Det är internationella kvinnodagen idag och dagar som den här är det oerhört spännande, för att inte säga varierande, att vistas på sociala medier. Det är ”grattis på kvinnodagen!” hit och ”fin kvinnodag alla kvinnor!” dit. Bilder på blombuketter och fina presenter kvinnor fått av sina omtänksamma partners. Någon som funderar på att det är bra att det finns en speciell dag att fira alla kvinnor, men att det egentligen vore roligare att få blommor en helt vanlig sketen måndag. Någon annan som höhö:ar och drar sexistiska skämt dagen till ära. En tredje som surar och gnäller över varför det inte finns någon internationell mansdag. En fjärde som tjafsar om att feminismen inte behövs och om vi inte bara kan sluta fira den där kvinnodagen nu redan. En femte som inte bryr sig ett skit om vad det är för dag, men uppenbarligen ändå måste upplysa sina medmänniskor om sin obryddhet. Och mitt bland alla de här varierande känslorna tänkte jag peta in ett eget litet meddelande dagen till ära.
Den här dagen, internationella kvinnodagen, finns inte till för att vi ska ha en dag på året när kvinnor får tulpaner, choklad och vackra spetsunderkläder bara för att de är kvinnor, utan vitsen med dagen är att uppmärksamma ojämställdhet och den situation många kvinnor fortfarande befinner sig i världen över. I grund och botten handlar 8 mars med andra ord om jämställdhet och ett förbättrande av kvinnors situation runt om i vår vida värld.
Nu säger jag ändå inte att en inte får ge vackra blommor och choklad till någon kvinna i sin närhet just idag om en nu vill det, det är väl helt okej, men det är inte det som är pointen med kvinnodagen. Och om en nu råkar få presenter behöver en väl inte skämmas för det, vi kvinnor här uppe i Norden har det förhållandevis bra tack vare tidigare generationer kvinnokämpar, och det är ju helt okej att fira och vara tacksamma över det. Det är nog värt både en och två och tio chokladbitar.
Och medan en nu äter sin choklad, tittar på sina vackra blommor och myser i sin nya fina negligé en fått i present just idag, finns det kanske lite tid att dagen till ära ägna en tanke åt alla de kvinnor som befinner sig någon helt annanstans i världen. Kanske till dem som jobbar och sliter på kakaoplantagen bland starka bekämpningsmedel eller till dem som sitter instängda i den hälsovådliga luften inne i en klädfabrik och syr samma söm om och om igen tolv timmar om dagen sju dagar i veckan för en lön som inte räcker till mat, så att vi ska kunna sitta och mysa med vår smaskiga choklad och snygga present-negligé och vara glada över att kvinnodagen nog ändå är rätt trevlig när den nästan garanterar en bukett fina blommor att vila ögonen på.
ett ritstift i din rumpa 
Bra skrivet, jag håller med på typ alla punkter! Plus att vi inte får glömma våldet ungefär hälften av finländska kvinnor fortfarande upplever nån gång i sitt liv – vi är inte färdiga med jämställdheten och trygghet för kvinnor här heller tyvärr… Min italienska pojkvän tycker det låter lite sjukt att så pass många är utsatta i Finland, samtidigt som Finland utåt sett har så bra rykte i alla möjliga avseenden.
nej finland är nog ännu tyvärr en bra bit från att vara riktigt jämställt… och håller med dig om att våldet är en väldigt viktig fråga!