bloggåret 2018 (alternativ titel: saker jag gjorde istället för att blogga)

Bloggåret 2018 lär väl inte gå till historien som ett av mina mest produktiva med det ofattbara antalet sex publicerade inlägg. Det är inte som att det funnits brist på bloggvärda tankar, diskussioner eller rants i mitt liv, de har bara inte tagit sig hela vägen fram. Saker som jag däremot har gjort under 2018 är:

  • …skrivit en nästan klar gradu om ett ämne som jag är så otroligt taggad över att jag misstänker att jag kommer att bli ledsen när gradun väl är färdig och jag inte längre behöver gräva ner mig i ämnet. Det här är utan tvekan det tyngsta, men absolut roligaste arbete jag har gjort under studietiden.
  • …vuxit ur en del av mina kläder och därför sprungit på loppis ovanligt mycket för att försöka hitta ersättande plagg som ryms inom den bestämda klädbudgeten för året.
  • …kämpat med hälsoproblem som ätit största delen av min ork och vardag, speciellt under våren.
  • …deltagit i en bokklubb som berikar mitt liv med diskussioner om böcker, feminism och livet i allmänhet.
  • …fotat så många solnedgångar att mitt ena Instagram-konto nästan nischats till ett solnedgångskonto.

Annonser

bloggåret 2017

Det är dags att vända blad i kalendern och välkomna det nya året. Jag har några av mina tidigare år som bloggare valt att vid årsskiftet sammanfatta det gångna årets bloggåstadkommanden i ett inlägg (se till exempel år 2015 och 2016) och tänkte göra en favorit i repris. Eftersom 2017 var ett väldigt lamt bloggår, med i genomsnitt ett och ett halvt inlägg per månad, kommer jag den här gången istället för att göra en månadsvis redovisning som tidigare, bara att presentera de fyra inlägg jag tycker bäst om från året som gått. So, here goes.

I mars publicerade jag inlägget ”Vad en kan undvika att säga till någon med endometrios”, där jag svarade på olika kommentarer jag personligen fått höra eller kommentarer jag på olika sätt råkat på när endometrios diskuterats. Endometrios som sjukdom har fått (och får) alldeles för lite synlighet med tanke på hur vanlig den är (den drabbar ungefär en tiondel av alla födda med livmoder) och jag bidrar mer än gärna till att öka kunskapen om den, och, som i det här fallet, minska risken för jobbiga och/eller obekväma frågor.

I augusti uppdaterade jag er om min definition av feminism med inlägget ”Vad är feminism?”. Det blev ett ganska kort inlägg med en lista av meningar som beskriver vad feminism är för mig. Eftersom det här är något som lever och utvecklas hela tiden blir det intressant att se hur samma lista kommer att se ut om ett eller två eller fem år. Hur ser din lista ut?

I oktober hakade jag på #metoo-kampanjen och skrev lite om mina egna erfarenheter av sexuella trakasserier i inlägget ”#metoo”. Det här är en oerhört viktig diskussion och i december fortsatte jag på temat med ”Dammen har brustit, vad händer nu?”. Inlägget innehåller en lista på saker vi alla kan göra för att försöka skapa ett samhälle där sexuella trakasserier och övergrepp är historia. Sexuella trakasserier och övergrepp har genom #metoo, #dammenbrister och alla de andra upprop som publicerats fått väldigt stor uppmärksamhet och diskussionen kring ämnet har äntligen vaknat på allvar. Nu gäller det bara att vi inte låter den dö ut och falla i glömska, utan att vi smider medan järnet är varmt och faktiskt gör något för att få till en förändring.

Det var Best of Bloggåret 2017. Vad bloggåret 2018 för med sig återstår att se. Kanske blir det året när jag skriver inlägget om att eleverna nu får lära sig om endometrios under hälsokunskapslektionerna i högstadiet eller inlägget om hur sexuella trakasserier och övergrepp minskat radikalt runtom i världen. Gott nytt år!

bloggåret 2016

Så övergick 2016 till 2017 och vad passar väl bättre på en blogg än att sammanställa en lista över (en del) av det gångna årets blogginlägg.

I januari var blogglusten stor och jag skrev bland annat om feministiska böckermin relation till prylar, minimalism och frivillig enkelhet, samt sökfrasen ”är du rädd för män blir du straffad litar du på män får du skylla dig själv” som någon hittat till min blogg med. Utöver det skrev jag ett inlägg om fördomar om bisexualitet, vilket delades ganska flitigt på Facebook. Gjorde också upp planer på att fokusera mina musiktips på håriga och vrålande kvinnor under 2016 (sist och slutligen blev det inte fler än tre tips: Crucified BarbaraLita Ford och Skew Siskin).

I februari tog bloggivern slut och det enda jag åstadkom var en frågestund, som det sedan tog evigheter för mig att svara på.

I mars skrev jag om endometrios-myter och svarade på de första frågorna från frågestunden, bland annat hur en kommer igång med läsandet igen efter en paus och vilket bär jag skulle vara om jag vore ett bär.

I april fortsatte jag att svara på frågestunden och funderade där kring vad jag skulle skapa för att göra världen lite bättre om jag hade obegränsade resurser. Skrev också ner mina tankar om att slopa inträdesproven till tredje stadiets utbildning.

I maj kom de sista svaren på frågestunden och där avslöjade jag bland annat vilken maträtt jag åt till middag 90% av dagarnaUppmanade också mina läsare att skriva under medborgarinitiativet Äitiyslaki (vilket uppnådde tillräckligt många underskrifter för att gå vidare) och skrev om det där med att likställa könsorgan med kön när en för en feministisk diskussion.

I juni angstade jag över vad som hittas i mitt bloggarkiv och blev intervjuad om endometrios av Caroline.

I juli skrev jag inget, men delade med mig av ett musiktips (som tyvärr inte längre finns tillgängligt).

I augusti vilade bloggen.

I september startade jag en serie boktips på lätta böcker om feminism och skrev om min bloggångest.

I oktober förvandlades min blogg till en reseblogg för en dag, och jag funderade kring både mens och könsneutrala toaletter.

I november delade jag med mig av boktips om mens och trans*. Jag skrev också ett inlägg om garderobsrensningar och att ändra sitt konsumtionsbeteende.

I december flyttade jag bloggen till Ratata och delade med mig av mina tankar om regeringens planer för fulljouren vid Vasa centralsjukhus.

För bloggåret 2017 finns ännu inga planer. Kanske blir bloggen ett välutnyttjat klotterplank när graduskrivandet står mig upp i halsen, kanske börjar jag skriva om mina kulinariska färdigheter eller kanske allt fortsätter som vanligt. Det återstår att se.

bloggåret 2015

År 2015 har varit långt ifrån mitt mest produktiva år när det gäller bloggen, men ett antal någorlunda vettiga inlägg har jag ändå fått ur mig. Nyårsafton till ära kommer här en liten sammanfattning av bloggåret 2015.

DSC_0066

I januari skrev jag om hår och hur ens relation till håret förändras när en märker att det plötsligt ramlar av. Spoiler: Den förändras mycket.

I februari låg min energinivå på noll och jag stängde ner min väldigt kortlivade spin-off blogg och producerade inte nämnvärt med text.

I mars var jag mer produktiv och publicerade ett öppet brev till läkare som behandlar endometrios-patienter, samtidigt som jag funderade på kvinnodagen, studiestöd och vad jag tänkte om feminismen innan jag själv började kalla mig feminist.

I april gav jag lästips om endometrios och funderade kort på riksdagsvalet.

I maj skrev jag om objektifiering av män.

I juni blev det inte mycket annat skrivet än ett inlägg om vanliga motargument en kan stöta på som feminist (bland annat klassikern ”…inte alla män!”).

I juli skrev jag om det svåraste med att vara feminist och tog farväl av vår älskade kisse.

I augusti publicerade jag ett inlägg om sommaren i Finland.

I september funderade jag på det där med att hänga ut döda flyktingar med bilder i medierna och gav några lästips.

I oktober publicerade jag en massa korta inlägg och skrev dessutom lite längre om mediciner och mens, samt kommenterade medborgarinitiativet Aito Avioliitto.

I november skrev jag om sociala medier, funderade kring huruvida alla är bisexuella och gav en kommentar till människor som inte kallar sig feminister eftersom feminister här i Norden fokuserar på fel saker.

I december bloggade jag om min relation till religion och tro och hur feminismen syns i min vardag.

Det var 2015. Hur nästa år tar sig uttryck återstår att se. Gott nytt år på er!

bloggåret 2013

Såhär några dagar in på det nya året tänkte jag gå igenom vad min blogg handlade om under 2013. Det lär bli ett inlägg med så många länkar att det gör ont i ögonen. Håll till godo!

I januari höll jag farten uppe ganska bra med bloggandet och skrev hela 28 inlägg. Försökte mig på ett litet projekt som jag döpte till ”Share the happiness!”, där läsare fick delta med egna erfarenheter och situationer där en icke-heterosexuell läggning varit något positivt. Tre tappra läsare bidrog med sina erfarenheter och fler får gärna delta om det finns intresse. Skrev förutom det om så vitt skilda ämnen som pansexualitet, självskadebeteende och att män inte kan våldtas.

Under februari skrev jag ett av de mest lästa under året, och tillika en personlig favorit, med det kreativa namnet ”i shit, therefore i am”. Jag fortsatte också på temat sexuella övergrepp på män och skrev lite om missuppfattningen att könsneutralitet handlar om att göra könen till kopior av varandra.

I mars skrev jag mest om medborgarinitiativet Tahdon 2013 och en könsneutral äktenskapslag, samt tipsade om hur man knullar åt alla som kommit (och fortsätter att komma) hit med sökfrasen ”hur knullar man?”.

Under april skrev jag flera inlägg som rörde sexuella läggningar, bland annat om den kollektiva aids-skulden som läggs på bögarnas axlar. Dessutom ifrågasatte jag mina heterosexuella läsare. Provocerades också av Blondinbellas uttalanden och informerade om att det finns människor som inte passar in i tvåkönsmallen.

I maj ifrågasatte jag Folkpensionsanstaltens val av pronomen på svarskuverten (fick aldrig svar på mitt mejl) och lyckades knåpa ihop ett ganska långt inlägg om den dolda homofobin. Utöver det var min blogg ganska meningslös den här månaden, spelade mest bara GeoGuessr.

I juni njöt jag av sommaren, men hann svära över både p-piller och standardfrågan om vem som är kvinnan respektive mannen i ett samkönat förhållande. I slutet av juni hängde jag på sommarens färggrannaste fest Helsinki Pride.

I juli sprang jag på loppis och njöt av sommaren. Ett inlägg om förtryck i Guds namn och några rader om komma ut-processen fick jag åtminstone ur mig.

I augusti kom mitt bloggande igång lite igen och två av de mest lästa inläggen publicerades den här månaden. Det ena om mödomshinnan och det andra om varför Pride i Jakobstad är en bra idé. Min hjärna och skrivlust verkar ha samarbetat bra under augusti för då klämde jag också ur mig läsvärda inlägg om äktenskap och det provocerande i att två personer kysser varandra.

Under september skrev jag mer kvalitativt än kvantitativt, med inlägg om våldtäktsmannaprofilen, penetrationsnormens inverkan på sex mellan kvinnor och definitionen av begreppet cis (varav vilka de två förstnämnda hör till de fem mest lästa inläggen under året).

Oktober var en riktigt trög månad och det enda relativt läsvärda var ett inlägg där begreppet onormal diskuterades. Tänkte också spinna vidare på diskussionen, men inlägget fastnade i utkast-mappen.

I november försökte jag kommentera något på varje blogg jag klickade in mig på (vilket tyvärr gjorde att jag läste rekordlite bloggar den månaden). Däremot hyllade jag loppis och funderade på egoism.

Under årets sista månad fortsatte jag att springa på loppis (och hitta mer eller mindre absurda fynd) och ha bloggtorka. Men ett inlägg om problemen med en österbottnisk reklamannons blev det åtminstone.

Kan konstatera att mitt bloggande går lite mer på halvfart än jag skulle önska och att jag nästan slänger mer inlägg i utkast-mappen i väntan på bättre tider än ut i det offentliga. Har ändå lyckats skriva flera inlägg jag är riktigt nöjd med under året och hoppas att jag fortsätter med det under 2014. Och tack till alla er som läser och kommenterar, jag hoppas ni hänger med det här året också!