lösryckta tankar om de sociala medierna

Den senaste veckan har det bloggats en del om Youtube-videon där Essena O’Neill, en australiensisk ung kvinna med hundratusentals följare i sociala medier, förklarar varför hon väljer att stiga ur sagda ekorrhjul. Kort sagt håller O’Neill fram att en stor del av det vi ser på sociala medier är fejkat och inte avspeglar den riktiga världen, och hon vill att vi ska sluta fokusera så mycket på följare och likes för att istället börja leva mer i den ”riktiga” världen och umgås med människor där istället.

Jag tycker hennes budskap är väldigt viktigt och håller långt med om det hon säger. Vi får inte glömma att mycket av det som visas upp i sociala medier är polerat och förskönat för att se lite vackrare ut än verkligheten, inte heller att likes och följare inte är allt att sträva efter här i världen och att dessa inte definierar en som människa. Det är dessutom viktigt att inte låta de sociala medierna ta över ens liv och helt börja leva livet genom dem, utan att också kunna uppskatta världen och människorna runtom en utan att det är genom ett Instagram-filter. Samtidigt som jag håller med om allt det här tror jag ändå att sociala medier kan ge oss väldigt väldigt mycket, så länge vi tittar på rätt ställen och vet hur vi bäst förhåller oss till dem.

Även om jag periodvis är lite trött på just sociala medier känner jag att de för mig oftast ändå ger mycket mer än de tar (och den dag det vänder är det nog dags att följa i O’Neills fotspår). Av bloggarna jag följer får jag nya perspektiv och de både inspirerar mig och utmanar mitt tänkande, Instagram ger mig en inblick i mina bekantas vardag trots att jag kanske befinner mig hundratals kilometer ifrån dem, Pinterest ger mig inspiration till nya kreativa skapelser och Facebook bidrar med en salig blandning av allt det här. De sociala medierna har gett mig otroligt mycket i form av kunskap, insikter, underhållning och nya bekantskaper, vilket jag är väldigt glad och tacksam över. Speciellt tacksam för de sociala medierna (och min smartphone) är jag de gånger jag av någon orsak faktiskt inte klarar av att delta i ”det verkliga livet”. När jag låg inlagd på sjukhus några veckor förra hösten var just de sociala medierna räddningen för mitt psykiska välbefinnande, för tack vare dem kunde jag istället för att ligga helt isolerad från resten av världen delta i den virtuellt i den mån jag orkade.

För att de sociala medierna ska vara en så positiv upplevelse som möjligt krävs ändå att en reflekterar över och anpassar de sidor och konton en följer enligt vad som känns bra för en själv. Jag har själv försökt anpassa mitt sociala flöde så att det ska inkludera sådant som inspirerar mig och får mig att tänka och utveckla mig själv, och exkludera det som får mig att må dåligt (som alla superpeppiga citat och inspirational quotes, vilka för mig har en helt motsatt effekt mot vad som är meningen). Jag undviker medvetet bloggar, Instagram-konton och dylikt som är alltför glansbildsaktiga och bara tar upp det fina och vackra, för jag är inte intresserad av att läsa om och titta på den polerade ytan, utan snarare av att se och diskutera verkligheten och all skit den för med sig.

Vi inspireras alla av olika saker och börjar såklart också må dåligt av olika saker. Vilka de här sakerna är ändrar dessutom genom hela livet, eftersom vi växer och utvecklas. Att en för något år sedan blev super-inspirerad och glad av en viss sorts bilder betyder därför nödvändigtvis inte att samma bilder i ens flöde idag ger en just den känslan utan kanske till och med raka motsatsen, och det är helt okej (och då är det btw på sin plats att rensa lite i sitt sociala flöde).

PS. Jag skrev för ungefär ett och ett halvt år sedan ett inlägg som också tangerar det här, men fokuserade där på de sociala mediernas nytta för personer med psykiska problem (inlägget uppstod faktiskt ur en annan Youtube-video som också den tog nätet med storm). Inlägget hittas här

Annonser

5 reaktioner till “lösryckta tankar om de sociala medierna

  1. Väldigt bra skrivet! För mig var bloggandet också en räddning när jag låg intagen på sjukhus i några månader. Utan den skulle nog ingen ha haft någon aning om vad som hände med mig och jag skulle inte ha haft kontakt med omvärlden utan bloggen och Facebook. Samtidigt var bloggandet för mig något kreativt i min monotona sjukhusvardag.

    1. Tack! Kan bara föreställa mig hur tacksam du måste varit för de sociala medierna om du låg flera månader på sjukhus, med tanke på hur stor tacksamhet jag själv kände för dem efter bara en bråkdel av den tiden! En blogg är ju ett alldeles ypperligt sätt att fördriva tiden med i sjukhusvardagen, speciellt eftersom den samtidigt kan fungera utmärkt som terapi.

  2. Alltså jag håller verkligen med om att det är viktigt att kunna anpassa sidor och konton på sociala medier. Det förargar mig att det inte går att göra t.ex. på facebook. Visst, man kan ju följa bara vissa sidor eller personer osv. men det kommer ändå så jävla mycket onödig skit in i ens flöde. Om man avföljer någon så plockar facebook in någon annan random i ens flöde istället. Jaja. Tur att man kan vara mer selektiv med bloggar i varje fall :) Och pinterest – det var ett tag för några år sedan då jag mådde ganska dåligt över hur jag såg ut. Då avföljde jag allt kläd- och ytrelaterat på pinterest och så kändes pinterest plötsligt mycket roligare igen. Finns ju knappt några normalviktiga människor som bär den sortens kläder jag gillar på pinterest. Det stör mig.

    Men i övrigt, håller också med om att sociala medier ändå ger mer än vad dom tar. Skulle vara rätt svårt att hålla kontakten med folk i andra länder utan bloggar, facebook och whatnot.

    1. Jag känner också en ganska stor frustration med hur omöjligt det är att helt styra över sitt flöde på Facebook, men sakta men säkert tycker jag faktiskt det blivit åtminstone lite bättre. Det är nog viktigt att vara ärlig mot sig själv när det kommer till hur olika sidor/konton en följer får en att må och sedan faktiskt avfölja sådant som får en att må dåligt fastän en kanske ändå gillar vissa aspekter av det.

      Tycker att det syns ganska lite ”normalviktiga” människor överhuvudtaget på Pinterest, precis som på många andra ställen. En borde ju verkligen inte behöva leta med ljus och lykta efter det…

      Jaa, oj så mycket lättare det är att hålla kontakten med människor långt borta nu än innan de sociala medierna dök upp!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s