligt och ocoolt.

Hoppets stjärna Second hand (Fredsgatan 20) säljer kläder och saker som donerats till dem. Loppisen är liten och ett besök dit äter alltså inte upp hela ens dag. Prisnivån här är generellt lite högre än på andra loppis i trakten, men en del av intäkterna går ju också till ett gott ändamål. Observera att det vid loppisen är några trappsteg upp till ytterdörren.

ReStore Second Hand (Vasaesplanaden 14) befinner sig i absoluta kärncentrum av Vasa och öppnade så nyligen som första december i år. Loppisen, eller second hand butiken som den marknadsförs som, säljer begagnade (vuxen)kläder, skor och väskor på provision. Det finns även lite LP-skivor och nya prydnadssaker till salu. Kläderna som säljs hänger på ställningar runtom i butiken och är, trots att de inte är kategoriserade desto noggrannare, relativt lättöverskådliga. Jag var rädd att priset på det som säljs skulle ligga ganska högt, eftersom det generellt brukar göra det vid den här typen av loppis, men det ligger (än så länge) på ungefär samma nivå som övriga loppisar i nejden och är alltså riktigt överkomligt. Observera att det också här är några trappsteg när en ska in i butiken och även ner till källarvåningen där hälften av produkterna finns är det en trappa.

Det här var loppisarna med postanstalt Vasa, men har en möjlighet att ta sig några kilometer utanför stadskärnan lönar det sig också att åka en sväng via Smedsby, där ytterligare två loppisar befinner sig.

Fyndis (Marknadsvägen 3) befinner sig i Smedsby centrum och har några hundra försäljningsplatser. Den här loppisen har från och till varit en av mina favoriter och många är de timmar jag spenderat här.

Retrobazar (Marknadsvägen 1) ligger granne med Fyndis och är en blandning av en loppis och butik för lokalproducerade produkter. På den del av loppisen som personalen har hand om är det relativt lätt att hitta om en är ute efter något speciellt eftersom det är uppdelat enligt klädstorlekar och kön/ålder. Det finns också traditionella bord att hyra, där det som sig bör finns lite allt möjligt i en salig blandning.

PS. Här hittas också några äldre loppisguider av fellow loppisentusiaster: Marias och Christinas.

PS2. Jag inser att en guide till var en hittar loppisar, vars affärsidé precis som traditionella affärers går ut på att människor ska konsumera, kan uppfattas som uppmuntran till konsumtion. Den mängd vi konsumerar idag i västvärlden är inte hållbar i längden och jag uppmuntrar absolut alla att tänka över sin egen konsumtion. Samtidigt är det för de flesta inte möjligt att helt sluta konsumera och jag fattar ju också att en ibland bara vill ha nya saker trots att en egentligen inte behöver (jag vill ju det själv också), och då är loppis ett betydligt bättre alternativ än att köpa nyproducerat. Konsumtionen av begagnade saker förlänger livet på desamma och motverkar prylsvinn, samtidigt som just den prylen då inte behöver nyproduceras för just den personen. Att handla på loppis är därför något som jag alla dagar i veckan stöder framom konsumtion av nyproducerat. Och därav denna loppisguide. Här (1, 2, 3, 4) hittas förresten några gamla inlägg om konsumtion och loppis.

Annonser

klädkonsumtionen år 2017

Inför 2017 bestämde jag mig för att aktivt försöka se över min klädkonsumtion. I dagsläget är kläder nästan det enda utöver förbrukningsvaror som jag köper och trots att också klädkonsumtionen är förhållandevis liten, och rätt hållbar, skulle jag gärna både minska den ytterligare och göra den ännu mer hållbar. Ett steg på vägen var därför att sätta en budget för mina klädinköp för år 2017. Budgeten låg på knappt en fjärdedel av vad jag spenderade på kläder året innan och året dessförinnan*.

Hur gick det då med min budget? För det första får jag väl lov att erkänna att jag överskred budgeten med 3 euro och 5 cent, vilket jag ändå inte ser som ett misslyckande. För det andra bör det nämnas att jag i klädbudgeten inte räknat med plagg jag fått i present (strumpor, handskar, vinterskor) och jag är medveten om att budgeten antagligen överskridits med betydligt mer ifall jag inte fått dessa som gåvor.

Så hur påverkade budgeten min klädkonsumtion? Jag har övervägt varje inköp mer noggrant än tidigare, eftersom jag varit medveten om att jag har en begränsad kassa att använda mig av. Jag misstänker att det här har skonat mig från ett och annat mindre lyckat inköp. Alla plagg jag köpt, förutom underkläder, har varit begagnade och jag har också bytt till mig och ärvt ett flertal plagg under året. Trots att konsumtionen varit mer genomtänkt under 2017 tycker jag dock fortfarande att jag konsumerat för mycket kläder och kommer därför att försöka dra ner på mängden ytterligare under 2018. Jag har också valt att fortsätta det här året med en klädbudget på samma summa som i fjol och det återstår att se om jag lyckas hålla den i år.

* Jag är medveten om att jag är privilegierad som kan göra en budget på en begränsad summa av den orsaken att jag vill och inte för att jag är tvungen.

fashion revolution week

Den här veckan är det Fashion Revolution Week, som ordnas vid årsdagen av kollapsen av textilfabriken Rana Plaza i Bangladesh år 2013. Under Fashion Revolution Week uppmanas konsumenter att fråga företag vem som egentligen tillverkat de kläder en bär genom att i sociala medier dela bilder av sina (ut och invända) kläder med hashtagen #whomademyclothes. Kampanjen ordnas av Fashion Revolution, en global rörelse som eftersträvar att förbättra modeindustrin och göra den mer transparent, hållbar och etisk.

Passande nog deltog jag i lördags i Ratatas klädbytardag, som ordnades av Julia. Det här är mitt absoluta favoritsätt att konsumera kläder och jag försöker alltid passa på att besöka olika klädbytartillfällen när de ordnas någonstans i min närhet. Att byta bort något en inte längre använder och vill ha, mot något som passar ens liv bättre är ett otroligt hållbart, etiskt och roligt sätt att konsumera. Det är dessutom relativt enkelt att själv ordna en klädbytardag, bjuda in sina bekanta och fynda i varandras klädhögar.

Ännu några lästips relaterade till temat:

  • Myrornas initiativ ”Aktivera din garderob”, där en bland annat kan ta del av microkurser i att aktivera sin garderob och shoppa i andra hand.
  • Marthas minneslista för kläduppköp och broschyren Garderoben (finns för övrigt också en mängd annat intressant på Marthaförbundets hemsida, så det lönar sig att titta runt lite).
  • Boken Slow fashion: din guide till smart och hållbart mode av Jennie Johansson och Johanna Nilsson, vilket är en bra guidebok till en mer hållbar klädkonsumtion.
  • Och så två tips som inte handlar specifikt om klädkonsumtion utan mer generellt om hållbar livsstil: Bloggkollektivet The Sustainable Society och webbtidningen Continuation Magazine. The Sustainable Society startades av några svenska hållbarhets-bloggare för en dryg månad sedan och det länkas flitigt till intressanta inlägg från Facebook-sidan. Continuation Magazine är en webbtidning om hållbar livsstil och den innehåller massa intressanta och inspirerande texter och tips om ämnet.

den återkommande utrensningen

Det verkar vara en grej att under hösten rensa hemma i skåpen och speciellt efter att Marie Kondos bok hittade ut på marknaden här i Finland tycks det ha blivit något av en utrensnings-boom. De senaste månaderna har jag läst en hel del blogginlägg och andra texter som handlat om att rensa ut (garderoben i de flesta fall) och hur skön känsla det är efteråt när det blir luftigt och städat (vilket jag för övrigt kan hålla med om: jo, det är en skön känsla).

En tanke som hela tiden funnits i bakhuvudet när jag klickat mig runt bland olika texter om garderobsrensningar, är att hur bra det än är att rensa ut överflödiga saker för att låta dem komma till användning någon annanstans, så är det ju samtidigt rätt meningslöst om tanken inte också tar sig ett steg längre, till konsumtionsskedet. Hela den där grejen med att regelbundet rensa ut missar enligt mig lite målet om en inte också tänker över sitt konsumtionsbeteende och sina konsumtionsvanor. Det gör ju helt ärligt ingen skillnad om en rensar garderoben i september och sedan märker att den i december plötsligt är lika full igen, och fylls ytterligare vid mellandagsrean när så mycket fina saker säljs så billigt*. Då är en alldeles snart i samma sits igen, med en ny hög av kläder som bara tar plats utan att alls komma till användning eller ens vara omtyckta eller önskade.

Jag är helt medveten om att det där med att ändra sitt konsumtionsbeteende verkligen inte är a piece of cake**. Det är betydligt lättare sagt än gjort och jag kan ju inte heller påstå att min egen konsumtion är helt hållbar eller genomtänkt alla gånger, men jag jobbar på det. Att en ändrar sitt konsumtionsbeteende och undviker att impuls- och slentrianshoppa kläder, innebär ju i sin tur inte heller att en aldrig mer kommer att behöva rensa garderoben. Med tiden lär både ens kropp och ens klädstil förändras, och då är det ju såklart bättre att låta de oönskade kläderna få ett nytt liv hos någon som har nytta av dem***, än att låta dem fortsätta bo längst bak i ens egen garderob. Att konsumera hållbart och genomtänkt betyder ju inte heller att en måste gå med samma plagg år ut och år in, och aldrig köpa något nytt, utan snarare att en tänker igenom sina eventuella inköp noggrannare.

Alltså, vad jag egentligen vill säga är att regelbundna garderobsrensningar är helt vettigt. Jag tycker det är smart att inte låta ens garderob bli överbelamrad med kläder en inte längre använder eller tycker om. Dock tycker jag det är ännu mer smart att reflektera lite över sin egen konsumtion och hur en egentligen handlar kläder (samma sak gäller förstås allt annat också). Om ens garderob, trots upprepade utrensningar, hela tiden är överfull, och dessutom av kläder en inte har lust att använda, då är det kanske dags att fråga sig själv hur det kommer sig och vad en kan göra åt det. Det säger ju sig själv att det inte kan vara hållbart (varken för ens egen plånbok eller för miljön) att köpa nya kläder som på rullande band och kassera knappt använda plagg till förmån för de nya, som alldeles snart får backa för att ge plats för nästa nya plagg.

*Jag fattar att pointen med en garderobsrensning för många kan vara just det att en ska få plats med nya kläder.

**Är också helt medveten om att alla inte är villiga att ändra sitt konsumtionsbeteende.

***Söndriga, smutsiga eller hemskt urtvättade kläder kan lämnas in till återvinning, hellre än att dumpas vid ett loppis där de på grund av sitt skick och icke-existerande andrahandsvärde inte är önskade.

PS. Maria skrev förresten tidigare i höst ett bra inlägg om varför en borde minska på antalet kläder.

mer eller mindre

Ni som kikar in hit regelbundet minns kanske att jag för sådär ett och ett halvt år sedan startade en spinn-off blogg om loppis, konsumtion och frivillig enkelhet? Tyvärr blev den inte långlivad och jag har heller inga planer på att återuppliva den. Har dock inte glömt bort eller struntat i ämnet sedan dess, utan snarare fastnat i det ännu mer och tänkte därför orda lite om det.

Sommaren 2014 snöade jag in mig på idén om minimalism och frivillig enkelhet och finkammade internet i jakt på inspiration (här är en stor inspirationskälla). Jag började tänka mer på min egen relation till prylar och hur dessa påverkade mig, både positivt och negativt. Samtidigt började jag med en medveten och målinriktad rensning, samt dokumentation av alla saker som antingen kom in eller for ut ur mitt hem.

Innan det här hade jag i flera år regelbundet rensat ut och sålt på loppis. Samtidigt höll jag dock en ganska snabb takt med att låta ”nya” (loppisköpta) prylar flytta in i mitt hem och mängden saker minskade förståeligt nog inte (åtminstone inte märkbart). Kombinera det här med att jag sedan barn varit något av en samlare som inte kunnat kasta något (jag har numera oftast inga svårigheter att göra mig av med saker, men det tog en stund att komma dit). I och med att jag började få upp ögonen för minimalism insåg jag att min relation till prylar kanske inte är helt hållbar och att jag nog borde tänka över den en aning. Dessutom började jag märka hur stor energi vissa av föremålen i mitt hem tog bara genom att existera (fysiskt till exempel genom städning om de stod framme och samlade damm utan att för den skull bli använda, och psykiskt genom att pocka på uppmärksamhet och påminna mig om jag inte använt föremålet i fråga på en lång tid och nog borde göra det snart).

Jag har aktivt jobbat på att få min mängd prylar under kontroll det senaste ett och ett halvt året. Sedan september 2014 har jag varje månad antecknat vad som kommit in i hemmet och vad som åkt ut. Det är ganska stora siffror måste jag erkänna (på ett år införskaffade jag hela 210 saker och gjorde mig av med sammanlagt 1 417 stycken). Jag har lämnat flera säckar med kläder till klädinsamlingar för mindre bemedlade. En stor del har jag också sålt på loppis. Trots att jag gjort mig av med så här stora mängder saker känns det ändå ingenstans. Jag kan minnas en del av det som fått komma vidare till nya ägare, men största delen är bara suddigt. Och trots att jag gjort mig av med så här mycket saker finns det ännu rätt mycket kvar som jag vet att jag egentligen inte behöver, men det får ta sin tid.

Jag vet inte vad jag egentligen vill med det här inlägget förutom att berätta att mina relation till saker genomgår en metamorfos och att just det känns väldigt bra för mig (för någon annan kanske samma sak bara skulle kännas dåligt*). Jag kommer knappast någonsin att bli en person som andra skulle kalla minimalist och har det heller inte som mål. Jag vet nog faktiskt inte riktigt vad mitt mål med allt det här är. Men jag antar att det visar sig.

*Jag är även medveten om att det här med att kunna välja att rensa ut är ett privilegium.  

earth overshoot day

Idag infaller Earth Overshoot Day, dagen när de förnybara naturresurserna för året tar slut och resten av 2014 lever vi därför över våra tillgångar. Den här dagen infaller lite tidigare för varje år och om utvecklingen fortsätter att gå åt samma håll skulle det behövas tre jordklot år 2050 för att kunna producera tillräckligt med naturresurser i relation till hur mycket som konsumeras (idag ligger behovet på ett och ett halvt). Med andra ord är de konsumtionsmönster och levnadsvanor vi har här i västvärlden allt annat än hållbara i längden.

Om man är intresserad av att veta hur stort ens eget ekologiska fotspår är och hur många jordklot som skulle behövas om alla hade likadana levnadsvanor som en själv, kan man ta reda på det här.

Samma inlägg hittas också på min nystartade spin-off blogg som kommer att handla om bland annat loppis, hållbar konsumtion och vägen till frivillig enkelhet. 

idag har jag burit mina kläder ut och in, har du?

whomadeyourclothes

Idag, den 24 april, uppmärksammas Fashion Revolution Day, där konsumenter uppmanas bära sina kläder ut och in och ifrågasätta vem som riktigt tillverkat kläderna. Det är en motreaktion till hur situationen ser ut för dem som tillverkar kläderna vi bär och hålls nu för första gången exakt ett år efter att fabriken Rana Plaza i Bangladesh rasade och dödade över 1000 personer, varav de flesta var textilarbetare.

Köper du mycket nya kläder kan det vara värt att skänka en tanke åt personerna som gjort dem. Det är bra att överväga om du faktiskt vill stöda en marknad som ser ut så som textilindustrin gör. Köper du ett linne för 4,95 euro vid någon av de billigare klädkedjorna har den (i de flesta fall en kvinna) som sytt linnet fått mellan 2,5 och 15 cent för sitt jobb. Hon har jobbat under hemskt dåliga arbetsförhållanden, antagligen arbetat mycket övertid och i slutändan kanske inte (troligen inte) ens tjänat tillräckligt för att leva på. Är du säker på att det är något du vill understöda?

Om inte, kan du till exempel välja att köpa största delen av dina kläder i andra hand, byta till dig eller helt enkelt inte skaffa mer kläder överhuvudtaget (om det inte är något du faktiskt behöver). Även om kläder köpta i andra hand också från början kommer från dylika tillverkningsförhållande är de redan konsumerade och kasserade av sin tidigare ägare, så genom att ta över kläderna ger man dem bara ett längre liv. För det som är ännu värre än att köpa kläder tillverkade under slavlika förhållanden, är att inte alls låta dem komma till användning och på så sätt göra tillverkarens lidande helt jävla meningslöst.

konsumtionen

Jag är så trött på att bombaderas av andra människors köpmani i sociala medier. Facebook, instagram och bloggar fylls av bilder på den ena efter den andra mer eller mindre onödiga pryl folk köpt och jag blir bara så matt.

Att hela tiden visa upp och skryta med sina inköp bidrar till en ökad konsumtionshets. Och de konsumtionsvanor vi har idag är långt ifrån hållbara. Att köpa nytt, nytt, nytt, använda det någon enstaka gång (om ens det) och sedan låta det falla i glömska, alternativt skräpkorgen, är allt annat än bra för miljön. Knappast så positivt för ens plånbok heller.

Ett bra steg på vägen är att dra ner på sin konsumtion av nya kläder och prylar, och istället försöka handla det mesta begagnat. Genom att konsumera något som redan blivit konsumerat och dissat gör man inga nya avtryck på miljön. Dessutom är det ju otroligt mycket mer ekonomiskt hållbart för en själv. Second hand butiker, loppisar, köp- och säljgrupper på Facebook, bytestorg och gratislådor blir mer och mer vanliga hela tiden, så använd dem!

Och släng inget som ännu är i användbart skick. Ge bort det om du inte orkar sälja.