fördomar om bisexualitet

Som jag tidigare nämnt skrev jag min kandidatavhandling om bisexualitet. Under arbetet med den gjorde jag djupdykningar i en mängd facklitteratur, men också mer informella och oseriösa diskussioner och debatter om ämnet. Både då, och vid olika tillfällen tidigare i livet, har jag reagerat på att det finns några bifobiska kommentarer och fördomar som är rätt ofta förekommande när diskussionen kretsar kring bisexualitet och jag tänkte bemöta några av dem.

”Bisexuella finns egentligen inte”

Det stämmer inte. Bisexuella är högst existerande. Ett problem för bisexuella är att bisexualiteten i princip blir osynlig så fort personen ifråga är i en monogam relation, eftersom utomstående då ser personen som antingen hetero- eller homosexuell beroende på partnerns kön. Den här kommentaren osynliggör bisexualiteten genom att neka dess existens.

”Alla är bisexuella”

Det här är andra sidan av myntet jämfört med den föregående. Att påstå att alla människor är bisexuella är också det att osynliggöra människor som faktiskt identifierar sig som bisexuella, eftersom det tar ifrån dem deras identitet och gör den till något allmänt. Jag skrev mer om det här för någon månad sedan.

”Bisexualitet är en fas” 

Oftast inte. Bisexualitet kan för vissa vara ett steg på vägen till att identifiera sig som exempelvis homosexuell, men majoriteten av dem som identifierar sig som bisexuella kommer troligen också fortsätta att göra det. Om en känner dragning enbart till det egna könet kan det kännas lättare att först komma ut som bisexuell, både för sig själv och för andra, för att sedan efter en tid ta steget till att identifiera sig som homosexuell. Men det är också många som livet ut identifierar sig som bisexuella (livet ut kan förvisso också ses som en fas, om än en ganska lång och beständig sådan). Även den här kommentaren förnekar att bisexualiteten som sådan existerar och förminskar den i stället till ett stadium i vissa människors sexualitet.

”Bisexuella är översexuella/promiskuösa/opålitliga”

Nej. Vissa bisexuella stämmer det såklart in på, precis som på vissa heterosexuella, homosexuella, pansexuella, polysexuella, queers och så vidare. Den här fördomen hänger ofta ihop med följande.

”Bisexuella måste alltid ha flera partners av olika kön, de kan inte vara monogama”

Det finns bisexuella som mycket riktigt gärna har samtidiga (sexuella och/eller romantiska) relationer med personer av olika kön, men det gäller långt ifrån alla. Att en inte är monosexuell (känner attraktion till endast ett kön) betyder inte att en inte skulle kunna vara monogam eller monoamorös (endast ha en sexuell och/eller romantisk relation åt gången).

Annonser

bi visibility day

I call myself bisexual because I acknowledge that I have in myself the potential to be attracted – romantically and/or sexually – to people of more than one sex, and/or gender, not necessarily at the same time, not necessarily in the same way, and not necessarily to the same degree. 

(citat av Robyn Ochs, citerad av Eisner 2013: 21)

Idag, den 23 september, infaller Bi Visibility Day/Celebrate Bisexuality Day, vilken uppmärksammas för att såväl ge större synlighet åt bisexualiteten som att fira densamma. Bisexuella räknas enligt en färsk amerikansk rapport utgöra lite mer än hälften av alla som definierar sig själva som något annat än heterosexuella, men trots detta är gruppen relativt osynlig både i heterosexuella sammanhang och i mer queera kretsar.

Bisexuella finns inbakade i den ofta använda akronymen HBTQ, men faller precis som transpersoner lite i skymundan när termen används, eftersom den skrämmande ofta blir nästan synonym med H:et, homosexuella. Överlag verkar bisexuella ses som tillhörande samma paket som homosexuella (jag gör mig också skyldig till det här ibland, förlåt) och den bifobi bisexuella drabbas av bakas också den ihop under den mer kända termen homofobi. Detta trots att bisexuellas erfarenheter ofta skiljer sig väldigt mycket från homosexuellas och den fobi de olika grupperna utsätts för är långt ifrån identisk.

Homo- och bifobi ser olika ut och behöver diskuteras som skilda företeelser istället för att klumpas ihop till en enda (termen homofobi är ju redan i sig osynliggörande av den specifika bifobin). Såväl fördomar som bifobiska uttalanden är relativt vanliga, trots att de ofta inte ens känns igen som bifobiska. Många människor är inte alls medvetna om att det finns något sådant som bifobi.

Utöver fördomar och fobiska kommentarer finns det en annan viktig aspekt som bör tas upp gällande bisexualitet. Detta är det faktum att bisexuella är en mer utsatt grupp än såväl hetero- som homosexuella gällande bland annat hälsotillstånd, erfarenheter av våld och självdestruktivt beteende. Detta gäller framförallt unga bisexuella kvinnor.

Det är dags att frågor och diskussioner kring den osynliga bisexualiteten förs upp till ytan och diskuteras på allvar. Vi måste prata om bifobin och varför gruppen bisexuella är så osynlig och marginaliserad. Vi måste problematisera den syn på bisexualitet som är rådande och vi måste fundera på varför just den gruppen mår sämre än hetero- och homosexuella, så vi kan göra något åt saken. Och vi måste börja nu.

Ni kan vänta er fler inlägg om bisexualitet inom närmaste framtiden. Jag är för tillfället mitt uppe i skrivandet av min kandidatavhandling om ämnet och kommer ta upp en del olika frågor till diskussion. 

varför pride behövs i jakobstad

Nu är det några dagar sedan nyheten om Pride- festivalen i Jakobstad publicerades, men jag kan inte riktigt släppa det ännu.

Någon kommenterade att Pride kanske passar i en storstadsmetropol, men inte i en liten kristen småstadsidyll med mycket småbarn, något som i mina ögon inte kunde vara mer fel. Att ordna en Pride- festival just i en ”kristen småstadsidyll” är faktiskt ett hemskt bra drag. Låt mig förklara varför.

För många är Pride synonymt med en lite galen parad där människor har extravaganta utstyrslar och sminkningar, men det är så mycket mer än så. Kärnan i Pride är kärleken och allas rätt att vara och älska den man vill. Festivalen handlar om tolerans och mångfald, jämlikhet och lika rättigheter. Den kretsar kring en önskan om acceptans och att få bort marginaliseringen av HBTQ- personer. Under Pride försöker man komma närmare ett jämlikt samhälle genom workshops, föreläsningar och diskussioner, och festivalen kulminerar sedan i en parad som är lika mycket en demonstration för grundläggande mänskliga rättigheter som en fest för kärlek och mångfald. På allt det här ger Pride dessutom normbrytare en dags eller veckas fristad där det är fritt fram att vara sig själv fullt ut, utan att behöva anpassa sig till snäva normer om kön och sexualitet.

Att bryta normen är aldrig enkelt, men det är betydligt lättare i en anonym storstad än på landsbygden där alla känner alla (och alla skvallrar om alla). Att hålla en Pride- festival (och då kanske främst själva paraden) i en storstad där det finns gott om diversitet är därför också betydligt enklare än att sätta en dylik tillställning i en liten stad där folk tittar snett på allt som inte ryms inom ramarna för Normen. Samtidigt kan man inte bara sitta och vänta på att homo- och transfobin ska försvinna av sig själv i ett konservativt område där religionens inflytande kanske är starkt och fördomar och hat mot HBTQ- personer frodas. Ett dylikt ställe kan behöva lite hjälp på traven och det är just vad en Pride- festival kan ge.

Det är dessutom ett faktum att Pride behövs som mest där det är önskat som minst. 

PS. Att barn skulle kunna ta skada av att delta i eller bevittna Pride är så mycket bullshit att det stinker om det. Hur skulle det skada barnet att se glada vuxna, som är säkra i sig själva och sin identitet, demonstrera för kärlek och mångfald? Hur kan det överhuvudtaget vara skadligt för någon att delta i ett evenemang som förespråkar acceptans, inkluderande och öppenhet? 

svar på frågestunden

Frågestunden blev riktigt lyckad och jag tackar skitmycket för alla intressanta frågor!

Kallar du dig feminist och hur länge har du varit det isf?

Japp, jag kallar mig själv feminist och har gjort det sedan 2009, om jag inte minns helt fel.

Har du någon gång prövat ha sex med en tjej?

Med tanke på hur du ställer frågan, vad får dig att tro att jag prövat ha sex med en kille?

Vad tycker du om användning om ordet ”hen”?

Eftersom jag skriver väldigt mycket och tycker det är klumpigt att skriva något i stil med ”hon eller han” är jag mer än nöjd åt att ordet börjar användas mer och mer. Det är väldigt smidigt och det tror jag också alla hen- motståndare skulle inse ifall de kikade ut ur sin bubbla.

Hur gammal är du?

22

Vad tycker du om program som t.ex. Bonde söker fru och motsvarande?

Jag tycker inte om dem och undviker att se på dem, har dock svårt att sätta fingret på exakt vad det är som gör mig illa till mods.

Minns jag fel, eller är du vegeterian? Varför isf, hur hur länge har du varit det?

Jag kallade mig vegetarian en period under 2011, men gör det inte längre. Främst var det av hälsoskäl och numera försöker jag av samma orsak äta till störst del vegetariskt även om jag då och då äter kött.

Vad anser du om unga mammor? Kan man vara redo för barn när man är 15 år?

Jag skulle aldrig rekommendera någon att bli förälder så ung, eftersom man tvingas växa upp för fort om man i mitten av sina tonår ska ha ansvaret för ett annat liv. Men jag tvivlar inte på att en 15- åring kan vara en bra förälder, med rätt stöd och hjälp. Mognadsnivå och dylikt är dessutom helt individuella, med andra ord kan somliga 15- åringar vara mognare än någon som är dubbelt äldre.

Har du någon gång upplevt att folk har fördomar om dig för dina starka åsikter? Vilka isf?

Några gånger har jag träffat på personer som tror jag är en rabiat manshatare när de får reda på att jag är feminist. En gång var det också en som absolut inte kunde tro att jag var feminist, för jag ”såg ju inte ut som en”. Förutom det kan jag faktiskt inte minnas något speciellt.

Tror du att vårt samhälle någon gång kommer att bli jämnställt?

Först den dag när kön inte ses som någonting annat än vad det de facto är, olika könsorgan, tror jag det är helt möjligt. Och jag tvivlar lite på att den dagen kommer…

Tror du att vårt samhälle någon gång kommer att 100 % acceptera homosexualitet?

Vårt samhälle blir mer och mer accepterande mot sexuella minoriteter och jag hoppas att det någon gång i framtiden kommer en dag när könet på den man älskar inte spelar någon roll. Tvivlar dock på att den dagen kommer under min livstid.

Anser du dig vara bra att argumentera för din sak?

Relativt. Jag är dock sämre på att argumentera i tal än i skrift, eftersom jag har en liten släng av hett temperament.

Läser du Lady Dahmers blogg?

Yeps.

Vad tycker du om alla dessa facebookinlägg om de omtalade rasistiska pepparkakorna och dockorna i Kalle Anka?

Eftersom jag själv bor i Finland och de flesta av mina facebookvänner också är härifrån har jag inte sett alltför många statusuppdateringar gällande just det. Tycker dock det är lite löjligt att gnälla om att traditionerna tas ifrån en och blablabla, för också traditioner måste hänga med i samhällsutvecklingen.

Kvinnovetenskap körs ner i ÅA. Tankar om det?

Eftersom Åbo Akademi är enda stället i Finland där man kan studera kvinnovetenskap (genusvetenskap vore dock en betydligt bättre benämning) på svenska vore det väldigt synd och ganska idiotiskt ifall ämnet helt försvann. Jag tror att det är viktigt att man forskar i och utbildar inom genus, eftersom det är en viktig del i samhällsutvecklingen. För övrigt är det mitt huvudämne och jag vill att andra också i framtiden ska ha möjligheten att bli kvinnovetare på svenska här i landet.

När började du intressera dig för feminism?

Jag började få upp ögonen för feminism något år innan jag själv definierade mig som feminist, så kanske någon gång kring 2007-2008.

Hur ser din drömvärld ut?

I min drömvärld är könsgränserna flytande, man kan med andra ord vara den man är och älska den man älskar utan att någon höjer på ögonbrynen. Pengar har inte lika stort värde som idag och ingen behöver dö av fattigdom. Ondska, krig och religion existerar inte.

Varifrån har ditt intresse för transsexuellas rättigheter etc kommit ifrån?
Vanligtvis skriver man inte om ett ämne utan att ha en djupare, bakomliggande orsak, en ”trigger” som fått en in på det spår man är. Vad var ”startskottet”, varifrån kommer motivationen?

Mitt intresse för sexuella minoriteters rättigheter kom någon gång i mitten av tonåren när jag insåg hur mycket fördomar som fanns till och med i min närmaste bekantskapskrets. När bloggboomen kom började jag följa en del bloggar som tog upp HBT- personers rättigheter och med tiden kom också insikten att transpersoner är en grupp som är betydligt mer diskriminerad än homo- och bisexuella cispersoner.

”barnen kan bli mobbade om de har homosexuella föräldrar!”

Kristian Nymans blogg rasar debatten om homosexuellas rätt att prövas för adoption. När den här saken diskuteras brukar någon alltid komma med argumentet att det för barnens skull är bättre om par av samma kön inte får adoptera, eftersom barnen riskerar att bli mobbade på grund av föräldrarnas kön.

Att tänka på barnen i första hand, det borde man alltid göra. Men vet ni en sak. Ni som säger att homosexualitet är emot naturen, att Gud fördömer homosexuellt beteende, att det är synd, det är ni som uppfostrar mobbarna. Det är barnen som uppfostras med en sådan syn på homosexualitet som gör livet surt för de med homosexuella föräldrar. Ha det i åtanke.

är bloggare idioter?

En kommentar på en facebook- diskussion gällande Katrin Zytomierskas inlägg om en reklam för SATS var droppen som fick bloggare-har-inget-vettigt-att-säga-bägaren att rinna över.

Jag är så jävla irriterad på människor som har den attityden att bloggare är blåsta, uppmärksamhetskåta idioter. Det är för fan inte sant. Visst finns det många bloggare som säkert inte har så mycket innanför pannbenet och bara är ute efter att synas, eller dem som på riktigt är helt jävla dumma i huvudet och tror att det de säger är dagens sanning. Varför fan skulle dessa människor inte finnas i gruppen bloggare, precis som all annanstans i samhället? Men att påstå att alla bloggare är korkade jävlar ”som ger sina icke faktaunderstödda åsikter på allt och tror det är viktigt” är nästan skrattretande.

Majoriteten av bloggarna innehåller kanske inte så mycket samhällsdebatt eller information väsentlig för någon utanför personens bekantskapskrets*, men i bloggosfären finns också en stor grupp personer som skriver bloggar innehållande både samhällsdebatt och faktabaserad information. Bloggare som är pålästa och i vissa fall vet bättre vad de talar om än många yrkesmänniskor. Bloggare som har hög utbildning och använder bloggen som ett forum för att informera andra. Bloggare som kan sitta i vilken jävla tevesoffa som helst och totalt köra över de ”seriösa människorna” med sina kunskaper och argument.

* Vilket inte på något sätt gör personen mer korkad eller mindre påläst än någon som skriver en mer informativ blogg.

are you a pretty girl?

[Bild med texten: ”Pretty girls don’t eat, but I’m not pretty so, WHERE IS MY HAMBURGER!?”]

Jag orkar oftast inte reagera desto mer på alla olika sexistiska och stereotypiska bilder vissa av mina vänner delar på facebook, men den här gången kräktes jag nästan i min egen mun.

varför normer och fördomar inte gynnar den heterosexuella mannen

Har ni tänkt på att en grupp som lider rätt mycket sexuellt av normer och fördomar idag är heterosexuella män? Alla andra kan testa och experimentera med sin sexualitet, medan den heterosexuella mannen högst upp i hierarkin omedelbart får sin maskulinitet och sexualitet ifrågasatt.

transkvinnor kan inte våldtas

Om ni missat den senaste transrelaterade nyheten från Sverige ska ni ta en titt här. För drygt två veckor sedan försökte en man våldta en kvinna, som visade sig vara en MtF- transperson (male to female) med sitt biologiska könsorgan kvar. Mannen åtalades för våldtäktsförsök på kvinnan, men dömdes för misshandel, eftersom hon hade snopp.

”Det här gör att våldtäktsförsöket aldrig hade kunnat leda till en fullbordad våldtäkt, menar tingsrätten.”

Man utgår alltså från att en våldtäkt endast kan räknas som fullbordad om det sker vaginal penetration och dessutom att mannen var ute efter just fittan. Definitionen av våldtäkt är aningen komplexare än så och innefattar även både oral och anal penetration, alltså är det ingen omöjlighet att mannen skulle kunnat fullborda våldtäkten trots att han inledde försöket i tron att hon var en cis- kvinna (någon som är född som kvinna, ser ut som en kvinna och känner sig som en kvinna).

Övergreppet började som ett försök till våldtäkt, men bedöms slutligen inte vara ett våldtäktsförsök, utan misshandel. För att offret hade kuk och inte fitta. Slutsatsen av det här blir alltså att Örebro tingsrätt anser att transkvinnor inte kan våldtas, vilket milt sagt är helt uppåt röven. Alla kan bli offer för våldtäkt.

Och kvinnan visade sig för fan inte vara en man, utan en transkvinna, goddamnit.