julkalender – lucka 23

Diskriminerande jargong: Då folk i ens närhet kommenterar annat folk på ett rasistiskt/sexistiskt/annat diskriminerande eller nedlåtande sätt. ”Just typiskt kvinnor att…”, ”Det var en tattare som…”, ”Det är så gay att…” osv. Eller dessa eländiga skämt på någon annans bekostnad. När gäller det att säga ifrån och finns det gånger då det bara är bättre att vara tyst? Hur ska en komma förbi känslan av att vara en glädjeförstörare för att en inte skrattar med? (Eller hur ska en hantera sig själv om en trots allt skrattar med för att en inte orkar ta upp kampen just där och då?) Allt sånt!

Alltså, det här är knepigt. Jag har själv väldigt svårt att veta hur jag ska bete mig i liknande situationer. Eller egentligen vet jag precis hur jag skulle vilja bete mig (= säga ifrån), men jag är aningen konflikträdd och tar väldigt sällan fighten när det gäller människor jag inte känner så bra (det är betydligt lättare för mig att säga ifrån om jag känner personen ifråga bra).

Jag kommer inte riktigt ifrån känslan av att vara en riktig killjoy när jag förbittrar mig på någons ”jätteroliga” skämt och påpekar varför det nu inte är så himla roligt eller okej. Det här gör att jag ofta håller mig från att kommentera, för att jag inte orkar vara den som dödar stämningen. Trots att jag inte alltid säger emot brukar jag ändå undvika att skratta med om ett skämt eller en kommentar ger dålig smak i munnen, och istället hålla mig väldigt neutral (vilket i sig förstås ändå gör mig delaktig, precis som att de som tittar på utan att ingripa när någon blir mobbad också är delaktiga i mobbningen). Om man ändå skrattar med ibland för att man faktiskt inte orkar ta debatten just då, tycker jag inte att man ska ta det så hårt. Ingen kan stå på barrikaderna precis hela tiden och det är okej.

Hur man kommer förbi känslan av att vara en glädjedödare om man inte skrattar med kan jag av tidigare nämnda anledning inte ge något riktigt bra svar på. Men man kan iallafall försöka tänka på det viset att man visserligen är en glädjedödare, men en sådan som dödar glädjen för någon som i sin tur kanske är en lite värre glädjedödare (as in skämtar/säger idiotiska saker om någon mer utsatt grupp människor), vilket kanske gör att det känns aningen lättare att vara den där bitterfittan.

När gäller det att vara tyst och när det gäller att säga ifrån då? En sak har jag åtminstone lärt mig och det är att det oftast är ganska meningslöst att säga ifrån och försöka argumentera när man befinner sig i en situation där alkohol intas och den som hävt ur sig ett mindre ok skämt eller kommentar troligen redan intagit en hel del. Det här har jag försökt göra otaliga gånger och det leder så gott som alltid bara till argumenterande runt i cirklar och att personen ifråga verkligen inte kan (eller vill) förstå vad man menar, vilket i sin tur leder till en otrolig frustration = not worth it. När det istället handlar om mer nyktra situationer tycker jag det oftast kan vara värt att ifrågasätta, om man bara orkar. Speciellt om personen som uttryckt sig dåligt är någon man känner bra och annars också kan diskutera (och inte bara prata) med, eller om det gäller en väldigt privilegad person som ofta häver ur sig väldigt dumma saker.

Och kort angående hur man kan bemöta kränkande skämt eller kommentarer: Att ifrågasätta kommentaren på ett sakligt sätt (utan att anklaga), genom att till exempel fråga vad personen egentligen menar med att någon är … (sätt in valfritt ord), eller varför hen säger/tycker så, vad hen baserar sin kommentar på och så vidare. Och förklara varför det är problematisk.

Annonser

En reaktion till “julkalender – lucka 23

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s