svar på frågestunden, del 4: Österbotten, loppis och mat

Bättre sent än aldrig, här kommer de sista frågorna och svaren från frågestunden i februari.

Det bästa med Österbotten? Och det sämsta?

Ju längre tid jag bott i en annan del av landet, desto fler saker har jag insett att jag tycker om med Österbotten. Ibland krävs det tydligen lite distans för att en ska inse vad en egentligen tycker om något. Jag gillar närheten till naturen, speciellt vattnet. Loppisarna är något av en höjdare, speciellt i Vasa-trakten. Jag är ett stort fan av de olika dialekterna, mina öron njuter när jag här nere i Åbo råkar höra någon som talar riktigt bred dialekt härstammande från någon av Österbottens små byar. Sist men inte minst har jag (nästan) hela tjocka släkten och flera nära vänner uppe i Österbotten, vilket ju i sig gör hela området så mycket bättre.

Jag har suttit länge och funderat på vad det egentligen var som jag var så trött på med Österbotten där någon gång under tonåren, men inte kunnat dra mig till minnes nästan någonting. Kanske det där med att längta bort från hemknutarna egentligen bara var något en skulle göra och att det därför blev så. Nå, något jag ogillade då och fortfarande ogillar med området är hur stark jantelagen och attityden att en ska vara och göra som alla andra är. Fast när jag tänker efter har jag faktiskt inte sett så mycket av den attityden den senaste tiden, kan det vara så att det håller på att ändras eller beror det bara på att jag oftast rör mig i en liten bubbla när jag är uppe på visit i Österbotten?

Vet du om några bra loppis i Helsingfors? Jag har liksom inte hittat ett enda jag blivit kär i ännu.

Det är några år sedan jag varit på loppis i Helsingfors, så jag minns tyvärr inte vilka som var bra och vilka som var mindre bra, eller ens vad de hette. Var dock tidigare i år på en loppisrunda i Esbo och fastnade lite för loppisen Toinen Kierros (trots att jag inte gjorde något fynd). Jag tycker om loppisar som känns fräscha och inte är fulla med skräp. Eftersom jag inte brukar vara på jakt efter vintagekläder eller -prylar lockar loppisar med huvudsakligen äldre saker inte alls. Vet att många riktar in sina loppisrundor på just äldre kläder och prylar, och vi brukar därför av förståeliga orsaker inte gilla samma ställen…

Vad lagar du till middag då du är som latast/inte har tid/inte orkar fundera vad du skall äta?

Min go to mat när jag har brist på tid/ork/lust att stå i köket är utan tvekan havregrynsgröt (kokad i mikron förstås, så att jag inte ens behöver stå och röra i en kastrull). Skäms nästan för att skriva det här, men jag har ätit havregrynsgröt till middag ungefär 90% av dagarna de senaste månaderna (för att inte göra er helt förfärade kan jag meddela att jag som en flitig besökare av Åbos studentrestauranger äter betydligt mer varierande till lunch).

En annan go to rätt (som ändå kräver lite mer ansträngning än havregrynsgröten) är sallad, varierad med olika grönsallader, gurka, tomat, rödlök, champinjoner, nötter, frön, fetaost, cous cous och annat spännande som för tillfället finns i köket.

Och så klassikern — du ordnar en middagsbjudning för dig själv + fem personer. Vilka skulle du bjuda? Spelar ingen roll om de lever, är döda, är verkliga personer eller fiktiva. Men du måste förklara varför du skulle välja just dem!

Den här var klurig och jag kan erkänna att det är den här frågan som gjort att inlägget dröjt så länge. Det finns ju en hel massa typer som skulle vara oerhört intressanta att ha med på en middagsbjudning. Jag misstänker att jag skulle kunna sitta och fundera på gästlistan ännu i flera veckor (och antagligen ändra mig kort därefter), så det är väl lika bra att bara slå fast den nu en gång för alla. Den får se ut något i stil med det här:

Tove Jansson, för att jag gärna skulle träffa skaparen av barndomsfavoriterna i Mumin och höra om hennes liv och tankar bakom mumintrollen. Lisa Simpson, eftersom hon är en av mina feministiska förebilder (är också lite nyfiken på att se hur hon skulle se ut i verkligheten). Simone de Beauvoir, på grund av hennes inflytande över feminismen och för att det skulle vara hemskt intressant av att höra vad hon har att säga om samhället som det ser ut idag. Elizabeth II, för tänk vad mycket intressanta historier hon måste samlat på sig under sina 64 år på tronen. Och slutligen Joan Jett, för min middagsbjudning är knappast komplett utan det här:

Annonser

svar på frågestunden, del 3: genusvetenskap, världsförbättring och jämställdhet

Du börjar ju relativt snart vara klara med dina studier. Har ju hört att man kan jobba med VADSOMHELST, men vad skulle vara ditt absoluta drömmjobb som då relaterar till genusvetenskap?

När jag började studera tänkte jag mig ett framtida jobb som något där jag på ett sätt eller annat skulle arbeta med att informera ungdomar om olika jämlikhetsfrågor. Den tanken har jag delvis lagt på hyllan och skulle nu hellre jobba med att skriva om olika jämlikhetsfrågor och på det sättet informera, ifrågasätta, skapa debatt och förhoppningsvis komma lite närmare ett bättre samhälle. Skulle också gärna jobba med något som på ett mer konkret och praktiskt sätt har att göra med jämlikhetsfrågor, men är inte helt säker på exakt vad. Tror egentligen inte att jag har något absolut drömjobb, borde en ha ett sådant?

Om du fick obegränsade resurser att skapa något som du tror världen skulle behöva, vad skulle du göra? Kan vara något konstnärligt, grunda en organisation, (blogga all day, every day! :D) eller dylikt.

Svårt. Det finns ju massa viktiga och spännande saker en kunde göra, men jag tror att jag skulle skapa ett nätverk som runtom i världen erbjuder trygga rum för olika diskriminerade och förtryckta grupper. De trygga rummen skulle ge individerna ett ställe där de kan vara sig själva, få stöd av varandra, umgås, utvecklas och bara finnas till utan rädsla och obehag.

Jag tror egentligen att lösningen på förtryck och diskriminering ligger i att förändra själva problemet, inte i att rikta in sig på dem som påverkas av problemet. När det till exempel gäller våldtäkter tycker jag det är galet att kvinnor uppmanas att göra det ena och det andra för att undvika att bli våldtagna, snarare än att fokus läggs på hur våldtäktsmän ska sluta våldta. Vi kan inte få ett slut på våldtäkterna genom att be dem som utsätts att förändra sitt beteende, bara genom att få dem som begår brotten att sluta. Jag skulle med andra ord gärna skapa en organisation som får slut på all orättvisa, hat och förtryck, men jag har mina misstankar om att obegränsade resurser kanske inte ens räcker till för att lyckas med det…

Så som världen ser ut idag behövs det därför trygga och säkra rum där de som utsätts för olika former av diskriminering, förtryck eller våldshandlingar kan andas ut och vara sig själva utan att behöva vara rädda för vad som kan komma att hända med dem. Samtidigt måste vi ju självklart fortsätta att sträva mot en värld där det inte längre finns behov av de trygga rummen.

Hur jämställda är ni i ert förhållande?

Jag vill ju åtminstone tro att vi är relativt jämställda. Vi delar på kostnaderna (betalar varannan gång när vi åker och veckohandlar, 50/50 på räkningar etc.) och delar så gott det går på hushållsarbetet (diskar varannan vecka, städar resten av lägenheten varannan gång etc.). När det gäller matlagning har vi ganska olika kostvanor (jag äter till exempel huvudsakligen vegetariskt, medan sambon äter kött) och kokar därför i nuläget oftast vår egen mat.

Fastän jag anser att vi är rätt så jämställda finns det ju förstås också områden där det kunde vara bättre. Tror också att det finns många faktorer inom ett förhållande som en blir blind för och inte ens tänker på att inte skulle vara helt jämställda. Sist och slutligen tycker jag ändå att jämställdhet inom förhållanden (och överlag) inte behöver innebära tvång på millimeterrättvisa, så länge arbetsbördan och dylikt ligger någorlunda jämnt, och alla inblandade parter känner sig okej med hur det ser ut.

svar på frågestunden, del 2: om mig

Vad är ditt tidigaste minne?

Det är jättesvårt för mig att säga vad som är mitt tidigaste minne eftersom jag inte alls är säker på om det jag tror mig minnas är ett eget minne eller något jag fått berättat för mig eller sett på foto eller film. Nå, åtminstone har jag ett ganska starkt minne från dagis när jag klättrar på en sten och faller ner i ett hav av brännässlor. Var såklart iklädd shorts så benen blev helt vitprickiga av utslag. Ganska otrevligt. Jag är relativt säker på att det någonstans i min hjärna finns också tidigare minnen, men lyckas inte gräva fram dem för tillfället.

När/i vilka situationer mår du allra bäst?

Allra bäst mår jag nog vid solnedgången ute i skärgården. Jag mår också ganska bra när jag inte har några studierelaterade uppgifter att stressa över och bara kan ta det lugnt och chilla medan jag trycker i mig chips och dipp och ser på någon underhållande serie eller umgås med mina närmaste vänner.

Vill du gifta dig? Om ja, hurdant bröllop vill du ha?

Jag känner inget behov av att gifta mig i nuläget, men vet ju aldrig hur det ser ut i framtiden. Om jag någon gång gifter mig blir det troligen borgerlig vigsel och en ganska liten bröllopsfest.

Om du vore ett bär, vilket skulle du då vara? OBS detta kräver ingående analys!!

Jag skulle garanterat inte vara ett sött och saftigt bär som faller folk i smaken, utan snarare något bittrare som får en att grimasera lite när en äter det. Jag tror det lutar mot havtorn, nyttigt och fullt av vitaminer men ganska surt. Ett stort plus är ju dessutom att havtorn inte är det allra lättaste bäret att plocka på grund av buskarnas taggar. En kan ju inte vara för pleasing heller.

Kunde också tänka mig att vara ett giftigt bär.

Samlar du på något?

Numera samlar jag inte längre på någonting. Tidigare i mitt liv har jag dock varit en riktig samlare (nallar, kapsyler, godispapper, random lappar osv.) och håller fortfarande på rensar ur en del av mina gamla samlingar (för tillfället genomgår min bokhylla en hård utrensning).

svar på frågestund, del 1: böcker

Tack för alla spännande frågor ni ställt i frågestunden (som förresten ännu går att delta i om en har något på hjärtat)! Eftersom det kom ganska många frågor (med långa svar) delar jag upp dem i flera inlägg för att slippa ett riktigt maratoninlägg där en inte ens orkar scrolla till slutet. Här kommer de första frågorna och svaren:

Jag ser att du har en läslista över böcker lästa under 2016. Skulle du kunna skriva något om böcker, om till exempel Jessica Schiefauers ”När hundarna kommer” (eller ”Pojkarna”, om du har läst den – den blir ju film med premiär här i dagarna!) eller något allmän eller annat om litteratur, kanske med fokus på feministisk eller queer litteratur? Eller något helt annat om böcker! Böcker är bra.

Så fort jag har läst ut en bok går jag genast vidare till nästa och glömmer det mesta av den jag just läst. Därför har jag lite svårt att i efterhand skriva något desto mer om en specifik bok (förutom om vissa enstaka böcker som av någon orsak lämnat i minnet), men eftersom du nämner Schiefauers ungdomsromaner kan jag försöka dra mig till minnes just de läsupplevelserna.

Jag läste ”Pojkarna” förra året och tyckte att både den och ”När hundarna kommer” var ganska trevlig (och snabb) läsning. Själva storyn i ”Pojkarna” var spännande och väldigt annorlunda jämfört med det jag vanligen läser. Boken var intressant och tänkvärd, men den utlöste en svag irritation i mig utan att jag riktigt kunde sätta fingret på varför (det kan ha varit sättet den var skriven på, jag är ganska kräsen med att språket i böckerna jag läser inte blir för drömskt eller flummigt). Som nöjesläsning tyckte jag därför bättre om ”När hundarna kommer”, trots att historien emellanåt är ganska dyster. Ur ett feministiskt perspektiv är dock ”Pojkarna” oerhört intressant och den skulle vara perfekt som underlag för en diskussion om genus och genusskapande med tanke på de frågor den tar upp (och ställer).

Vill också gärna läsa om böcker! :D Har du nåt tips för hur man får in läsandet i sin vardag eller kommer igång igen efter en paus? Vilka är dina favoriter?

År 2014 var ett väldigt dåligt läs-år för mig och i november hakade jag därför på en läsutmaning för att försöka komma igång med mitt läsande på nytt. Utmaningen gick ut på att läsa minst 30 sidor skönlitterärt varje dag och eftersom jag kan bli aningen tävlingsinriktad när det gäller olika utmaningar fungerade det här utmärkt som motivation. Mitt tips för att få in läsandet i sin vardag eller komma igång efter en paus är därför helt enkelt att göra en deal med sig själv (eller varför inte med någon annan) om hur mycket en måste läsa per dag/vecka/månad och sedan hålla sig till det. Om en överlag gillar läsning tror jag att det kan hjälpa en att hitta tillbaka till charmen med att försvinna in i en bra bok (om en hatar att följa regler och uppgjorda scheman lär det dock knappast vara så lyckat). Ett annat knep jag brukar använda mig av är att besöka bibliotekets hylla för ungdomsböcker och låna hem något som ser roligt ut. Ungdomsböcker är oftast relativt snabb- och lättlästa, vilket sporrar åtminstone min läs-motivation när jag är inne i en svacka.

Jag har inga egentliga favoritböcker tyvärr, men däremot favoritförfattare, vilket jag skrev lite mer om här.

tadaa, frågestund

Trots allt som händer runtom i världen lyser blogginspirationen (och -lusten) med sin frånvaro och jag har i drygt tre veckors tid försökt få till ett inlägg, helt utan resultat. Jag tror det betyder att det är dags för frågestund (det känns alltid lika nervöst att publicera ett inlägg med det där ordet i, för tänk om det inte kommer några frågor och en får sitta där i sin ensamhet och skämmas (den här kommentaren är möjligen ett mindre diskret försök att fiska frågor)).

Om ni spammar kommentarsfältet med frågor, rubrikförslag och/eller önskemål på specifika bloggämnen, så ska jag göra mitt bästa för att leverera intressanta svar och övrig läsning. Deal?

svar på frågestunden

Så kom hösten och svaren på frågestunden.

BILD (9)

Du har en rätt så nischad blogg. Känns det någon gång som om du bara vill skriva darvel och om ljusröda enhörningar eller nåt liknande? Eller har du kanske andra plattformer för sådant ”strunt”?

Storyn om ljusröda enhörningar, min nya mössa som är grön fast jag inte tycker om den gröna nyansen egentligen och varför jag åt müsli istället för gröt till frukost brukar jag dra för någon måttligt intresserad bekant på Facebook- chatten, fast visst känner jag ibland för att skriva massa onödigt blaj på bloggen också, men den impulsen brukar gå över innan jag hunnit överföra blajet från hjärnan till ett tomt inlägg och ännu till hunnit trycka ”publicera”.

Sen vill jag förstås veta: hur var Pride? Var det vilt, vått och färgglatt? ;)

Det var som en galen färgexplosion där alla är vänner och lever i symbios med enhörningar! Awesome, helt enkelt.

Jag har sett att du har en del foton där texten är på finska, hur kommer detta sig? Bor du i Finland? Är du född i Finland? Har du finska eller svenska som modersmål, eller kanske båda, eller något annat språk?

Jag har bott hela livet i Finland. Mitt modersmål är svenska och jag växte upp i ett nästan helt svenskspråkigt område, så finska lärde jag mig riktigt ordentligt först när jag tillbringade ett läsår i en finskspråkig folkhögskola i en helfinsk kommun.

Skulle du kunna tänka dig att fungera som domina i ett rollspel?

Well, why not?