varför låter du inte bli att raka dig?

Det finns en oskriven regel om att kvinnor ska vara så hårlösa och släta som möjligt. Visst kan man få höra att det är en själv som bestämmer om man rakar eller inte, men hur enkelt är det egentligen att fatta beslutet att låta bli rakhyveln när allt runtom en antyder att man gör fel?

Annonser

11 reaktioner till “varför låter du inte bli att raka dig?

  1. Och hur lätt är det egentligen att ändra inställningen till sitt kroppshår då man av samhället blivit lärd att det är fult med hår. Jag skulle aldrig t.ex. ha shorts ifall jag inte rakat benen samma dag. Klart jag sku vilja sluta bry mig, men kan inte. Jag vill inte sluta raka mig, skulle bli äcklad av mig själv ifall jag gjorde det. Tyvärr.

  2. Nu tänker jag rakt av kopiera vad jag alldeles nyligen kommenterade på en annan blogg angående rakat versus orakat. Jag menar absolut inget illa och det är inte riktat till endast DIG. Det är bara hur jag ser på saken.

    Tråkigt att så många feminister jämt ska dra upp hur de inte rakar benen, hur de inte har små genomiskinliga spetstrosor och hur de inte sminkar sig etc. Skulle jag som feminist skriva en blogg i samma anda som du, har jag lite svårt att se mig själv ständigt nämna mina rakade ben eller mina strings i spets. Vad har mina underkläder och ben med detta att göra?

    Jag förstår att det till en viss del kan verka provocerande, med tanke på samhället vi lever i, och att det i sin tur förhoppningsvis kan väcka diskussion. Orakade ben kan ju ses som ett slags ”föredöme” för unga (man får se ut som man vill osv). Men blir inte bilden av kvinnor med orakade ben som den ”äkta och rätta kvinnan” också till då? Varför söka efter hurdana bilder av kvinnor vi ska vara istället för att söka svar på varför sådana exakta manualer för kvinnor, som ända ner till benvaxning, behövs så desperat?

    Jag tycker inte heller om bilden av oss kvinnor som tutas ut i media. Många av våra handlingar och tankar kring hälsa och skönhet går hand i hand med flickornas agerande och utseende i reklamen, men vem bryr sig egentligen om vad du och du och du rakar i badrummet. Det är väl tankegången som är intressant och det är väl synen på kvinnor vi vill förändra, inte varandras behåringar!
    Är jag den enda som tröttnat på att till och med ens rakade ben ska vädras när ens politiska åsikter disskuteras. En del kanske anser att orakade ben är i hög grad politik men själv känner jag bara att det går en jävla massa energi på struntsaker i en annars vrickad värld.

    Nu är det ju så att du frågar hur vi tänker när vi rakar/inte rakar oss, så den här kommentaren är ju kanske inte ett direkt svar på saken.
    Precis som Sabrina skulle jag också bli äcklad av mig själv ifall jag inte rakade mig, men vad är det egentligen för fel med det? Det är väl helt okej att jag blir äcklad mig själv när jag är orakad för det är sån jag är. Det är klart att samhället jag växt upp i till största delen står bakom de känslorna, men då igen så länge vi finns så finns det ett samhälle och den präglas av en kultur (gilla eller inte).
    Istället skulle jag ställa frågan: blir du äcklad av andra som inte rakar sig och isåfall varför?

    1. nej, håriga ben är inte politik, det är en privatsak (eller struntsak, vad man nu sen föredrar). mina håriga ben har jag skrivit om en gång (det var för att provocera), annars är de för det mesta rakade. mina underkläder eller huruvida jag sminkar mig eller inte, är heller inget politiskt ställningstagande. många anser att just de här sakerna du nämner är exempel på kvinnoförtryck, vi SKA vara vackra, vi SKA göra si och så. jag kan hålla med om att det är en del av det, men en rätt liten sådan.

      jag har skrivit några inlägg om kroppsbehåring, ja, men jag har också skrivit om bland annat mens, orgasmer, depression, den ack så heliga oskulden, cannabis, tro och självskadebeteende (av vilka flera hör till det mer personliga), så jag skulle inte påstå det är någon big deal.

      det stämmer att det är synen på kvinnor som borde förändras, men kroppsbehåring är ju faktiskt en del av den, oberoende om man tycker det är en viktig eller totalt oviktig sådan. kroppsbehåring har dessutom varit ganska på tapeten det senaste året på andra sidan östersjön och jag tycker det är fan så intressant hur en så liten och obetydlig grej kan röra upp så mycket känslor, framförallt ilska.

      den exakta och utförliga manualen för hur kvinnor ska se ut och vara, behövs (har jag uppfattat det som) för att vi ska veta hur man är en riktig kvinna. för den perfekta kvinnan finns ju, det vet väl alla. -_- jag vill inte ha någon manual, jag vill bränna upp den och låta alla vara som de är och vill vara, utan påverkan och kritik från tusen olika håll. jag tar upp många saker gällande just det här, för jag tror det finns som inte tänkt på de här sakerna och kanske hamnar att reflektera över sig själv och sina val om de blir ifrågasatta.

      i inlägget funderar jag snarare på varför det är så svårt att låta bli att raka sig, FAST man skulle vilja. som just det faktum att man tycker man är äcklig om man har kroppshår, så att säga på ”fel” ställen, för det har man fått lära sig. man kanske skulle vilja låta bli att raka benen, för det måste erkännas att det är skitjobbigt, men inte förmår sig att göra det eftersom vi är vana vid bilden av kvinnan med släta och hårlösa ben. jag har sagt att det är något fel i att känna sig äcklig om man inte rakar sig, jag har bara ifrågasatt varför det är så. huruvida andra rakar sig eller inte kunde jag inte bry mig mindre om. det stör mig inte om en kvinna med långa mörka hår på benen sätter sig bredvid mig på bussen, inte heller om en helt vaxad kvinna går förbi när jag i simhallens omklädningsrum håller på klä på mig strumporna. var och en bestämmer själv över sin kropp och vad de gör med den, det är inte min eller någon annans sak att bestämma. ifrågasätta är dock en helt annan sak (och det tycker jag om att göra, oberoende vad det är frågan om).

  3. ”… många anser att just de här sakerna du nämner är exempel på kvinnoförtryck, vi SKA vara vackra, vi SKA göra si och så. jag kan hålla med om att det är en del av det, men en rätt liten sådan.”. Det var det jag ville komma fram till; att många gånger känns ämnen (som ska påstås vara så aktuella) så himla yesterdays news och tjatiga. I vissa fall förlöjligar man bara sig själv med att stå redo med baseballträ och plakat för… kroppsbehåring? (1. Jag syftar inte på dig. 2. JAG ÖVERDRIVER HÄR, men du förstår tanken.).

    Personligen tycker jag inte att det egentligen är så konstigt att det kan kännas svårt att inte raka sig. Ingen annan gör det och vårt samhälle ser inte alltid med blida ögon på det. Det är klart att det finns tvekan då; det krävs självförtroende och lite råg i ryggen. Alla har inte det.

    Därför tycker jag det är intressant att veta hur andra ser på orakade ben. Då behövs varken självförtroende eller råg i ryggen; folk tycker olika och jag skulle hellre höra om det.

    Trevligt att du tog dig tid till svara! Fick ett mycket kallt ”starta din egen feministblogg då om du stör dig” av en annars till synes mycket skrivglad, ung feminist sist jag skrev detta. Gjorde mig lite besviken faktiskt.

    1. i totally get varför många inte kan låta bli att raka sig, för det är verkligen inte så bara att bestämma sig för det.

      om man inte kan ta kritik kanske man inte borde skriva en blogg om just feminism… jag blir skitglad åt alla kommentarer jag får, speciellt åt långa och genomtänkta som tvingar mig att tänka. det är dessutom otroligt givande att diskutera och få andras synpunkter på saker och ting, det ger en ett helt annat perspektiv och kan ibland till och med få en att ändra sin ståndpunkt. så skriv på bara nästa gång något stör dig ;)

  4. Leoparrrdin: Jag tycker det är lite lustigt att du säger ”Därför tycker jag det är intressant att veta hur andra ser på orakade ben. Då behövs varken självförtroende eller råg i ryggen; folk tycker olika och jag skulle hellre höra om det. ” och på samma gång säger att diskussionen om orakade ben är ointressant och en struntsak. Du tycker det är intressant att veta hur andra ser på orakade ben, men ointressant att diskutera kroppsbehåring som en del av bilden av kvinnan? Men jag håller med dig om att det är synen på kvinnor som ska förändras, inte reglerna för hur den rätta kvinnan ser ut. Till bilden av kvinnan hör rakade ben/kropp och därför är det en aktuell fråga än idag. Det var ju inte så längesen alls som stormen kring den orakade tjejen i publiken på Melodifestivalen drog fram. Denna såkallade struntsak är en del av många pusselbitar som uppgör bilden av kvinnan. Den behöver kanske inte ligga i fokus alla gånger, men det är likväl en del av pusslet.

    Liksom Mikaela tycker jag att man borde ifrågasätta varför man blir äcklad av håriga ben (som du säger är det helt naturligt och naturligtvis ingenting fel me att bli äcklad av det, känslor är svåra att fördömma). Är det konnotationerna till manskroppen som spelar in? Suddar behårigen ut gränserna mellan manligt och kvinnligt och skapar osäkerhet på hur man ska vara? Varför är hår så okvinnligt? Vad betyder det att en kvinna är hårig? Är hon inte lika attraktiv då? Ska kvinnor vara attraktiva? Vi trimmar ju huvudhåret, varför då inte resten av kroppen också? Vari ligger skillnaden? Kan man vänja sig att se orakade kvinnorkroppar och vänja sig av vid äckelkänslan? Osv….

  5. Jag kanske var otydlig (och nu är jag mycket trött så det blir kanske ännu mera otydligt).

    Jag säger inte att diskussionen är en struntsak, det är just den som är intressant, men när behåring blir en del av hur du till exempel beskriver dig själv i din blogg blir jag lite förbannad. Det är inte en diskussion då. Jag blir förbannad när Rebecca säger:
    ”- Att så många blir provocerade av kvinnor som inte rakar armhålorna visar på ett kvinnohat.” (http://www.svt.se/2.33782/1.2743297/harprotest_pa_mollan)

    Jag har väldigt svårt att ta den här Rebecca seriöst då. För jag tror stenhårt på att det finns viktigare saker att debattera kring och det finns annat som tyder på ”kvinnohat”. Jag tror vi går runt varandra lite, för de tankeställningar du ställer i slutet av din kommentar ÄR intressanta. Vad jag syftar i mina klagosånger på är alla de feminister (vars bloggar jag verkar scrolla mig in på…?) där deras tankegånger så där sist och slutligen går:
    ”varför slutar du inte raka dig?”. Som om det vore rätt.

    (Svarade lite längre åt dig också på: http://leoparrrdin.ratata.fi/post/381086).

  6. Jag låter bli att raka mig. Fel. Jag rakar mig, men bara under armarna, och det endast på grund av att svettlukt verkar bindas till hår. Jag låter bli att raka mig mest på grund av lathet. Sedan känner jag mig oftast ganska löjlig när jag ca 2 gånger i året rakar benen. Jag blir imponerad av kvinnor som visar upp sina orakade ben, samtidigt som jag skäms för mina egna. Dubbelmoralen är förvirrande.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s