jeppis pride 2014

Igår kulminerade den två dagar långa Jeppis Pride i en färgglad och festlig parad genom staden. Otroligt många fler än väntat deltog i paraden och glada åskådare var det inte heller brist på. Stämningen var på topp när alla färgglada paraddeltagade påhejade av en applåderande publik tågade genom stan och Österbotten visade sig från sin allra bästa sida. En helt underbar parad blev det och jag vill skicka ett stort TACK till alla som deltog, hejade på eller på annat sätt har visat sitt stöd!

Eftersom jag själv deltog i paraden har jag inga bilder på hur den såg ut från åskådarplats, men det har bland annat Maria och Sara (och på instagram finns också en hel del).

pride pride2

Min familj, tillsammans med många andra, visade sitt stöd genom att hänga upp tvätt i regnbågens färger. Här är farmors tvättlina på villan.

pride3

Annonser

svar på kommentarer om ‘homosexualitet’

De senaste dagarna har jag läst ett antal diskussioner om Jeppis Pride och ett antal andra HBTQ-relaterade teman. Föga förvånande hittas ett stort antal mindre muntra (och mindre originella) kommentarer, av vilka jag i det här inlägget tänkte bemöta några.

Först och främst vill jag ta upp den vanliga missuppfattningen att Pride bara är för homosexuella. När festivalen diskuteras i medier och kommentarsfält framställs den ofta som en homofestival, vilket inte är sant. Pride är en HBTQ-festival, med andra ord en festival för homo- och bisexuella, transpersoner och queers, samt för alla andra som känner sig tillhöra gruppen eller stöder HBTQ-frågor. Nu när det är klargjort tänker jag gå över till kommentarerna, som inte direkt är unika, och praktiskt taget bara berör homosexualitet (därav inläggsrubriken).

”Varför kan homosexuella inte bara leva ut sin sexualitet som vi heterosexuella gör? Varför gör de så stor grej av det?”

Den heterosexuella kärleken är den som visas upp i filmer och medier, den som syns mest överallt, också på gatan. Par där personerna är av olika kön kan visa sin kärlek öppet utan att någon ens höjer på ögonbrynet. Det här är inte möjligt för samkönade par. Ännu i Finland idag, år 2014, kan ett samkönat par som håller varandra i handen eller pussas offentligt få höra glåpord och nedvärderande kommentarer, eller till och med bli misshandlade. Ännu idag kallas samkönade par äckliga, onaturliga och syndiga, och förvägras vissa rättigheter olikkönade par innehar. Det är inte möjligt för icke-heteron att leva ut sin sexualitet som heteron, eftersom det helt enkelt inte är lika accepterat som en heterosexuella läggning. Och så länge den här attityden håller sig kvar kommer allt som är uppenbart icke-heterosexuellt i mångas ögon att vara ”att göra en stor grej av det”, trots att det kanske bara handlar om att ge sin partner en snabb puss när man skiljs åt för dagen eller nämna att man ska på resa med sin flick-/pojkvän när bekanta frågar om ens helgplaner.

”Varför måste homona provocera så mycket och typ hångla offentligt? Förstår de inte att de blir mindre accepterade av det?”

Varför måste straighta hångla offentligt så mycket? Varför måste olikkönade par visa upp sin kärlek hela tiden? Varför kan de inte bara hålla sig inom hemmets fyra väggar? För att de är kära. För att de älskar varandra. För att de vill kunna vara öppna med sin kärlek och sig själva. För att det är helt jävla okej. Och exakt därför ska också samkönade par ha samma möjlighet. Det som brukar vara det provocerande med icke-heteron är ofta allt det som ses som ”helt normalt” så länge det handlar om någon som är straight (eller antas vara det). Och att det är provocerande när en icke-hetero eller ett samkönat par gör något, men inte när straighta gör samma sak, det säger nog mer om den som blir provocerad än om dem som står för ”provokationen”.

To be continued.

gillar du pride?

Isåfall blir det här året ett kanonår. Det ordnas nämligen inte mindre än sex Pride-festivaler runt om i Finland under 2014!

Det börjar redan nu i slutet av januari med Lahti Pride och fortsätter i februari med Arctic Pride i Rovaniemi. Ifall du inte är så lockad av vinterfestivaler kan du vänta till början av juni när Pirkanmaan Pride ordnas i Tammerfors. I slutet av samma månad är Helsingfors the place to be med landets största pride-festival. En månad senare är det att styra kosan till Österbotten och Jeppis Pride och om du absolut inte kan få nog kommer en festival att ordnas också på Åland någon gång under sommaren!

pride

Bilden är från Helsinki Pride 2013.

varför pride behövs i jakobstad

Nu är det några dagar sedan nyheten om Pride- festivalen i Jakobstad publicerades, men jag kan inte riktigt släppa det ännu.

Någon kommenterade att Pride kanske passar i en storstadsmetropol, men inte i en liten kristen småstadsidyll med mycket småbarn, något som i mina ögon inte kunde vara mer fel. Att ordna en Pride- festival just i en ”kristen småstadsidyll” är faktiskt ett hemskt bra drag. Låt mig förklara varför.

För många är Pride synonymt med en lite galen parad där människor har extravaganta utstyrslar och sminkningar, men det är så mycket mer än så. Kärnan i Pride är kärleken och allas rätt att vara och älska den man vill. Festivalen handlar om tolerans och mångfald, jämlikhet och lika rättigheter. Den kretsar kring en önskan om acceptans och att få bort marginaliseringen av HBTQ- personer. Under Pride försöker man komma närmare ett jämlikt samhälle genom workshops, föreläsningar och diskussioner, och festivalen kulminerar sedan i en parad som är lika mycket en demonstration för grundläggande mänskliga rättigheter som en fest för kärlek och mångfald. På allt det här ger Pride dessutom normbrytare en dags eller veckas fristad där det är fritt fram att vara sig själv fullt ut, utan att behöva anpassa sig till snäva normer om kön och sexualitet.

Att bryta normen är aldrig enkelt, men det är betydligt lättare i en anonym storstad än på landsbygden där alla känner alla (och alla skvallrar om alla). Att hålla en Pride- festival (och då kanske främst själva paraden) i en storstad där det finns gott om diversitet är därför också betydligt enklare än att sätta en dylik tillställning i en liten stad där folk tittar snett på allt som inte ryms inom ramarna för Normen. Samtidigt kan man inte bara sitta och vänta på att homo- och transfobin ska försvinna av sig själv i ett konservativt område där religionens inflytande kanske är starkt och fördomar och hat mot HBTQ- personer frodas. Ett dylikt ställe kan behöva lite hjälp på traven och det är just vad en Pride- festival kan ge.

Det är dessutom ett faktum att Pride behövs som mest där det är önskat som minst. 

PS. Att barn skulle kunna ta skada av att delta i eller bevittna Pride är så mycket bullshit att det stinker om det. Hur skulle det skada barnet att se glada vuxna, som är säkra i sig själva och sin identitet, demonstrera för kärlek och mångfald? Hur kan det överhuvudtaget vara skadligt för någon att delta i ett evenemang som förespråkar acceptans, inkluderande och öppenhet?