det där med objektifiering

Eurovision Song Contest gick, som de flesta är medvetna om, av stapeln förra helgen och Sverige tog hem segern med Måns Zelmerlöw och låten ”Heroes”. Eftersom sångaren är vad en enligt rådande utseendeideal (dock inte enligt the dad-bod) kan kalla attraktiv har en del medier valt att lyfta fram och fokusera på just utseendet och han har bland annat fått gå under smeknamnen mums-Måns och mums-mums. Förstås har inte kritiken och gnället, framförallt riktat mot feministerna, låtit vänta på sig. Ifrågasättanden i stil med ”varför är det dåligt när kvinnor objektifieras, men helt okej när detsamma händer män?” har hoppat runt i diverse kommentarsfält och feminister lyfts fram som hycklare*.

Vasabladet publicerade i tisdags (26.5) en krönika skriven av Nina Dahlbäck, i vilken just det här diskuteras. I krönikan ritas en bild upp av en kvinnlig artist som objektifieras på samma sätt som Måns och det funderas kring hur ”kränkt det feministiska ramaskriet skulle varit” om det hänt på riktigt (vilket det för övrigt gör mest hela tiden). Krönikan slutar med de här meningarna som den fantastiskt skarpa bilden nedan visar:

måns

Och alltså, ja, jag fattar ju att det här kan ses som dubbelmoral. Men samtidigt tycker jag krönikan, och inte bara den utan det mesta av den kritik som framförts mot feminister i samband med det här, är hemskt orättvist och enkelspårigt. Det här skulle kunnat vara ett utmärkt tillfälle att lyfta fram och visa på att objektifiering inte bara drabbar kvinnor, utan också kan rikta sig mot män. Det kunde ha varit ett perfekt tillfälle att lyfta fram problemen med objektifiering. Ja, det kunde varit ett toppen tillfälle att nå en större målgrupp för en diskussion om varför objektifiering inte är en höjdare. Istället väljer Dahlbäck och andra kritiker att rikta sig mot feministerna och ge oss en känga för att vi inte blir kränkta och reagerar.

Och för att nu spekulera lite i varför ramaskriet från feministiskt håll ganska långt uteblivit… Att kvinnor objektifieras är vardagsmat. Skådespelare, artister, toppidrottare och till och med politiker förminskas om och om igen till att vara enbart sitt utseende. Vi ser det överallt och det har blivit något av ett standard-sätt kvinnor omtalas i media. Att män objektifieras händer mer sällan. Det sker någon enstaka gång då och då, men är förstås inte mer okej för det. Skillnaden är bara den att objektifieringen av män inte alls rör sig på samma strukturella nivå som den av kvinnor. Inte ens nära. Det finns dessutom en annan viktig faktor som spelar in, vilken jag tycker Alfred Backa lyfter fram väldigt bra i sin nyaste krönika. Läs den.

*Låt mig nu bara säga att jag inte stöder objektifiering, oberoende vem den drabbar, så vi har det avklarat.

Annonser

3 reaktioner till “det där med objektifiering

  1. Håller verkligen med dig! Visst, män objektifieras också, men inte ens nära på samma nivå som kvinnor. ESC är förövrigt ett så galet bra exempel på objektifiering. Är bara såå trött på all objektifiering som härjar runt :(

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s