bloggutmaning: fittan i fokus

Fanny och Schmenus har kört igång en bloggutmaning och första ämne att avhandlas är självklart fittan. So now let’s talk about den mytomspunna mödomshinnan, som alla hört talas om men ingen sett.

Någon gång i tiden när jag lärde mig om människans anatomi och könsorgan fick jag också höra om mödomshinnan, en tunn hinna som nästan helt täckte fittans öppning och sprack första gången man hade penetrerande sex (flickor som red eller idrottade mycket kunde ha spräckt sin tidigare). Eftersom mödomshinnans rämnande var en blodig historia hittade man förmodligen också en blodfläck på lakanet när man knullat första gången.

Alltså nej, nej, nej.

Mellan kvinnans ben finns ingen gladpacksliknande hinna att spräcka med varken kuk, tampong, zucchini eller hård träning. Däremot finns en så kallad slidkrans, som utgörs av slemhinnevecken där slidans yttre del övergår till den inre. Slidkransen går inte sönder när man petar in någonting i fittan, däremot kan man vid första samlaget blöda en skvätt om man på grund av nervositet (inför den påstådda smärtan och blodbadet..) inte blivit tillräckligt upphetsad och våt, så att små små sprickor uppstår av friktionen. Majoriteten av kvinnor blöder dock inte alls och de är väl knappast mindre oskuld* för det.

Så what about fixeringen vid att kvinnan ska blöda första gången hon har penetrerande sex? Jo, det handlar om kontroll av tjejers och kvinnors sexualitet. Resonemanget lyder att en kvinna som blöder på bröllopsnatten är orörd, medan en som inte gör det har syndat och legat runt innan hon hittat sin man. Förlegad kvinnosyn? Ja absolut, men faktum är att den fortfarande är rådande i stora delar av världen och så länge den är det dödas kvinnor för att de tillhörde den majoritet som inte blödde**.

* Ett uttryck som jag för övrigt skyr som pesten. 

** …eller faktiskt tog sin kåthet i egna händer och knullade lite, vilket absolut inte är mer rätt att döda någon för. 

i guds namn

För att spinna vidare lite på gårdagens inlägg… Först och främst vill jag bara säga att var och en bör få tro på vad de vill. Om det nu sen må vara Gud, Allah, Satan eller Det flygande spaghettimonstret bryr jag mig inte i, så länge tron inte på ett negativt sätt går ut över andra människor.

Att däremot använda religionen som ursäkt för att kunna förtrycka och diskriminera, eller på annat sätt skada andra är allt annat än okej. När religionen står i vägen för alla människors lika rättigheter eller när man i religionens tecken upprätthåller en föråldrad människosyn som skadar andra är det dags att bromsa och se över sina värderingar.

Tro eller religion är aldrig en legitim orsak till förtryck, vare sig det handlar om muslimer som inte låter kvinnor i Saudiarabien köra bil eller kristna som motarbetar abort och homosexuellas rättigheter här hemma i Finland.

IDAHOT

Förresten, idag är det IDAHOT-dagen (International day against homophobia and transphobia) när förtryck och diskriminering av hbtq-personer uppmärksammas.

jämställdhet och den fria viljan

I jämställdhetsdebatten glöms ibland den fria viljan totalt bort. Man argumenterar högljutt om att kvinnan måste få komma ut i arbetslivet istället för att fastna i hemmafru-fällan och glömmer att det existerar kvinnor som av egen fri vilja väljer att stanna hemma och ta hand om hushållet. Det betyder inte att de är ojämställda eller stöder ett förtryck.

Feminismens grundmening är inte att få ut kvinnan ur köket, den handlar snarare om att kunna göra det man vill, att samhället inte stakar upp en väg man måste följa utan att man har en möjlighet att välja själv. Så glöm inte bort att det finns kvinnor som önskar att vara hemma med barnen och ta hand om hushållet, och då har de all rätt i världen att göra det utan att bli stämplade som ojämställda antifeminister som stöder kvinnoförtrycket i världen.