våldtäktsmannaprofilen

Den här (och förra) veckans tema för Fannys och Schmenus bloggutmaning är våldtäkt, ett viktigt och väldigt tungt ämne. Jag är lite sent ute men ska försöka samla ihop mina tankar till ett inlägg.

Jag vet inte om ni råkat på dem, men det finns personer som är av åsikten att man kan se på någon att han* är en våldtäktsman. Att man utgående från någons utseende eller beteende skulle kunna utläsa att just han är kapabel att våldta, eller redan gjort det. Dessa människor anser helt enkelt att det finns något sådant som en våldtäktsmannaprofil, något jag ställer mig väldigt kritiskt till.

Det är nämligen inte bara en viss typ av män som våldtar. Vore det så vore livet kanske lite enklare, men det är inte så. Det finns ingen mall som alla våldtäktsmän skulle vara stöpta ur. Det är helt enkelt inte möjligt att se vem som är en (potentiell) våldtäktsman och vem som inte är det. En våldtäktsman kan se ut hur som helst. Han kan ha vilket jobb som helst och bo var som helst. Han kan ha hur många eller hur få vänner som helst. Han kan vara precis vem som helst.

Nu vill jag poängtera att min mening inte är att skrämma någon eller starta en häxjakt på alla män, verkligen inte. Däremot vill jag att folk ska sluta gå runt och tro eller påstå att det bara är en viss sorts män som våldtar. Att intala sig själv (och andra) det är nämligen inte bara naivt utan också förödande. Det gör det hemskt svårt, om inte omöjligt, för kvinnor som våldtagits av någon som inte passar in i mallen att bli trodda. Och att bli trodd när man berättar om ett sexuellt övergrepp är otroligt viktigt, inte bara för den som anmäler utan också för den som bara söker stöd eller vill berätta om sina upplevelser åt någon. Att mötas av misstro när man berättar om ett sexuellt övergrepp kan göra att man börjar tvivla på sig själv, att man slutar lita på sina egna känslor och minnen, att man stänger av inombords eller att man lägger skulden på ett ställe den inte hör hemma, nämligen hos sig själv. Och framförallt gör det ont.

Jag kan ändå förstå varifrån idén om våldtäktsmän som en homogen grupp bottnar. Jag fattar om man som man inte vill ses som eller överhuvudtaget klumpas ihop med (potentiella) våldtäktsmän. Jag fattar om man inte ens i sina värsta mardrömmar vill tänka sig att ens bror eller bästa vän skulle kunna våldta någon. Jag fattar om man önskar att det gick att se vem som är en våldtäktsman, så man visste precis vilka män man bör akta sig för och vilka man kan känna sig säkra med. Jag fattar det. Men jag inser också att en våldtäktsman faktiskt kan vara vem som helst och att det inte bara är osant, utan också farligt, att inte förstå det.

De facto är det ju ändå en väldigt liten del av alla män som faktiskt våldtagit någon (eller kommer att göra det), så att gå runt och vara livrädd för alla män man möter är kort sagt att slösa bort sitt liv.

* Jag pratar om våldtäktsförövarna som män, eftersom det stämmer på 98% av alla anmälda våldtäktsfall.

penetrationsnormens avtryck på sex mellan kvinnor

Temat på Schmenus och Fannys bloggutmaning är den här veckan ”Bortom penetrationsnormen”, så nu kör vi.

Penetration verkar vara en regel etsad i sten när det gäller sex mellan en kvinna och en man. Petting och oralsex i all ära, men har kuken aldrig sett insidan av fittan har man helt enkelt inte knullat på riktigt, lyder den allmänna uppfattningen. Man talar om förspelet och själva Akten, där det senare är synonymt med penetration och det tidigare innefattar allt som händer innan.

Man kunde tro att penetrationsnormen skulle vara ett minne blott när man plockar bort kuken ur ekvationen, men icke. Också när det gäller synen på sex mellan två kvinnor hänger sig penetrationsnormen envist kvar. Många har hemskt svårt att överhuvudtaget se att två kvinnor skulle kunna ha sex med varandra, eftersom ingen av dem har kuk. Inte bara en eller två gånger har jag hört personer uttrycka åsikter som direkt speglar penetrationsnormen, om lesbiska. Som att det två kvinnor gör i sängen bara är en form av förspel, men att man nästan (men bara nästan) kan kalla det sex om det sker penetration med dildo eller strap- on, eller som att en lesbisk kvinna inte blir av med oskulden förrän hon knullar en man.

Den som klarar av att använda sin hjärna lite borde inse att det två kvinnor gör i sängen är sex precis lika mycket som det en kvinna och en man, eller två män håller på med, oberoende om det används dildon eller inte. Likaså borde man förstå att en lesbisk kvinna blir av med oskulden första gången hon knullar (eller helt enkelt när hon själv anser att hon inte är oskuld längre), precis som vem som helst, oberoende om hennes sexpartner har kuk eller inte.

Sex kan vara alltifrån hångel och lite smek, till penetration med en groteskt stor dubbeldildo. Det finns ingenting sådant som Riktigt sex, bara en oändlig mängd sätt att göra det skönt och kanske uppnå orgasm. Så kan vi nu snälla sluta stirra oss blinda på penetration, sluta bestämma vad som är Riktigt sex och sluta se lesbiska kvinnors sexliv som ett never ending foreplay väntande på en kuk?

bloggutmaning: fittan i fokus

Fanny och Schmenus har kört igång en bloggutmaning och första ämne att avhandlas är självklart fittan. So now let’s talk about den mytomspunna mödomshinnan, som alla hört talas om men ingen sett.

Någon gång i tiden när jag lärde mig om människans anatomi och könsorgan fick jag också höra om mödomshinnan, en tunn hinna som nästan helt täckte fittans öppning och sprack första gången man hade penetrerande sex (flickor som red eller idrottade mycket kunde ha spräckt sin tidigare). Eftersom mödomshinnans rämnande var en blodig historia hittade man förmodligen också en blodfläck på lakanet när man knullat första gången.

Alltså nej, nej, nej.

Mellan kvinnans ben finns ingen gladpacksliknande hinna att spräcka med varken kuk, tampong, zucchini eller hård träning. Däremot finns en så kallad slidkrans, som utgörs av slemhinnevecken där slidans yttre del övergår till den inre. Slidkransen går inte sönder när man petar in någonting i fittan, däremot kan man vid första samlaget blöda en skvätt om man på grund av nervositet (inför den påstådda smärtan och blodbadet..) inte blivit tillräckligt upphetsad och våt, så att små små sprickor uppstår av friktionen. Majoriteten av kvinnor blöder dock inte alls och de är väl knappast mindre oskuld* för det.

Så what about fixeringen vid att kvinnan ska blöda första gången hon har penetrerande sex? Jo, det handlar om kontroll av tjejers och kvinnors sexualitet. Resonemanget lyder att en kvinna som blöder på bröllopsnatten är orörd, medan en som inte gör det har syndat och legat runt innan hon hittat sin man. Förlegad kvinnosyn? Ja absolut, men faktum är att den fortfarande är rådande i stora delar av världen och så länge den är det dödas kvinnor för att de tillhörde den majoritet som inte blödde**.

* Ett uttryck som jag för övrigt skyr som pesten. 

** …eller faktiskt tog sin kåthet i egna händer och knullade lite, vilket absolut inte är mer rätt att döda någon för.