homo- och heterosexuella och den könsneutrala äktenskapslagen

Jag vill inte vara en party pooper och sprida skugga över glädjen efter riksdagens beslut i fredags, men en grej bara…

När vi nu ändå diskuterar jämlikhet och en könsneutral äktenskapslag som inte skulle diskriminera någon på grund av sexualitet, kunde vi väl komma överens om att undvika termerna ”homosexuella” och ”heterosexuella” i just det här sammanhanget (as in t.ex.: ”homosexuella borde få gifta sig på samma villkor som heterosexuella”). Att göra den här indelningen blir nämligen återigen ett osynliggörande av andra sexuella läggningar (till exempel bi- och pansexualitet) som de facto också berörs av en lagändring. Alla som är i ett förhållande med någon av samma kön är ju faktiskt inte homosexuella och alla som är tillsammans med någon av annat kön är inte heterosexuella. Så använd hellre termerna samkönade och olikkönade par, istället för att stämpla på någon en identitet hen kanske inte alls känner sig bekväm med. Tack.

Annonser

tahdon!

Idag är dagen när Finlands riksdag sade ja till en könsneutral äktenskapslag. Ännu är projektet inte i hamn, eftersom det fortfarande krävs ytterligare behandlingar innan det är slutgiltigt, men att beslutsfattarna tog ställning för den könsneutrala äktenskapslagen är ett otroligt stort steg på vägen. Den här fredagen kan vi finländare vara riktigt stolta, för idag visade våra folkvalda hurdant land det är vi vill leva i. Ett land där kärleken är jämlik och ingen diskrimineras på grund av vem deras hjärta bankar för.

tahdon

imorgon gäller det

Eftersom lagutskottet i förra veckan röstade emot lagförslaget om en könsneutral äktenskapslag (med rösterna 9-8) är det imorgon riksdagens tur att ta ställning till lagutskottets avvisande. Ifall riksdagen förkastar lagutskottets beslut och istället röstar för en könsneutral äktenskapslag kommer lagförslaget att gå upp till behandling i stora utskottet. Ifall rösterna mot lagförslaget blir i majoritet är det över för den här gången.

I Helsingfors ordnas innan morgondagens omröstning en kärleksdemonstration för den könsneutrala äktenskapslagen, så ni som är i närheten och har möjlighet att delta, gör det! Och alla ni andra, håll tummarna för att riksdagen röstar för jämlikhet och emot fortsatt diskriminering av samkönade par.

logo_print_sve_tahdon2013-300x300

det där med mänskliga rättigheter och äktenskap

Det här är på gång: Räsänen förklarade igår i en intervju (kan höras här på finska) sitt motstånd mot en könsneutral äktenskapslag med att denna inte går hand i hand med FN:s deklaration om mänskliga rättigheter. Detta eftersom deklarationen enligt Räsänens tolkning (enligt henne också den enda rätta tolkningen) säger att äktenskapet är mellan en man och en kvinna.

Nåja, artikel 16, som gäller äktenskap börjar så här (i översättningen från 2000-talet): ”Fullvuxna män och kvinnor har rätt att utan någon inskränkning med avseende på ras, nationalitet eller religion ingå äktenskap och bilda familj. Män och kvinnor skall ha samma rättigheter i fråga om äktenskaps ingående, under äktenskapet och vid dess upplösning.”

Vi kan ju först och främst konstatera att det ingenstans står att män och kvinnor uttryckligen måste ingå äktenskap med varandra eller att rättigheten endast skulle gälla män och kvinnor som ämnar gifta sig just med någon av annat kön. Sedan kan vi visserligen konstatera att det 1948 när deklarationen antogs antagligen underförstått syftade till kvinnor som gifte sig med män och vice versa. Därefter konstaterar vi att det inte längre står 1948 i vår kalender. Efter det här kan vi konstatera att vi alltid kommer att tolka saker olika eftersom vi kommer från olika bakgrund, har olika värderingar och förstår världen på olika sätt. Och eftersom motstridiga tolkningar verkar kunna debatteras in i evigheten utan att komma till något slut känns det som att vi behöver finna stöd i något annat. Till exempel första artikeln ur just FN:s deklaration om mänskliga rättigheter:

”Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter.”

Inte vet jag, men nog känns det ju lite som att det är vår nuvarande äktenskapslagstiftning och inte lagförslaget som går emot det här.

varför vill vissa homo-/bisexuella/queers inte ha en könsneutral äktenskapslag?

När en könsneutral äktenskapslag diskuteras kan man ibland få höra motargument som låter något i stil med ”men det finns ju massa homon som också är emot en könsneutral äktenskapslag!”. Och visst finns det det (en del åtminstone), men orsaken till varför dessa motsätter sig är ofta en annan än för de flesta heteron som sitter och spottar på lagförslaget om en ändrad äktenskapslagstiftning.

Det beror (oftast) på något helt annat än att de tycker äktenskapet ska vara ett kontrakt mellan kvinna och man, att samkönade par skulle vara sämre och mindre värda än olikkönade, eller att dessa av någon annan orsak helt enkelt inte bör ha samma rättigheter som olikkönade par. Istället sitter problemet för de flesta i äktenskapet som institution, vilket genom tiderna har varit (och till viss del fortfarande är) såväl patriarkalt och rasistiskt, som homofobiskt.

Att sträva efter en könsneutral äktenskapslag och möjligheten att som samkönat par få gifta sig kan ses som kontraproduktivt och till och med ett svek mot HBTQ-rörelsen, eftersom man så att säga spelar den heterosexuella majoriteten rakt i händerna genom att efterapa deras livsstil och normer, samt söker acceptans på deras villkor och inte sina egna. Tankegången går ungefär så att samkönade par och personer som inte definierar sig som heterosexuella accepteras endast om, och bara så länge, de lever enligt de normer hetero-majoriteten lagt upp (= det är okej att vara ”annorlunda” så länge man är det på rätt sätt och så långt som möjligt eftersträvar att vara ”lika”). Istället för att se och behandla den traditionella heteronormativa livsstilen som ett ideal upphöjt på en piedestal, eftersöker man istället alternativa sätt att till exempel se på vad en familj är eller vem som kan bo eller skaffa barn tillsammans.

För att öppna upp äktenskapet så att också samkönade par har rätt att gifta sig ändrar egentligen ingenting, det bara utökar vem äktenskapet gäller, men förändrar inte äktenskapet i sig. Man håller fortfarande fast vid samma strukturer, bara inkluderar en ny grupp av människor i dem.

Nu kan jag inte personligen helt hålla med om de här tankarna, för trots att jag anser målet vara eftersträvansvärt känner jag att jag vill gå en annan väg för att nå dit, och därför kan mina resonemang i inlägget också halta lite. Så om någon av er som läser det här känner att det var just ni som beskrevs i rubriken får ni mer än gärna dela med er av era tankar om ämnet! (och ni andra också förstås)

avsaknaden av bisexualitet

För en tid sedan skrev jag om Halberstams bok ”Gaga feminism : sex, gender, and the end of normal” och här kommer nu lite kritik av boken. Halberstam säger sig önska att vi kommer på nya sätt att se på kön, sexualitet, intimitet, familj och så vidare. Han vill öppna upp normerna om bland annat kön och sexualitet, för att ge plats åt något helt nytt. Boken har otroligt många bra poänger och jag kan både förstå och hålla med om det mesta.

Något jag däremot inte är nöjd med är hur han aldrig erkänner bisexualitet (eller överhuvudtaget en sexuell identitet som rör sig någonstans mellan kategorierna hetero och homo). Trots sin önskan om att öppna upp och hitta nya sätt att se kön och sexualitet är han förvånansvärt låst i en väldigt svartvit syn på just sexualitet. Bland annat skriver han om straighta kvinnor som blivit tillsammans med andra kvinnor och sedan gått tillbaka från sin lesbiska fas till att vara straighta igen.

Att tänka på det här sättet, att en person antingen är gay eller straight beroende på vilket kön hens partner för tillfället har och att läggningen ändrar när könet på partnern gör det, är förvånansvärt vanligt. Det här osynliggör helt läggningar som bi- och pansexualitet, och antyder istället att det bara finns två olika – hetero och homo – och att man antingen är det ena eller det andra, varken mer eller mindre.

Det här tankesättet är något som verkligen späder på fördomar och ovetande om bisexualitet, och gör det betydligt mer problematiskt för bisexuella att både ta och få sin läggningen tagen på allvar. Och det är för mig helt obegripligt hur en genusforskare som Halberstam helt ignorerar att erkänna alla de människor som känner dragning till fler än ett kön åt gången och inte en dag identifierar sig som homo och en annan som hetero, beroende på (sex)partnern de för tillfället råkar ha.

svar på kommentarer om ‘homosexualitet’, del 2

Tidigare skrev jag ett inlägg med svar på vanliga kommentarer om homosexualitet. Här kommer nu fortsättningen.

”Det verkar som att det blivit en modefluga att vara homo.”

Jag skulle väl knappast påstå att det blivit en modefluga att vara gay, det är ju inte direkt något man bara en dag bestämmer sig för att vara. Däremot har det blivit lättare än tidigare att vara öppen med sin läggning (för den skull inte sagt att det är lätt). Ju mer accepterande samhället blir och ju fler som vågar vara öppna med sin läggning, desto lättare blir det för dem som fortfarande hänger i garderoben att komma ut. Därför kanske det känns som att det är en ”modefluga” att vara gay, men tror knappast så många hoppar på the gay-train (och allt vad det innebär) bara för att vara lite cool.

”Man kan inte göra homosexualitet till ett ideal! Hur går det om alla blir homosexuella?”

Ingen försöker göra homosexualitet till ett ideal. Snarare till något som inte ens behöver diskuteras. Poängen är inte att försöka få alla människor homosexuella och möjligheten att det skulle bli så är rätt så obefintlig. Att människor som inte är heterosexuella får vara öppna med vem de är, påverkar knappast heterosexuella på ett sådant sätt att de plötsligt en dag vaknar upp och märker att de attraheras av ett annat kön än när de gick och lade sig. En sexuell läggning smittar nämligen inte.

”Barn ska själv få komma på sin läggning när de blir äldre, de behöver ingen homopropaganda som förhärligar den livsstilen.”

SJÄLVKLART ska barnen själv få klura ut sin sexuella läggning och det är just därför icke-heterosexuella personer, reklamer och whatnot måste få synas. Den heterosexuella kärleken syns överallt och kan lätt tas för det enda möjliga ifall inget annat får utrymme. En person som kommer på att hen inte är heterosexuell, men aldrig får se något annat än just det, kommer förmodligen att känna sig jävligt ensam. Att man ser bilder på samkönad kärlek och icke-heterosexuella personer kommer inte att göra någon homosexuell, snarare kommer det att hjälpa den som inte känner sig straight att acceptera sig själv för den hen är och inte försöka tvinga in sig själv i en roll som känns fel.

”Om jag måste acceptera homosexuella, måste väl de acceptera att jag inte gillar dem?”

Det är en hemskt stor skillnad på att acceptera en människa för något hen är och inte kan ändra på, och att acceptera en människa för att hen bara är jävligt trångsynt. Punkt.

”Varför försöker de få gifta sig i kyrkan när de vet vad Bibeln säger om homosexualitet?”

Please, do tell me vad Bibeln säger om homosexualitet! Och svar på frågan om giftermål kan ni läsa här.

svar på kommentarer om ‘homosexualitet’

De senaste dagarna har jag läst ett antal diskussioner om Jeppis Pride och ett antal andra HBTQ-relaterade teman. Föga förvånande hittas ett stort antal mindre muntra (och mindre originella) kommentarer, av vilka jag i det här inlägget tänkte bemöta några.

Först och främst vill jag ta upp den vanliga missuppfattningen att Pride bara är för homosexuella. När festivalen diskuteras i medier och kommentarsfält framställs den ofta som en homofestival, vilket inte är sant. Pride är en HBTQ-festival, med andra ord en festival för homo- och bisexuella, transpersoner och queers, samt för alla andra som känner sig tillhöra gruppen eller stöder HBTQ-frågor. Nu när det är klargjort tänker jag gå över till kommentarerna, som inte direkt är unika, och praktiskt taget bara berör homosexualitet (därav inläggsrubriken).

”Varför kan homosexuella inte bara leva ut sin sexualitet som vi heterosexuella gör? Varför gör de så stor grej av det?”

Den heterosexuella kärleken är den som visas upp i filmer och medier, den som syns mest överallt, också på gatan. Par där personerna är av olika kön kan visa sin kärlek öppet utan att någon ens höjer på ögonbrynet. Det här är inte möjligt för samkönade par. Ännu i Finland idag, år 2014, kan ett samkönat par som håller varandra i handen eller pussas offentligt få höra glåpord och nedvärderande kommentarer, eller till och med bli misshandlade. Ännu idag kallas samkönade par äckliga, onaturliga och syndiga, och förvägras vissa rättigheter olikkönade par innehar. Det är inte möjligt för icke-heteron att leva ut sin sexualitet som heteron, eftersom det helt enkelt inte är lika accepterat som en heterosexuella läggning. Och så länge den här attityden håller sig kvar kommer allt som är uppenbart icke-heterosexuellt i mångas ögon att vara ”att göra en stor grej av det”, trots att det kanske bara handlar om att ge sin partner en snabb puss när man skiljs åt för dagen eller nämna att man ska på resa med sin flick-/pojkvän när bekanta frågar om ens helgplaner.

”Varför måste homona provocera så mycket och typ hångla offentligt? Förstår de inte att de blir mindre accepterade av det?”

Varför måste straighta hångla offentligt så mycket? Varför måste olikkönade par visa upp sin kärlek hela tiden? Varför kan de inte bara hålla sig inom hemmets fyra väggar? För att de är kära. För att de älskar varandra. För att de vill kunna vara öppna med sin kärlek och sig själva. För att det är helt jävla okej. Och exakt därför ska också samkönade par ha samma möjlighet. Det som brukar vara det provocerande med icke-heteron är ofta allt det som ses som ”helt normalt” så länge det handlar om någon som är straight (eller antas vara det). Och att det är provocerande när en icke-hetero eller ett samkönat par gör något, men inte när straighta gör samma sak, det säger nog mer om den som blir provocerad än om dem som står för ”provokationen”.

To be continued.

#fuckyouputin

putin

Hej Putin, på torsdag kommer jag försöka ”påtvinga mitt synsätt på andra länder” (speciellt på det land du sitter och styr) och jag tänker verkligen inte be om ursäkt för det. Anser det nämligen vara helt åt helvete fel att stifta lagar om vem man får och inte får visa världen att man älskar.