onormal

Jag fick en kommentar på det här inlägget som fick mig att börja fundera huruvida folk uppfattar ordet ‘onormal’ som positivt eller negativt laddat. Själv känner jag ofta att ordet används i väldigt negativ betydelse, men det betyder ju absolut inte att alla gör det. Vad tycker ni, är ‘onormal’ positivt eller negativt? Och hur känner ni inför att använda det för att beskriva till exempel HBTQ- personer eller kanske människor med funktionsnedsättningar, eller något annat som faller utanför en viss norm?

Annonser

13 reaktioner till “onormal

  1. Jag tycker personen som kommenterade det tidigare inlägget sade det väldigt bra, onormal är väl egentligen bara att avvika från normen, vilket är snarast positivt om man frågar mig. Med det sagt upplever jag själva ordet onormal som negativt laddat. Men det beror kanske främst på att jag har vant mig så, eftersom så många tenderar att använda ordet med en negativ ton.

      1. Hmm…bra fråga. Första känslan jag har är att allt normbrytande är positivt. Vi är alla individer, trots allt. Men å andra sidan kanske det finns fördelar med att det finns vissa normer. Eller finns det? Är det inte lite så att normer lätt låser oss i gamla invanda tankemönster så att vi just upplever någonting onormalt som negativt? Onormalt gör väl bara att livet blir lite mer intressant, mer varierande och berikande. Jag lutar verkligen mot slutsatsen att allt normbrytande är positivt. Fast jag måste nog faktiskt fundera lite mer på den här saken.

        1. visst är det så att normer lätt låser oss i invanda tankemönster, men samtidigt har man en stor fördel av att passa in i vissa normer. en fördel som man kanske inte ens tänker på förrän man faller utanför det normativa (tänk ”större normer”, som heteronormen eller tvåkönsnormen). den femtonåriga transtjejen tycker knappast det är positivt att inte passa in i normen när hon ska byta om för skolgymnastiken, lika lite som den 35- åriga bögen som inte vågar gå hand i hand med sin pojkvän på stan eftersom han tidigare blivit nedslagen för att han ”såg bögig ut”…

  2. Kanske det beror på min förkärlek till siffror och statistik men för mig betyder ”onormal” sist och slutligen inget annat än <50%. Om det förekommer hos mindre än 50% av urvalet kan det benämnas som "onormalt" eller "avvikande". Att en individ är homosexuell är därför inget annat än en standardavvikelse….men däremot kan man också påpeka att standardavvikelser inom statistik är fullt normalt ;)

  3. Jag väljer definitionen onormal = avviker från normen. Då är det rätt tydligt det ur samhällssynvinkel är väldigt negativt att vara onormal. Vi kan prata hur mycket vi vill om att ”Vem vill vara normal egentligen? Onormal är ju positivt!” men jag tror det är att blunda för hur verkligheten ser ut. Att avvika från normen, t.ex. genom att vara homosexuell eller ha en funktionsnedsättning kommer pga samhällshierarkier att ses som något dåligt hur mycket vi än försöker intala oss att ”mångfald är bra, vem vill vara som alla andra!?” osv.
    Jag tror att det är jätteviktigt att vi försöker se vad som anses vara dåligt i samhället (t.ex. att vara funktionshindrad, kvinna eller mörkhyad) för det är då vi kan kämpa emot det. Att bara försöka tvinga sig själv att tycka att ”onormalt är bra” kommer inte att lösa nånting, eftersom samhällshierarkierna fortfarande är kvar.

  4. För mig har jag lärt mig via många och märkt reaktionen att det är för det mesta alltid negativt. För tar mig själv som exempel med min hobby och mitt sätt att tänka med vissa saker med så säger många är det inte normalt att göra på det viset eller tänka och så då kommer anklagelser på det sen tex. men jag själv vill vara onormal för varför vara lika som andra i denna värld.

    Så från min egen sida med om onormalt är positivt eller negativt som jag inte brukar använda det ordet knappt för brukar kunna använda det i händelser som exempel:
    Att om många gör på ett visst sätt och sen kommer en och kan inte göra likadant för det tar sjukt eller något sånt så det klassar jag själv som till gruppen onormalt. Men om det är positivt eller negativt så vet jag faktiskt inte vad jag skall säga på det för det är som synd att den personen inte kan göra likadant men då på samma gång kan han själv inte rå för att han blev född med en annan vinkel på en led eller liknande.

    Så säger tyvärr pass på den frågan om det är positivt eller negativt :P

    1. om du inte vill vara som alla andra, var går då gränsen för hur annorlunda du vill vara (gissar nämligen det alltid finns en gräns, och det är när man närmar sig den som det börjar bli intressant att ställa frågan ”varför?”)?

      1. Jag tror att vi alla är ”biologiskt programmerade” att vilja vara ”ledare”. Vi vill stå ut så pass mycket att folk ser upp till en. Gränsen går någonstans just innan man blir så pass annorlunda att man fjärmar sig från gruppen, sin ”flock”.

        Ur ett biologiskt perspektiv kunde man spekulera att ”onormalt” genom tiderna upplevts som negativt just eftersom det skiljer sig från ens egen ”flock”/gemenskap. Att automatiskt anta att det är negativt och därmed en fara fungerar bättre ur överlevnadssynpunkt än att anta att allt nytt är positivt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s