#fisvläsutmaningen2017 – feminist edition, del 2

Vi är inne i årets nionde månad, så här kommer del 2 av min redovisning av vad jag läst i den finlandssvenska läsutmaningen hittills. Del 1 hittas här.

 

I maj var månadens utmaning att läsa poesi publicerat efter år 2002 och ur bibliotekets samlingar grävde jag fram Nina Hemmingssons Det var jag som kom hem till dig (2012), vilken helt klart hör till de mer intressanta diktsamlingar jag kommit i kontakt med. Jag är dock ganska ovan att läsa poesi och känner att jag borde läsa mer för att lära mig ta till mig texter i diktform.

I juni var det dags för en fantasybok som inte verkar innehålla några drakar, och jag valde att läsa Maria Turtschaninoffs Maresi (2014), vilken mycket riktigt inte innehöll några drakar. Boken var lite annorlunda än jag väntat mig, men tillräckligt bra och intressant för att jag skulle plocka med mig också Naondel från bibliotekshyllan.

 

I juli gällde det att gräva fram en rysk klassiker på över 500 sidor. Jag letade med ljus och lykta efter en bok som dels skulle uppfylla de här kriterierna och dels ha någon slags feministisk vinkling (och gärna vara skriven av en kvinna), dock utan framgång. Slutligen bestämde jag mig för att tumma på sidantalet och läsa Alexandra Kollontajs klassiska novellsamling Arbetsbiens kärlek (1925). Jag har läst väldigt lite rysk litteratur (och överlag rätt lite äldre skönlitteratur) och det här var en ganska annorlunda läsupplevelse jämfört med vad jag är van vid. Dock måste jag väl erkänna att jag inte läst den till slut (ännu åtminstone). Livet är för kort för att hinna läsa alla bra böcker som finns, så när en bok inte längre känns motiverande har jag för vana att avsluta läsningen och börja med någon mer inspirerande (om det handlar om nöjesläsning vill säga).

I augusti var utmaningen att läsa en bok som en inte vill att andra ska se en läsa. Det här var den svåraste utmaningen hittills, eftersom jag för det mesta inte känner något behov av att dölja för människor vad jag läser. Slutligen konstaterade jag ändå att det som kanske passar bäst in på den här månadens utmaning är en bok som går emot vad jag själv tror och tycker om världen, alltså en bok som sticker ut helt ur mitt försök att ge läsutmaningen en feministisk touch. Därför bestämde jag mig för Pär Ströms Mansförtryck och kvinnovälde (2007). Boken ifrågasätter feminismen och den feministiska debatten, ofta på ett inte helt smidigt eller välunderbyggt sätt. Jag tycker det är hälsosamt att regelbundet läsa och konfronteras med åsikter och tankar som går emot ens egna, och tvingas stiga ut ur den egna bubblan för en stund, vilket den här boken verkligen tvingade mig att göra. Boken fick mig dock att fundera på motargument till olika antifeministiska påståenden som presenterades och fila lite mer på vissa andra av mina funderingar,  så sist och slutligen gav läsningen ändå en hel del, trots att boken i sig inte är något jag skulle rekommendera.

PS. Om någon är intresserad av att se mer av vad jag läser kan ni kika in på Instagram-kontot @mikabookss där jag emellanåt lägger upp bilder på och tankar om böcker jag läser.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s