kvinnan och offerrollen

Det har blivit lite väl många inlägg om våldtäkt senaste tiden, så för att inte bryta trenden kommer ett till som tangerar ämnet.

Som kvinna fostras man redan från barnsben in i offerrollen. Man ska akta sig för fula gubbar. Man ska undvika att gå ensam på natten. Man ska inte följa med någon okänd hem. Man ska inte stämma träff med någon man träffat på nätet. Man ska inte si och inte så. 

Hur stor del av alla kvinnor är inte rädda när ni rör er ensamma utomhus om kvällar och nätter? Hur många kan med handen på hjärtat säga att ni aldrig funderat ut alternativa flyktvägar ifall något händer? Hur många kan säga att er puls är på normal nivå när ni utan sällskap går hem från krogen? Hur många kan ärligt säga att ni aldrig tagit upp telefonen och ringt eller låtsats ringa en vän när ni gått ensamma genom stan?

Män misshandlas betydligt oftare än kvinnor blir överfallna, så varför är det vi som går runt och är rädda?

Annonser

5 reaktioner till “kvinnan och offerrollen

  1. det finns ett par möjliga svar på det, om man formulerar om frågan till ”varför går inte männen runt och är rädda?”. 1. män kan nog vara rädda när de går hem ensamma från baren, de erkänner det bara inte åt nån, 2. män har oftast egna erfarenheter av att bli utsatta för våld ända från dagisålder när den bråkiga pojken i gruppen första gången gav dem stryk – det som är bekant är mindre skrämmande även om man vet att det kan hända, 3. män – åtminstone unga, friska – har ofta en muskelbyggnad som är liknande i storlek till den man som eventuellt kan överfalla dem, och därför har de en större chans att kunna kämpa tillbaka, och det ger en (ibland helt falsk) känsla av säkerhet, 4. män är pga. testosteron (och det här gäller också kvinnor med hög testosteronhalt) mer positivt inställda till situationer med risk och därför känns situationen nödvändigtvis inte skrämmande (fastän de flesta män är helt medvetna om risken för våld) utan mer som en helt okej utmaning.

    1. Är punkt 4) vetenskapligt bevisad? Låter jävligt intressant. Tänker på en tjejkompis som häromdagen faktiskt berättade att hon kommer få svårt att bli gravid i framtiden p.g.a. hög testosteronhalt, och hon är väldigt äventyrlig och vild! Hade varit kul om det fanns ett sådant samband, men jag antar att även andra faktorer spelar in?

      1. anna: vad jag vet är den delen av testosteronets påverkan nog ganska undersökt. det finns ju en massa undersökningar om hur mycket könshormonerna verkligen påverkar vår psykologi och tydligen är det inte särskilt mycket man är överens om, men förhållandet till situationer med risk tycks vara en sån.

  2. Vi är nog precis lika rädda.
    Skillnaden är väl att ingen ensam man skulle ge sig på mig, förmodligen inte två heller.
    Men möter jag en grupp på 3 män eller fler så ringer varningsklockorna.

  3. Och nycklarna: vem har inte gått med nycklarna i handen hela promenaden, så en inte behöver stå och gräva länge igenom en väska vid trappuppgången? Jag börjar bli rätt trött på att vara rädd och alla förmaningar som säger att jag också bör vara rädd.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s