det där med mänskliga rättigheter och äktenskap

Det här är på gång: Räsänen förklarade igår i en intervju (kan höras här på finska) sitt motstånd mot en könsneutral äktenskapslag med att denna inte går hand i hand med FN:s deklaration om mänskliga rättigheter. Detta eftersom deklarationen enligt Räsänens tolkning (enligt henne också den enda rätta tolkningen) säger att äktenskapet är mellan en man och en kvinna.

Nåja, artikel 16, som gäller äktenskap börjar så här (i översättningen från 2000-talet): ”Fullvuxna män och kvinnor har rätt att utan någon inskränkning med avseende på ras, nationalitet eller religion ingå äktenskap och bilda familj. Män och kvinnor skall ha samma rättigheter i fråga om äktenskaps ingående, under äktenskapet och vid dess upplösning.”

Vi kan ju först och främst konstatera att det ingenstans står att män och kvinnor uttryckligen måste ingå äktenskap med varandra eller att rättigheten endast skulle gälla män och kvinnor som ämnar gifta sig just med någon av annat kön. Sedan kan vi visserligen konstatera att det 1948 när deklarationen antogs antagligen underförstått syftade till kvinnor som gifte sig med män och vice versa. Därefter konstaterar vi att det inte längre står 1948 i vår kalender. Efter det här kan vi konstatera att vi alltid kommer att tolka saker olika eftersom vi kommer från olika bakgrund, har olika värderingar och förstår världen på olika sätt. Och eftersom motstridiga tolkningar verkar kunna debatteras in i evigheten utan att komma till något slut känns det som att vi behöver finna stöd i något annat. Till exempel första artikeln ur just FN:s deklaration om mänskliga rättigheter:

”Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter.”

Inte vet jag, men nog känns det ju lite som att det är vår nuvarande äktenskapslagstiftning och inte lagförslaget som går emot det här.

Annonser

hets mot folkgrupp

Jussi Halla-aho dömdes nyligen till böter för hets mot folkgrupp och brott mot trosfrid, för att ha bloggat en del skit om islam. Han avgår dessutom från sin ordförandepost i förvaltningsutskottet, vilket jag tycker är helt på sin plats. Trots att vi i Finland har yttrandefrihet känns det inte riktigt passande att en riksdagsledamot, som dessutom är ordförande för det utskott som har hand om utlänningsfrågor (även om han i rättvisans namn inte satt på den posten då), offentligt vräker ur sig kränkande kommentarer om folkgrupper.

Att han dömdes för det kan däremot diskuteras. Halla-aho är ju inte direkt den första sannfinländaren det hoppat grodor ur munnen på men, och nu vet jag inte exakt vad han skrivit, tydligen var hans större än de andras. Till exempel blev följden av blogginlägget om armbindlar för minoriteter, skrivet av James Hirvisaaris assistent Helena Eronen, avstängning fem månader för Hirvisaari eftersom han vägrade avskeda henne. Ingen dom för hets mot folkgrupp.

Napalm har en bra teori om varför Halla-aho hamnade i domstolen.

”överbefälhavaren för försvarsmakten kan inte vara civiltjänstgörare!”

Som bekant fungerar Finlands president också som överbefälhavare för försvarsmakten och det faktum att Haavisto gjort civiltjänst är en nål i ögat för rätt många. Att sittande president Halonen inte heller gjort militärtjänst verkar en del glömt bort. Och att hon dessutom har sällskap av Ståhlberg, Relander, Svinhufvud, Kallio och Paasikivi är det inte många som reflekterar över.

Sammanlagt sex stycken av Finlands tidigare presidenter (och överbefälhavare) har inte fullgjort värnplikt och hittills har landet inte gått under. Så berätta nu igen exakt varför Haavisto inte skulle klara uppgiften.

”mitt land ska inte ledas av något homo”

Debatten går het kring vem av Haavisto och Niinistö som borde bli Finlands nästa president. Fokus ligger till stor del på Haavistos sexuella läggning och många är de som inte vill se Finland representeras av en man som lever tillsammans med en annan man. Det debatteras fram och tillbaka kring hur lämplig en homosexuell person är för presidentposten, trots att svaret på frågan borde vara självklart år 2012.

våra kära sannfinländare fortsätter att leverera

En liten fotnot är att 5-15% av befolkningen uppskattas tillhöra någon sexuell minoritet och denna siffra antas vara (och varit) rätt konstant, vilket innebär att enbart i fortsättningskriget kämpade minst 26 000 icke- heterosexuella finländska herrar.