eurovision song contest 2014

Som bekant hölls finalen i Eurovision Song Contest i helgen och tävlingen vanns av österrikiska Conchita Wurst med låten ”Rise like a Phoenix”. Vad som är speciellt med segern, förutom att det gått nästan 50 år sedan Österrike senast vann, är att Conchita är drag queen och uppträdde i aftonklänning och skägg. I ett ideal-samhälle skulle det här inte spela någon roll, men eftersom vi inte riktigt är där än gör det. Och det spelar en stor roll. Att någon med normbrytande könsuttryck vinner musiktävlingen är en seger större än Eurovisionen själv.

Att Conchita inte gav upp trots kraftig homo- och transfobi, samt namninsamlingar för censur och hot om bojkott från flera Östeuropeiska länder, och gick hela vägen till vinst, visar att det finns hopp för andra normbrytare. Att Europa röstade fram en drag queen till vinnare för en så välkänd tävling, visar att det finns en enorm mängd människor som inte håller med de extremistiska homo- och transfobiska åsikter som cirkulerar. Det visar att stora delar av Europa vill ha en framtid där alla kan vara sig själva fullt ut och att en sådan framtid faktiskt inte är en omöjlighet.

Annonser

vad är en cis- person?

Jag fick en fråga om vad det egentligen innebär att vara en cis- person och eftersom det antagligen finns fler som inte är helt hundra på begreppet kommer nu en förklaring.

En cis- person är någon vars biologiska, juridiska, sociala och upplevda kön överensstämmer (och alltid har gjort det). En cis- person är till exempel någon som fötts med kvinnligt könsorgan, är bokförd som kvinna i myndigheternas register, ser ut och uppfattas som en kvinna av andra, samt själv känner sig som en kvinna.

Majoriteten av människor tillhör kategorin cis- personer och den som inte är cis är någon form av transperson (vilket är ett paraplybegrepp över många olika former av könsöverskridande tillstånd). En cis- personer är alltså det många skulle kalla en ”normal” människa. Att prata om någonting som ”normalt” bara för att det är vanligt är dock hemskt fel och missvisande eftersom det indikerar att det finns någonting som är ”onormalt” och när vi börjar tala i sådana termer är vi ute på väldigt svag is.

Man kan prata om en cis- norm, enligt vilken alla människor förväntas se ut, känna sig som och (juridiskt) vara ett entydigt kön. Och precis som med andra normer är den svår att se när man själv befinner sig mitt i den. Att leva i ett starkt normativt samhälle är relativt enkelt för någon som befinner sig inom normen, men för den som inte passerar kan det vara ett rent helvete och därför bör vi ifrågasätta och utmana normen. Om vi ska kunna diskutera (och problematisera) den behöver vi dock kunna sätta ord på den, för talar vi i termer som ”normalt” och ”onormalt” har vi minst sagt skjutit oss själva i foten. Därför är cis ett viktigt begrepp.

att synliggöra ett problem som för många cis-personer verkar påhittat

Södra latin- gymnasiet i Stockholm blir i maj först i Sverige med att införa ett könsneutralt omklädningsrum för dem som av olika anledningar inte känner sig bekväma att byta om i de vanliga könsuppdelade omklädningsrummen. Mycket bra initiativ tycker jag, något som många inte verkar förstå eller hålla med om.

Blondinbella till exempel är nyfiken på det här, eftersom det för att använda hennes egna ord inte ”är så att man har två kön som en hermafrodit och får panik över vilket omklädningsrum man ska gå in i”. Det här är ingalunda en ovanlig tankegång för personer som inte är insatta i könsfrågor och det är (tyvärr) också helt förståeligt, för trans- och intersexualism är inget som direkt lyfts fram, varken i sexualundervisningen eller samhället i övrigt. Många är helt omedvetna om att det finns personer som inte överhuvudtaget känner sig hemma i sitt biologiska kön (transsexuella), personer som varken identifierar sig som man eller kvinna (intergenders) och personer som på grund av avvikelser i uppsättningen könskromosomer har ospecifikt eller dubbelt kön (intersexuella). De är en marginaliserad och nästan osynlig samhällsgrupp, men likväl existerar dessa personer och de behöver inte ännu en gång få uppkörda i sitt ansikte att ”döööh, man är antingen man eller kvinna!”.

Så nej, Blondinbella, och alla ni andra som stenhårt håller fast vid tvåkönstänket, man behöver faktiskt inte vara ett specifikt kön. Man kan vara båda och man kan vara inget. Och oberoende vilket, är initiativ som ett tredje, könsneutralt, omklädningrum en enda jävla big WIN.

om att ta bort könsskillnader

”Varför vilja ta bort alla könsskillnader och göra könen till kopior av varandra, när man istället kunde glädjas åt olikheterna mellan kvinnor och män?”

Först och främst måste jag säga att den som i mina ögon står för ett ohälsosamt likhetstänkande är den som ställer frågan, eftersom  hen i princip säger att kvinnor är en homogen grupp och männen en annan, och att olikheter endast existerar när man ställer dessa två grupper mot varandra. Värt att poängteras är att skillnaderna mellan individer, oberoende kön, är betydligt större än skillnaderna mellan könen i sig.

Och för att svara på frågan har ingen sagt något om att göra könen till kopior av varandra, inte heller att man inte ska glädjas åt olikheter. Att ta bort könsladdningen av aktiviteter eller klädesplagg handlar inte om att vilja göra alla människor till odefinierade hen, utan att ge alla ett bredare spektrum att röra sig över. Att låta alla var den de vill vara istället för den de enligt könsstereotyper borde vara.

pansexualitet

Läste tidigare idag en diskussion om olika sexualiteter och det ganska sparsamt använda begreppet pansexualitet dök upp. Många hade aldrig hört ordet förr och ännu färre visste vad det betyder. Konstaterade att jag faktiskt aldrig nämnt det på bloggen heller, kanske främst för att allt det som pansexualitet innefattar ryms in i min definition av bisexualitet (även om det de facto inte är den korrekta definitionen). Men bättre sent än aldrig.

Bisexualitet innebär som de flesta vet att man attraheras sexuellt och/eller emotionellt av båda könen. Pansexualitet däremot är när man blir sexuellt och/eller emotionellt attraherad av alla könsidentiteter. Cis- personer, transpersoner, intergenders, andra könsöverskridare, you name it. Pansexualitet är med andra ord inte låst i tvåkönstänkandet.

om interkönade barn

Här kan ni läsa ett referat av en föreläsning om interkönade barns rättigheter i Finland. Det här citatet tycker jag säger ganska mycket:

”Inom medicinen försöker läkare ännu idag hitta det “sanna könet” i interkönade barn. Läkare letar i kromosomer, hormoner och könskörtlar. Men enligt Mika finns det inte något annat svar än personens egen uppfattning, dvs. i hjärnan, som inte går att undersökas på samma ”biologiska” sätt. Han understryker att babyns kön alltid är en gissning. Vi kan aldrig med säkerhet veta hur en person kommer att uppfatta sig själv och sitt kön.”

kvinna, man eller annat?

Jag tänkte upplysa den som inte läst min presentationstext på länge om att jag fixat en specifik blogg- mailadress dit ni kan skicka beundrarbrev och/eller hatmail. Blev positivt överraskad av att google hade tre olika alternativ i rutan för kön, istället för bara man och kvinna.

könsorgan ska se ut på ett visst sätt

Lykke föddes med sjukdomen CAH, vilket kort sagt innebär att hon har för mycket manligt könshormon. Vid födseln var hennes slidmynning ihopvuxen och hennes klitoris större än vanligt, som en liten penis, och risken fanns att den skulle kunna bli upp till 6-7 centimeter lång. Rekommendationen var ett kirurgiskt ingrepp.

I de fall där den nyföddes könsorgan avviker från det normala rekommenderar läkarna så gott som uteslutande operation. Vad jag har lite svårt att förstå är hur läkare kan rekommendera kirurgiska ingrepp i de fall där det inte är medicinskt nödvändigt, utan enbart utförs på grund av estetiska skäl? Fast förstås, om det är lagligt att skära i små pojkars snoppar av religiösa skäl, varför skulle det då inte vara tillåtet att skära i andra bebisars kön för att de ser ”fel” ut…