studielivets baksida

Maria skrev i förra veckan ett inlägg om de varje år så hypade gulisintagningarna där nya studerande vid högskolorna introduceras till studierna genom ett evenemang genomsyrat av alkohol. Mer konkret handlar hennes inlägg om den återkommande programpunkten klädstrecket, där lagen ska klä av sig så mycket de vågar för att göra repet av kläder så långt som möjligt.

Dylika evenemang och ”skojiga händelser” gör ibland att jag får en klump i halsen när jag tänker på det som hör studielivet till. Jag antar att det är meningen att allt det här ska vara roligt. Jag antar också att det är just det för dem som planerar det hela. Att dessa människor inte ser några problem i att själva behöva göra sakerna de brainstormat fram och därför inte heller kan förstå att andra kan se samma saker som väldigt besvärande eller till och med riktigt obehagliga.

Men grejen är ju att alla människor inte är likadana. Alla har inte fungerande kroppar som kan göra vad som helst utan problem. Alla är inte bekväma att visa upp sina kroppar i hemskt lite kläder. Alla mår inte bra av att få all uppmärksamhet riktad mot sig själva. Alla är inte okej med att vara närgångna med folk de inte känner. Alla tycker inte att det är roligt med kränkande snapsvisor eller lekar. Och alla är inte tillräckligt starka som personer för att klara av att stå emot när grupptrycket kommer som en svallvåg emot en.

Det här betyder ändå inte att man för den skull inte skulle vilja delta i det som händer utanför studierna och ha roligt med såväl gamla som nya vänner. Man kan ändå ha en önskan om att få vara med i gemenskapen, utan att behöva känna att ens gränser kränks och att någon/något inkräktar på ens bekvämlighetszon. Man måste kunna delta i evenemang som hör studielivet till utan att ständigt känna rädsla för att det kommer att innebära något man inte mår bra av.

Istället för att fokusera på förnedring och tassa farligt nära gränsen för vad som är smakligt och vad som absolut inte är det, försök istället sträva efter att människor ska ha roligt. På riktigt. Roligt utan att det är på någons bekostnad och utan att det bara är dem som är mest våghalsiga och säkra i sig själva som skrattar. Studielivets roliga ska inte vara exklusivt för just dem.

PS. Jag är nog medveten om att det som tur också finns evenemang och föreningsliv vars tyngdpunkt och fokus ligger på något helt annat än vad som beskrivits i inlägget.

Annonser

6 reaktioner till “studielivets baksida

  1. Det som förvånar mig är att detta är en programpunkt som just Peffan hållit fast vid år efter år.
    När jag var gulis, för ett *host* antal år sedan… så hade inte SYH (nuvarande Novia) någon ”förnedringspunkt”. Tror det mest förnedrande var att man skulle hjälpas åt att skrubba en gatsten med en tandborste. I företagsvärlden skulle det kallas teambuilding-aktivitet och en coach skulle debitera 2000€/dag för att leda aktiviteten.

    Sen så finns det ju inget som säger att man måste delta i allt. På min egen gulis så började det regna som fan, så vi gick till Arnolds på en kaffe och konstaterade att vi alla var genomblöta och trötta, så vi struntade i gulisen och gick hem.

    Det finns ingen stigma i att säga nej till dumhet.

    1. det stämmer att det inte finns någonting som säger att man måste delta i allt, men det går inte att helt bortse från den roll grupptrycket spelar i liknande situationer. trots att det gäller vuxna människor på universitetsnivå är grupptrycket inte så bara att stå emot för alla.

  2. Du har en jättebra point i det du skriver, och själv har jag förundrats över just ”klädstrecket” och den punkten varje år sedan jag själv var gulis.

    Klädstrecket är av någon anledning den punkt som får mest uppmärksamhet och som folk vill gå och se mest på. I år satt säkert närmare 50 personer och ”campade” vid just den pukten när peffan höll sin gulis i Vasa. De hejade och ropade att de ville se mer skinn, ”visa pattarna” osv. Jag kunde inte annat än tycka synd om gulisarna som där skulle börja klä av sig. Grupptrycket var ju ENORMT! Dessutom skulle de dansa så sexigt som möjligt till musik, som sedan publiken fick ge poäng för… Som vuxna människor tycker jag att man borde inse att det här inte längre kan klassas som roligt utan enbart förnedrande!

    Bort med sån här skit där kulhetsfaktorn är lika med noll!

    Jeanforsman kommenterade att han är förvånad över att peffan har den här punkten, men där skulle jag vilja förtydliga med att programpunktshållarna inte enbart är från PF, utan alla studentföreningar i Vasa har en punkt. Vem som hållit klädstrecket har varierat med åren, men de senaste åren har det i Vasa varit Brobyggarna som hållit den. Brobyggarna är en förening som representerar alla högskolor och på så sätt vill bygga broar mellan högskolarna. Brobyggarna är med på alla svenska högskolors gulisintagning och klädstrecket förekommer för alla. Man borde alltså se till att ingen förening har den här punkten när man panerar gulsintagningarna.

    1. beskrivningarna av hur klädstrecket vid peffans gulisintagning utspelade sig tycker jag är ganska så skrämmande. ännu mer skrämmande är det när man tänker på att det faktiskt handlar om vuxna människor som beter sig såhär.

      1. Våran förening Kleio har ganska länge profilerat sig med nakenhet, både på gulisintagningar och sitzar, men i och för sig så poängteras frivilligheten ytterst väl alla gånger, vilket också resulterar i att många står över. Senaste gången jag deltagit i ett klädsträck var på skriftskolelägret, vilket är ganska underligt… Dess existens på ett skriftskoleläger alltså.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s