tatueringar och konsekvenser i framtiden

Jag har en omkring 10 cm stor tatuering på handleden. Det är just ett sådant ställe många jag pratat med gärna skulle tatuera, men undviker att göra eftersom det är så synligt och kanske kan ställa till problem i framtiden (typ i en arbetsintervju).

När jag hade bestämt mig för att pynta kroppen med bläck och dessutom berättade var på kroppen tatueringen skulle komma fick jag höra en del förmaningar. Den vanligaste var den klassiska ”tänk på att du ska vilja ha den ännu när du är 40!”.

Jag håller med om att det är bra att fundera både en och två gånger innan man väljer att pryda kroppen med något som högst troligt sitter där för evigt. Det är inte värt att göra något förhastat och angsta dagen efteråt, det finns ju liksom ingen ångerrätt på tatueringar.

De senaste åren har dock lärt mig en sak, och det är att det inte är värt att fundera för mycket på framtiden. Det är inte värt att tänka för långt fram i tiden och försöka förutspå en dag man bara måste vänta på. Det är inte värt att fokusera all sin energi på det som kan eller kommer att hända när man borde leva idag. Man vet inte hur framtiden ser ut, vad som händer, vem man är eller var i världen man befinner sig. Man vet inte ens om man lever då längre.

Jag kanske inte vill ha min tatuering längre när jag är i medelåldern, jag kanske gör allt för att skyla den och låtsas att den inte finns, eller så kanske jag är död. Men idag lever jag. Och idag vill jag ha den.

Annonser

10 reaktioner till “tatueringar och konsekvenser i framtiden

  1. Jag sku tatuera handen en gång. Men då jag klampade in hos tatueraren sa han att han inte tänker fixa min hand eftersom han inte vill att jag kommer dit och klagar sedan då jag ångrar den då jag inte får något jobb.

    1. riktigt synliga ställen som dessutom är svåra att dölja (typ händer och hals/ansikte) kan jag nog tänka mig att kan vara ett hinder i arbetslivet, trots att fler och fler har tatueringar och det bara blir mer ”okej”.

      1. Jag har själv en tatuering på bröstet, men om jag hade den positionen inom företaget så skulle jag aldrig anställa en karl med synliga tatueringar. Det spelar ingen roll vad jag tycker om det finns en risk att mina överordnade ogillar det. Det låter löjligt, men i förlängningen kan det resultera i att de får en bild av att jag har bristande omdöme, vilket kanske leder till att jag går miste om en högre position.
        Saken blir ju inte bättre av att många människor har shit for brains och är allt annat än lojala arbetstagare. Om man anställer någon med synliga tatueringar och denne fyller alla fördomar om rötägg så ligger man själv inte så bra till.

        Det intressanta är att jag nog skulle anställa en kvinna som har en liten fjäril eller något tatuerat på handleden, det är på nåt sätt mer accepterat.
        Ovanför skjortkragen går dock bort direkt.

        1. men om en kvinna skulle ha större och ”hårdare” tatueringar på rätt synliga ställen, skulle du anställa henne?

        2. ”men om en kvinna skulle ha större och “hårdare” tatueringar på rätt synliga ställen, skulle du anställa henne?”

          Sannolikt inte.
          Undantaget om jag sökte en lagerarbetare eller lastbilschaffis.

  2. Väldigt bra skrivet. Jag är på tröskeln att ta en tatuering-på handleden. Och jag tänker lite som du. Men jag har svårt att argumentera för min sak även om jag tror på den så starkt. Men hädanefter skall jag hänvisa shacke hit till din blogg och just detta inlägg. Hoppas de får sig en tankeställare :)

  3. Hade en idrottslärare en gång som hade ”ALFAHANE” tatuerat längs med hela underarmen. Han borde nog ha tänkt efter en extra gång.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s